För drygt tio år sedan blev Krogkommissionen helt knockad av ett nyöppnat matparadis på Åsögatan och utdelade toppbetyg till den mysiga krogen i Sofia. Fine dining för folket med prisvärda trerättersmenyer med fusionkänsla (asiatiskt, nordiskt och lite Medelhav) ambitiös vinlista och vänligast möjliga servering.
2022 lämnade Nook sin adress och flyttade in i spatiösa och nyrenoverade lokaler i hörnet Rosenlundsgatan och Luthens gränd vid Södra Station och satsade på ett tredelat koncept med allt från asiatiskinspirerade, snabba lunchrätter till rejält påkostade middagsmenyer för större grupper. En expansion med bibehållen kvalitet i kök och vinkällare men som visade sig vara övermäktig ekonomiskt för krögarna. Restaurangen stängde och man kunde befara att sagan var slut där.
Nu har Nook återuppstått i mer passande lokaler på Högbergsgatan, där tidigare Plais huserade. Via en gång med stora fönster kommer man in till matsalen med urban inredning i mörkt trä och lagom industrikänsla, neonrörslampor i grafiska former och nakna träbord. Mottagandet är snabbt och lika vänligt som förr – tack och lov. Vi känner oss hemma som om det var 2014 igen.
Krögarna Alexander Bäckman och Gustaf Larson har också tagit med sig sitt patenterade snacks + trerättersmenyer-koncept och vi konstaterar snabbt att här märks inte inflationen i någon högre grad.
Den korta drinklistan innehåller bland annat en dry martini av hög klass, på utvald gin med egen karaktär (189 kr). För den som vill börja med bubbel finns endast champagne men 155 kr för en premier cru (André Jaquart Blanc de Blanc) får anses vara ett fynd.
Och vem kan motstå några ostron därtill? Fine de claire (55 kr/st) som serveras på assiett med grovsalt och vackra ostronskal, är toppade med granité på Granny Smith-äpple – friskt och fräscht men blötdjuren badar i grädde som pimpats med pepparrot.
Ett snacks som kan delas av två är tempurafriterade vaxbönor (145 kr), en underbart frasig servering där bönorna får sällskap av tunna ringar friterad rödlök, pumpa och svamp. Den klorofyllgröna emulsionen på rostad vitlök och örter är så god att man måste bekämpa lusten att slicka fatet.
Grillad kalvbräss och tunga på spett (110 kr) är däremot en besvikelse. De små skivorna av tunga är rätt trista, de få bitarna av brässen går nästan obemärkt förbi och salladen är för skarpt dressad. Det kan inte den goda körsbärscoulis som serveras till uppväga.
Efter den blandade starten kan vi välja mellan två olika trerättersmenyer, för antingen 595 kr eller 645 kr, där den lite dyrare har biff som förrätt och marulk som huvudnummer och den lite billigare Mälargös följt av kyckling. Det går också bra att byta någon rätt mellan menyerna, vilket är sympatiskt.
Flexibiliteten kring vinvalet blir lite mer problematisk, för att inte säga flytande. Eftersom glasvinerna inte är listade på menyn (enbart flaskor) så är gästen helt utlämnad åt servicens smakråd. Det behöver inte vara fel för gäster med beslutsångest som känner sig obekväma med att matcha, men är lite onödigt bökigt för den lilla hobbykonnässören som får en kick av att göra det själv.
Nåja, efter lite om och men så slinker det lättdruckna och animaliska bordeauxvinet från 2018 – Closerie des Bories Francs – ner tillsammans med ett par nätta skivor hängmörad biff med skysås och klickar med majonnäs gjord på smält fettkappa.
Biffen är alltså öppningsnumret på den dyrare menyn (645 kr). Den följs av grillad marulk på en spegel av smörsås med spår av chiliolja och gatkamomill (som liknar dillkronor men doftar ananas) samt rostad svensk paprika, marinerad kål och saltbakad potatis. Vid ett besök är marulken en prydnad för sin art med sitt vita, fasta och välsmakande kött, vid ett annat tillfälle är fisken inte alls lika pigg.
”Nooks matkonst bygger på en både fantasifull och fantastisk balans mellan smaker och konsistenser, alltid med något knaprigt inslag”, skrev KK i sin första, hyllande recension. Tredje gången gillt kan vi slå fast att köket fortfarande har fokus på allt som är krämigt och såsigt – och är bra på att blanda olika texturer.
Däremot tycks man i stort sett ha lämnat de asiatiska inslagen. Ett undantag är den komburimmade Mälargösen som inleder den billigare menyn. De råa fiskskivorna simmar i en sås av syrad grädde med stråk av björknäverolja (!). En japansknordisk komposition som inte känns helt lyckad.
Gösen följs av några saftiga bitar stekt kyckling av den långsamväxande rasen Hubbard, med smörad kycklingsky, råmarinerad zucchini och en liten hög rostade solrosfrön under ett superfrasigt täcke av strimlat, friterad kycklingskinn – ett roligt, salt tillbehör med mycket krunch som kompletterar de i övrigt ganska milda smakerna.
Säga vad man vill, men Nook håller stilen ända in på dessertlistan när det gäller att servera något annat än de standardrätter som är stapelvara på många mellanklasskrogar. Här kan man till exempel få vispad fikonbladsmousse med knapriga havreflarn och färska hallon och tunna skivor ”persika från Ekerö”. Den är vacker men tyvärr smakmässigt tunn.
Bättre stuns är det i hasselnötsglass med inlagda plommon, saltrostade hasselnötter och kolasås – men varning för en sockerbomb.
Köket lever inte riktigt upp till sitt gamla rykte, kanske för att det som var innovativt och spännande då har kopierats av andra krogar sedan dess.
Men vem vet vad som väntar runt hörnet? Det här ambitiösa gänget har visat att de kan ta nya tag, och vi är många som längtat efter deras trygga hamn, den personliga, varma stämningen och mycket uppmärksamma servisen på Nook.
Läs mer:
Läs fler av Krogkommissionens tester
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
