Vi har ätit kyckling med dill- och smörslungad potatis, min inneboende Denys och jag. Dill är härligt stort i Ukraina. Nu slappar vi i tv-soffan.
Det är en sen kväll i Kiev, drygt tre år in i den fullskaliga invasionen. Flyglarmet har kommit och gått. Luftvärnet sköt ner de ryska drönarna den här gången, skönt.
Vi är trötta efter en lång dag. Denys har ryckt in i militären och går sin grundutbildning, innan han skickas till fronten. Den här dagen har han grävt skyttegravar på ett övningsfält utanför stan.
Jag har slitit med en artikel, och grubblat över Trumpsändebudet Steve Witkoffs ord om att han ”inte betraktar Putin som en bad guy”.
Denys zappar till ett sketchprogram från Kvartal 95, humorgruppen som Volodymyr Zelenskyj startade långt innan han gick från tv-komiker till president 2019.
Kvartal 95 är uppkallat efter ett kvarter i den krigsplågade stålverkstaden Kryvyj Rih, Zelenskyjs uppväxtstad. Varje vecka dödas civila i robotattacker där.
– Men kolla här. Det här är Charkiv för bara en halvtimme sen, säger Denys och håller fram sin mobil.
Vi gör ofta så. Har tv:n på och följer samtidigt kriget i våra mobiler. Flashar, klipp, krigskartor. En by i Donetsk som tagits av ryska styrkor, en attack mot ett sjukhus i Sumy, avrättade krigsfångar. Vi visar varandra klipp, skakar på huvudet, svär.
Denys kommer från Kupjansk utanför storstaden Charkiv och har extra koll på sina hemtrakter i östra Ukraina. Kupjansk var ockuperat under 2022 och nu står ryssarna åter utanför stan. Denys oroar sig för sina föräldrar som bor kvar.
Klippet han vill visa är från en kvällsupplyst fotbollsplan i Charkiv.
– Jag har spelat många matcher på den här planen, säger han.
På hans mobilskärm ser jag spelare och åskådare fly i panik. I klippet hörs det vidriga mopedliknande ljud som alla ukrainare vet betyder fara. De knattrande motorerna kommer från anfallande shaheder, iransktillverkade ryska attackdrönare, som i folkmun kallas just mopeder.
Den mörka himlen ovanför planen flammar upp, en explosion hörs. Sen tar klippet slut.
– Det var en amatörmatch som blev avbruten. Fenix mot LFK Fenix, säger Denys.
– Heter båda lagen Fenix? frågar jag fåraktigt.
– Ja. Det finns tre eller fyra amatörlag som alla heter Fenix i Charkiv.
Denys är en skicklig fotbollsspelare, lagkapten i sin hemstads klubb Kupjansk FC när han har möjlighet att vara med. I höstas berättade fotograf Anders Hansson och jag om hans Kupjansklag som vägrar ge upp. Trots att deras hemmaplan har förstörts av ryska robotar kämpar de kvar i lokalserien, på lånade planer.
Reportaget om fotbollen mitt i kriget fick stor respons hos DN:s läsare. Det var likadant med ”Ukrainian Fashion Week”, en glassig modevisning i Kiev. De texterna fann fler läsare än många andra artiklar från krigets Ukraina.
Jag tycker inte att det är konstigt eller fel. Det är svårt att förhålla sig till krig. Att värja sig för det hemska är en naturlig impuls.
Och dödandet blir normalt efter ett tag, fast det aldrig borde få bli det. Vi ser det med Gaza, med Sudan, med Kongo, med Jemen.
I Ukraina dödas varje dag hundratals soldater vid fronten. Ibland över tusen. När det fortsätter, år efter år, inträder en hopplöshet. För att orka ta in det som sker måste man ibland kisa, titta lite från sidan.
Jag fungerar också så. Min gard är högt uppe mest hela tiden. Jag skriver om massakrer, våldtäkter och kidnappade barn, men använder yrkesrollen som mental sköld.
Men så kommer det ett klipp från en fotbollsplan i Charkiv. En elbelyst plastgräsplan som ser ut som tusen andra världen över. Det kunde vara Skytteholm i Solna, Heden i Göteborg eller Sorgenfri i Malmö.
Unga människor med sprittande ben som samlats i vårkvällen för att de älskar fotboll. Vardagligheten, livsglädjen. Och så det ryska anfallet.
Jag ser klippet igen. Fotbollspelare springer desperat åt olika håll. Vem vet var drönarna ska slå ner? Någon kastar sig raklång ner på den gröna mattan, skyddar huvudet med händerna.
Jag pepprar Denys med frågor: Vad vet han om lagen? Vilken stadsdel ligger planen i? Känner han någon som var där?
Senare samma kväll lägger Ukrainas president ut samma klipp. Drönarna träffade även bostadshus. Zelenskyj skriver att åtta människor skadades i attacken, och att en av dem var en tolvårig flicka.
