Sen hustrun genomgick en fotoperation i december har hon knappt satt någon av fötterna utanför dörren. Däremot har hon haft gott om tid att shoppa på nätet.

Dessa försändelser har jag sen fått hämta ut.

Nej, inte alla. Ibland går det att få paketet ställt utanför dörren. Men andra gånger får jag masa mig i väg till apoteket, Coop, spelbutiken eller något annat ställe som numera gör det vi en gång hade Postverket till.

Krångligt är det dock sällan. Har jag bara med mig ett paketnummer och hustruns legitimation kan jag få ut det mesta.

I helgen fick hon emellertid ett paket till en automatiserad box. Det var inte vad hon ville, men så blev det levererat. Dessutom med halverat tålamod mot manuella uthämtningsställen: inom sju dagar måste det hämtas ut.

Med ingen tid att förlora gav vi oss därför på att lura ut vilka uppgifter jag kunde behöva för att hämta ut det där.

Ladda ned en app, var första steget. Som fick tillstånd att använda min position och bluetooth och därtill aktiverades via en kod som skickades till hustruns telefon, inte min.

Därefter var det dags för identifiering via bank-id och då förstod vi att det inte skulle gå.

Mitt eget bank-id har jag i min telefon. Hennes bank-id sitter i hennes telefon. Själva idén med dessa är att de ska visa att det verkligen är jag som agerar. Eller hon.

Här skulle man kunna tänka sig att det fanns en liten sifferkombination som man kunde ge till ett ombud. Eller en qr-kod att vidarebefordra. Eller något ännu modernare, till hjälp för den som av en eller annan anledning inte själv kan ge sig i väg till paketutlämningen.

Inte då. Lösningen blev att jag fick låtsas vara henne. Med hennes telefon i handen, hennes kod till telefonen, hennes kod till sitt bank-id. Efter att även hon fått ladda ned appen och gett den tillgång till allt.

Det kändes som ett bedrägeri, men med en fusklapp i högsta hugg ställde jag mig vid postboxarna och gick ed på att jag var min hustru, vips öppnades en lucka och jag kunde hämta ut ett litet paket med tre extra mjuka, extra rymliga strumpor för nyopererade och särskilt känsliga fötter.

Slutet gott, allting gott. Förvisso inte i den färg som var beställd, men man kan inte få allt.

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om vilken tilltro vissa har till vad AI hittar på.

Share.
Exit mobile version