Ett stort gnistrande dekorationspaket toppat med en röd rosett och en glittrig älg möter Susanne Redebo på Luleå Airport.
– Jag älskar att komma hit, säger hon medan resväskans hjul skär igenom snön när hon korsar parkeringen.
Sedan fyra år tillbaka jobbar hon som verksamhetsutvecklare på Resursbiblioteket för meänkieli i Övertorneå.
Arbetsdagen började tidigt. Först tåg från hemorten Mariefred till Arlanda och sedan flyg till Luleå, följt av flygtaxi till slutdestinationen. En resa på 120 mil.
Susanne Redebo rullar in resväskan på välbekanta gator i Övertorneå. Gator som hon lämnade 1982 när hon som 18-åring erbjöds ett flyttbidrag från staten på 8 000 kronor. Hon fick även betald flytt och gratis hemresor.
– Jag upplevde att alla var överens om att det inte fanns någon framtid i Övertorneå då. Tidigt 80-tal fick man välja att antingen jobba inom sjukvården eller på fabrikerna i söder.
– Jag flyttade till Stockholm och började jobba på ett vårdhem.
I dag är situationen den omvända. I november låg arbetslösheten i Norrbotten på 3,8 procent, Sveriges lägsta. Samtidigt väntas de stora industrisatsningarna som görs i norr ge tusentals nya jobb de kommande åren.
För att öka inflyttningen lyfte kommunalråd i norra Sverige fram flyttbidrag som en lösning redan 2021. Även företrädare för gruvbolaget Kaunis Iron i Pajala har propsat på ett sådant.
– Vi behöver införa ett flyttbidrag i någon form. I dag har vi fler lediga jobb än människor och svårt att att bemanna både välfärden och det privata näringslivet, säger Birgitta Larsson, kommunalråd i Gällivare (S).
Hon är även ordförande för Norrbottens kommuner, ett förbund som samlar länets 14 kommuner. Kompetensförsörjningen behöver öka i hela länet, menar hon. Hon konstaterar också att Gällivare och Kiruna, där arbetslösheten är lägst i landet, är särskilt utsatta.
– Jag har inte någon färdig lösning på plats men staten behöver titta på hur ett bidrag skulle kunna utformas. Det skulle kunna vara pengar, betald flytt eller ett påslag på lönen. Men någonting behöver hända.
Bland riksdagspartierna är intresset för flyttbidrag delat. DN har ställt frågan till samtliga partier. Centerpartiet och Miljöpartiet svarade ja. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna utesluter inte ett flyttbidrag medan regeringspartierna säger nej. De hänvisar bland annat till att det i dag finns resebidrag för deltagande i anställningsintervjuer på annan ort.
Jakob Molinder, docent och forskare i ekonomisk historia på Uppsala universitet, har forskat på ämnet. Enligt hans avhandling nådde flyttbidragen sin peak 1969, då 29 000 personer som tog del av stödet.
– Flyttstöden var en del av politiken som växte fram och det var som störst under 60-talet. Då var det låg arbetslöshet i söder samtidigt som det var hög efterfrågan på arbetskraft i industrierna som växte fram men även bland kontorsjobb och i vården, förklarar han.
– Samtidigt hade norra Sverige nedgång i de små jordbruken och skogsindustrin mekaniserades.
Flyttbidragen var en del av den arbetsmarknadspolitik som drevs av Socialdemokraterna, förklarar han. Tanken var att arbetslösa skulle flytta dit jobben fanns. Över en miljard kronor delades ut i flyttbidrag mellan åren 1960 och 1980. Under dessa år tog över 350 000 personer del av starthjälpen.
– Förutom flyttbidrag fick de flyttkostnader betalda, reseersättning för att åka hem under den första tiden och familjebidrag, säger Jakob Molinder.
Samtidigt var det många som protesterade mot flyttbidragen och pekade på att de utarmade landsbygdskommunerna. Centerpartiet kritiserade regeringen för att öka utvandringen och bidra till befolkningsminskningen i landsbygdsregionerna.
– Centerpartiet lyckades fånga upp stämningen som fanns och göra politik av det. För att möta kritiken utformades regionalpolitiken i slutet av 1960-talet. Man började fråga sig varför arbetskraften skulle flytta till företagen och inte tvärtom.
Men det var ofta de som redan var på väg att flytta som tog emot flyttbidragen, menar han.
– Slutsatserna från min forskning visar att det är väldigt svårt att rikta den typen av bidrag så att det verkligen får den effekt man tänker. Det blir lätt att man bara ger pengar till folk som hade flyttat ändå.
De rena flyttbidragen fanns i olika former fram till 2015. De enda insatser som finns kvar i dag är betalda resor vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska program och intervjuresor, enligt Arbetsförmedlingen.
I utvärderingar som myndigheten gjort om flyttbidrag konstaterar man att bidragen, i dess dåvarande form, knappt visade marginella effekter på geografisk rörlighet.
– I dag arbetar vi med flera uppdrag kopplade till bristen på arbetskraft. Exempelvis ett treårigt projekt för att öka matchningen mellan arbetsgivare och arbetslösa, särskilt i norra Sverige, säger Ivan Cvitic, sektionschef på Arbetsförmedlingen.
Vad är det som gör att arbetssökande inte flyttar till de lediga jobben?
– Detta har vi inte någon samlad information om. I en undersökning vi gjort lyfter många av de som är tveksamma till en flytt att deras partners har jobb på hemorten och att det är svårt att flytta av familje och ekonomiska skäl. Kulturutbud, bostäder och offentlig service nämns som krav på den nya orten.
I Tornedalskommunen Övertorneå har mörkret fallit.
– Jag tror att flyttbidrag skulle vara värt ett försök. Men frågan är om det räcker att det finns ett jobb här uppe? När jag var 18 var det inne med Stockholm, en häftig storstad. Det var annat som lockade, inte bara jobbet, säger Susanne Redebo.
Att Susanne Redebo efter decennier som journalist i södra Sverige till slut landade i Övertorneå igen har aldrig känts annat än självklart, konstaterar hon. Men hon har aldrig ångrat sin ursprungliga flytt.
– Jag hade flyttat även om jag inte fick bidrag. Visst har tankarna på att flytta hem igen funnits men jag har barn och barnbarn i södra Sverige.
Nu arbetar hon med modersmålet meänkieli och hjälper bibliotek i hela landet med att synliggöra meänkieli och den tornedalska kulturen. Att kunna arbeta halvtid från Övertorneå och resten av tiden i Mariefred har gjort att hon även bor närmare sin mamma.
– Mariefred är hemma men Övertorneå är hemma hemma, så har det alltid känts.
