Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Bredvid mig plockar en ung kille fram sina träningsskor, som är noggrant knutna i förväg. Sen ägnar han förvånansvärt lång tid åt att kämpa in fötterna i dem, en i taget, utan att knyta upp skosnörena.
Det påminner mig om mina fåtaliga slipsar, som alla hänger färdigknutna i garderoben. Eftersom jag aldrig – trots att jag följer de instruktioner som sitter på insidan av garderobsdörren – tycks kunna knyta en slips så att knuten ser vettig ut och ändarna blir lagom långa.
Vem vet, han kanske inte har lärt sig att knyta skorna?
En annan kille, också ung, ställer sig efter avslutad dusch vid sitt skåp och börjar stryka på deodorant med sin roll-on. Om och om igen, runt runt runt runt runt, tills omklädningsrummet är impregnerat av skarp parfymdoft.
Sen byter han armhåla och fortsätter att veva där.
Att somliga aldrig duschar eller ens byter om efter gympasset har jag slutat förvånas över, de är för många för det. Men jag funderar ändå över vad de gör sen. De kanske bor nära och duschar hemma?
Eller så går de och jobbar hela dan, när de nu har blivit lagom uppvärmda.
En annan variant är ovanligare. En snubbe som kommer klivande ur duschen efter tvagning, grundligt blöt, och lämnar våta fotavtryck hela vägen till sitt skåp.
Där börjar han klä på sig, strumpor, kalsonger och så vidare, utan att alltså ha torkat sig efter duschen. Och utomhus är det minusgrader.
Själv är jag också udda, fick jag reda på en dag när jag klev in i bastun och mannen som satt där upplyste om att jag var den tredje han sett – inte i dag, utan i hela sitt liv – som inte hade handduk med sig att sitta på.
Jaså, sa jag, och funderade på alla gånger jag bastat, både i Sverige och på olika ställen i Finland samt båten däremellan.
För att inte nämna färjan mellan Shimonoseki i Japan och Busan i Sydkorea.
En gång blev jag uppläxad för att jag hällde vatten på aggregatet utan att först fråga de andra i bastun, det var i Finland och det gör jag inte om. Men ingen har tidigare anmärkt på att jag saknar handduk.
Förutom nu, då. Och när jag satt mig fortsatte mannen: ”Nå, ska du inte gå och hämta din handduk?”
Med ens kände jag mig som en nioåring. Men jag kan inte låta bli att undra om alla andra medbastare genom alla år har lidit i tysthet för att jag inte har förstått bättre.
Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om hur lite man vet om turbulensen i Mali på 1860-talet.
