Elektroniskt

Betyg: 2. Betygsskala: 0 till 5.

Justice

”Hyperdrama”

(Ed Banger/Universal)

Justice, den franska elektroniska duo vars kedjerökande varit vida omskrivet, har på äldre dagar bytt ciggen mot vape. Både rent bokstavligt och musikaliskt.

Det rossliga, skitigt skorrande som präglade Xavier De Rosnays och Gaspard Augés tidiga produktioner har övergått i en mjukare, flödande sentimental air – som en fläkt av e-ciggsånga med vaniljsmak. ”Hyperdrama”, deras första gemensamma album med nyskrivet material sedan 2016 års ”Woman”, är ytterligare ett steg i den riktningen.

Men D.A.N.C.E-killarna har ändå inte helt fimpat sin karaktäristiska kombo av dramatisk, dånande bas och malande, heavy metal-riffhärmande synt, upphackat med proggrockmelodier och discostråkar. I liveströmningen från förra helgens Coachellaspelning var det svårt att urskilja vissa av de nya låtarna från det gamla materialet – och inte bara för att dj-set i allmänhet har den effekten: ”Generator” och ”Incognito” är mest gammal skåpmat.

Justice har alltid låtit som ljudsatt adhd. Själva vill de gärna få det till att de arbetar spontant och luststyrt, men slutresultatet kan snarare upplevas ojämnt och ofokuserat, repetitivt och splittrat på samma gång. Som att en synnerligen lättdistraherad person gått loss i en teknikaffär.

Detta både avhjälps och inte av albumets ovanligt många gäster. Kevin Parker dyker upp på två spår som starkt påminner om hans sologrejer. Connan Mockasin och Thundercat gör däremot Justice väl safe sound mer oförutsägbart och helhetsupplevelsen bättre, medan övriga inhopp knappt tillför någonting.

De Rosnay och Augé slog igenom tidigt nollnolltal. När den Myspacebaserade indie sleaze-scen som deras genombrott bottnade i nu gör återkomst på bred front känns parisarna daterade. Skivans Nile Rodgers/Giorgio Moroder-doftande höjdpunkter har Daft punk, Dua Lipa, The Weeknd och Tame Impala redan varit framme och nosat på – ibland mer lyckosamt. När de är som sämst låter Justice som remixer av sig själva.

Bästa spår: ”Explorer”, ”The End”

Läs mer om musik och fler skivrecensioner

Share.
Exit mobile version