Någon röd matta kantad av sprakande marschaller vägleder en inte. Inga Hänt-fotografer, inga kindpussar eller cavabubblande glas. Men den som kisar genom den massiva regndimman denna sura januarimåndag kan skönja att i västra hörnet av Blackebergs torg är lobbyn i den gamla biografen Kaskad upplyst. Där pågår något.

Det är en stor premiärkväll, i det lilla.

Här i Blackeberg, en av alla lika glömda som folkrika förorter och som under sin sjuttioåriga levnad har gått från arbetardröm till heroinrykte till socioekonomisk mellandivision, drar Magnus Betnér (som kallar Blackeberg för Stockholms Brooklyn) i kväll igång humorklubben Blackan Comedy. Han agerar konferencier med eget mikroprogram och presenterar tre på förhand hemliga ståuppare, från halvt okänd till nästan etablerad till storstjärna. I kväll: Dessi Hietala, Agnes Hirdwall och Petrina Solange. Nästa måndag tre andra namn, och så vidare hela vårterminen.


I stället för alkohol halsar publiken läsk, äter bullar och popcorn. Och det är som om en lång utandning mättar luften: äntligen kommer storhumorn hem till oss

Den gamla fina och småslitna biosalongen är smockfull av mestadels lokalinvånare från den gröna tunnelbanelinjens stationer bortom fin-Bromma. I stället för alkohol halsar publiken läsk, äter bullar och popcorn. Och det är som om en lång utandning mättar luften: äntligen kommer storhumorn hem till oss.

Blackan Comedy är ett talande exempel på de två, nej tre, liv som den svenska ståuppen lever. Eller den publika kulturen i stort om man vill. Å ena sidan kvällstidningskändisar med omfattande turnéer i fina salonger till sms-lånepriser för en biljett. Å andra sidan den, kalla den ödmjuka, verksamhet som pågår landet runt vecka in och vecka ut på pubar, klubbar och improviserade scener – det innehåll som bara en självmordsbenägen tidningsredaktör skulle bevaka.

Måndagskvällen i Blackeberg representerar det tredje livet: ett stornamn som Magnus Betnér som varje måndag drar med sig andra stornamn till en glömd biografsalong på ett glömt förortstorg. Dit folk kan knalla ner och skratta i ett par timmar. Inget mer, inget mindre.

Hur det i sommar kommer ha gått med Blackan Comedy är förstås okänt, men åtminstone premiärkvällen vittnar om en kulturgärning som trotsar den entreprenöriella måttstock som alltmer kommit att prägla vår uppfattning om kulturen. Ett litet finger i den blaskiga showkulturens mage.

Eller som Betnérs gamla vapendragare, producenten Helena Sandklef, uttrycker det: ”Bakelser och satir och lokalinvånares uppskattning är det som utgör klubben.”

Man kunde också säga att när humorn kom hem till Västerort reclaimades ordet folklig.

Läs också:

Niklas Wahllöf: Den danska ”Bonderøven” är fortfarande min bästa tv-vän

Share.
Exit mobile version