The Tallest Man on Earth må på skiva låta som en kille som just hoppat ur en pickup i North Carolina. Men bäraren av artistnamnet heter Kristian Matsson, bördig från Leksand i Dalarna. Hans folkfärgade singer/songwriter-pop är mer internationellt erkänd än många kanske anar. Det sitter en svensk superstjärna framför Sommar-mikrofonen.
Det ska handla mycket om just Dalarna. Först, som sig bör, om ungdomens melankoli, sommarnattshånglen, det sviktande självförtroendet och den ömkliga självbilden. Hur hans såväl fegis- som jävla anamma-person fick honom att ändå traggla på med musiken. Och hur denna efter den i Sverige sågade albumdebuten plockades upp i USA och Matsson började bli någon.
Ja, det blir mycket om musiken också. Faktiskt lite väl mycket. Musikens kraft, musikens glädje, hur det är att öva i timmar, att byta instrument (som banjo vilken han framför så att säga live i studion), turnéanekdoter och mer därtill ur ett artistliv.
Men det finns något annat i Kristian Matssons program: Ödmjukhet. Ständigt återkommer han till sitt privilegium som vit, fyrtioettårig, framgångsrik artist och jämför med äldre generationers slit och släp. Det finns något sympatiskt över hans framförande som inte sällan har ett litet skratt bubblande i halsgropen. På gränsen till för musikermysigt.
Men så förstår man att han också har ett annat ärende. Han värmer upp med den då och då rådande synen på framför allt folkmusiken, hur den anses framföras ”fel” och hur det än en gång dravlas om ”förstört kulturarv” och andra dumheter. Småningom kommer han in på livet i New York där han bodde till nyligen. Och nu bränner det till. Visst mådde han bra där, till och med upplevde ett större lugn i larmet där än här hemma. Men parallellt med att den alzheimersjuke pappan i Sverige blev sämre och New York stängdes under pandemin hade den cyniska, amerikanska kapitalismen börjat tära på honom. Flyttlasset gick motsatt väg över Atlanten, hem till den gamla gården i Gagnef.
Han jämför vård och skattemedel mellan de båda länderna, och hur det även här börjat befästas en skev bild av vart resurserna går. Han säger att det kanske inte är rätt använd tid att bevisa för någon att jorden inte är platt eller att Donald Trump inte är nedsänd från Gud, men att ”det är högst nödvändigt att få stopp på att populister utnyttjar människor för att skapa en rädsla i samhället.”
När Kristian Matssons Sommar landar hemma i Dalarna har han fått någonting sagt.
Läs fler kommentarer till årets Sommar i P1-program
Erik Ohlsson: Karin Olofsdotter rivstartar men tappar farten
Elin Peters: Niklas Ekstedt är redo att släppa in vikingarna i köket
Matilda Källén: Josefine Jinder är störig och psykotiskt nykär – men ibland hugger det till på riktigt
