Buss 47 mot Jernbanetorget kommer förbi. Sedan bildas en lång kö med bilar på Ekebergveien. Det står helt stilla. Framför dem drar funktionärer ut ett vit- och rödrandigt band över vägen, det sitter praktiskt monterat i en liten svart dosa på stolpen till en övergångsställesskylt.
KFUM Oslo spelar match här i kväll, och då är det såhär.
Omklädningsrummen ligger i en byggnad på andra sidan gatan från planen, och när lagen går ut till match går de över ett övergångsställe som blivit världsberömt sedan den lilla klubben avancerade till högsta divisionen förra hösten.
Molde, på andra plats i serien, kommer på besök i kväll. När spelarna går över vägen dras det lilla bandet som extra stopp för bilisterna.
– Jag blev uppringd av Eliteserieklubbar när vi gick upp, som var väldigt tydliga med att ”ni får bara inte ta bort det där”. ”Det blir det roligaste med Eliteserien i år. Killarna snackar om att det blir skitkul att gå över Ekebergveien”, säger verksamhetschef Thor Erik Stenberg.
Promenaden över övergångsstället har blivit viral, uppmärksammats av The Guardian och jämförts, på skoj, med The Beatles skivomslag till ”Abbey Road”. Men det är inte det enda ovanliga med ”Kåffa”, som klubben kallas.
Thor Erik Stenberg visar runt på området, och kommer till slut till en dörr där det står ”kapell”. Rummet innanför ser ut att vara ett vanligt konferensrum, men när klubbchefen trycker på en knapp för att rulla upp en stor filmduk som täcker ena väggen blottas ett konstverk i trä med ett kors, en kyrkolik klotformad ljusstake och en bibel som ligger uppslagen på Psaltaren, psalm 121, ”Hjälpen finns hos Herren”.
Thor Erik Stenberg läser lite förstrött.
– ”Jeg løfter mine øyne til fjellene: Hvor skal min hjelp komme fra? Min hjelp kommer fra Herren. Han lar ikke din fot bli ustø.” Gammal översättning, säger han.
”Han låter inte din fot slinta”, alltså, men i KFUM Oslo ber de inte till Gud för att vinna fotbollsmatcher.
– För mig är det bara strunt. För vem vet vem Gud hejar på? Det värsta är att jag är säker på att han hejar på förloraren. Så jag hänger inte riktigt med på teologin där, säger Thor Erik Stenberg och ler.
KFUM Oslo är en kristen klubb. KFUM, YMCA på engelska, är en internationell kristen rörelse som funnits sedan 1800-talet, i många länder driver KFUM ungdomshärbärgen, att anordna idrottsaktiviteter är också vanligt.
Klubben som för tillfället är den mest framgångsrika i Oslofotbollen är i första hand en breddförening.
– Vi har en budget i år på 29 miljoner. De vi möter i dag har 300. Så det är ju skillnad. Och vi slog dem i första matchen. Det är också en tankeväckare i en bransch som jag upplever är ohälsosam, säger Thor Erik Stenberg.
– Det finns ingen vuxen ledning som klarar att sätta gränser. En sak är nationellt, men internationellt kommer man till saker som sportswashing och alla de stora moraliska frågorna som ligger där under. Men vi är med, och vi kan vara med och påverka. Med exemplets makt så är vi ett alternativ som väcker uppmärksamhet, och som har fått många att tänka efter.
När spelarna har gått över övergångsstället och kvällens möte med Molde ska starta, är det dags för bordsbön på KFUM arena.
Gledens Herre vær vår gjest
ved vårt bord i dag.
Gjør vårt måltid til en fest
efter ditt behag.
Amen.
Sådär låter det inför varje match. Det är Profetene, klubbens supporterklubb, som sjunger.
De utformar t:et i sitt namn som ett kors. Försöker de skämta bort klubbens kristna profil?
– Nej, jag tror inte det. Vi har många veteraner som gillar Kåffa väldigt mycket och som tycker det är väldigt kul. De förstår ironin, säger Jon Morten ”Bosse” Mosand.
Han är ordförande för Profetene. ”Chefsprofet”, som han säger.
KFUM:s klack är inte riktigt som andra, den består till stor del av spelare i ungdomslagen, tidigare spelare och folk som har uppdrag i föreningen på olika sätt. ”Bosse” Mosand har jobbat i många år i klubben, som ungdomsledare bland annat. Nu är han också SLO, supporterkontakt.
Profetene började 2001, när KFUM låg i Norges fjärdedivision. 2008 klättrade laget upp ett hack, och sedan 2016 har de för det mesta spelat i andradivisionen, innan den historiska första uppflyttningen till Eliteserien inför i år.
I många år har Profetene sjungit att de ”er på vei til Champions League”, till melodin från ”When the saints go marching in”.
På läktaren i dag har de en en stor banderoll med en Jesusfigur och en referens till Matteusevangeliet på, och en med en CL-buckla. Nu är de inte bara uppe i högsta serien, de klarar sig också bra. Inför kvällens match ligger de sjua, och är bara ett tiotal poäng från en kvalplats till Champions League.
– Det är surrealistiskt, säger ”Bosse” Mosand.
– När vi stod och sjöng om det 2007 så handlade det ju bara om att skoja lite. Vi måste ha självironi. Vi är väldigt inriktade på oss själva och inte så mycket på vad de andra sjunger om. Så kan det vara på många andra ställen, det är ”bönderna” och ”vi är från stan” och ”skitstövlar” och allt möjligt. Vi står och har trevligt på egen hand.
Det är länge mållöst ute på plan. Regn börjar strila ner över Oslo, klacken sjunger och en av dess yngsta, Daniel Engh, sköter trumman. I minut 38 stämmer både vuxna röster och ljusa pojkstämmor upp i Profetenes mest kända ramsa.
”Bibel, bønn og kirkekaffe! Bibel, bønn og kirkekaffe!”
När laget gick upp i högsta serien inför i år fick de bygga nya läktare vid planen, i väntan på en ny arena.
När serieledande Bodø/Glimt var här och spelade 1–1 i somras klagade tränaren på planen och sade att det är ”nästan omöjligt att spela här”.
I dag är en Moldeklack på ena kortsidan och gott om folk på den nya, tillfälliga långsidan. 2 827 biljetter är sålda.
Thor Erik Stenberg pekar ut höjdare från lokalpolitiken och idrottsförbundet, Norges förre statsminister Kjell Magne Bondevik är också här.
För 20 år sedan rörde sig klubbchefen i andra sammanhang. Då kom en våg av kritik som fick församlingen Guds Lam Kirke, där han gick med 1987, att sedermera lägga ner.
Vad var det, som du skulle beskriva det?
– Komplett galenskap, säger Thor Erik Stenberg och ler, innan han byter till en allvarligare ton och tar tillbaka det.
Fakta.Guds Lam Kirke
Församlingen startades av pastor Jørn Øverby 1983 och lades ner 2007, efter att ha bytt namn till Oslo Gospel Center.
Kyrkan hade en så kallad karismatisk kristendomssyn, med uttryck som andeutdrivelse och tungotalande som präglade gudstjänsterna, enligt Aftenposten.
Guds Lam Kirke drev också skola och förskola, de lades ner efter stora medlemstapp när verksamheten uppmärksammades i medierna.
Avhoppare beskrev församlingen som en kontrollerande sekt.
Medlemmar skänkte pengar till pastorn och hans fru Borghild, bland annat till bygget av en villa till paret.
Paret flyttade 2005 till USA. Två år senare bodde de enligt Aftenposten i Woodstock, och fick fortfarande 50 000 kronor i månaden av de få medlemmar som fanns kvar.
På en ljudupptagning från ett möte 1987 som Aftenposten refererar säger en medlem: ”I och med att vi har gett och ska ge av oss själva och pengar, så är vi med och erkänner den myndighet och den auktoritet som Gud har gett till Jørn och Borghild som apostlar.”
– Det var dumma saker som hände, men det var inte helt galet, vi är inte på Knutbynivå.
Tidigare medlemmar i det som beskrivs som en sekt har vittnat om personkult av pastorn som grundade församlingen, om andeutdrivning, demonisering, hot, förödmjukande behandling.
– Jag tror att det är viktigt i sådana sammanhang att man tolkar det som man har gjort utifrån hur samhället var då. På 80-talet var det ju en stark rörelse över hela Skandinavien, med Livets ord och den biten, det var ju en kristen trosrörelse och med min bakgrund som baptist så var det något som triggade mig, säger Thor Erik Stenberg.
Han var predikant, och lärare i församlingens friskola. Det var inte han som ledde församlingen, men han hymlar inte med att han var en centralfigur. Det var en innovativ rörelse, säger han.
– En del bra har det ju blivit av det också, för all del. Hjälparbete och den typen av saker. Men svagheten, och det är kanske något som jag har tagit med mig in hit i förhållande till struktur och översyn, det var ju bristen på övergripande ledarskap.
KFUM Oslo ska vara ”klubbstyrt”, när föräldratränare till exempel kommer in så ska de följa klubbens inriktning och metoder. Annars är det lätt att någon får extrema idéer och drar iväg åt ett eget håll, säger Thor Erik Stenberg.
I trosrörelsen handlade det om en direktkontakt med Gud.
– Om man inte har ett andligt ledarskap som kan sätta ramar, och du då anser att du hört någonting från Gud, så är faran att du trampar in i människors liv och ska få det att hända som du trodde kom från Gud. Den vägen är väldigt kort, säger Thor Erik Stenberg.
– Du pressar folk till att göra saker de egentligen inte vill.
Han jämför med selektering i fotbollen.
– Om du är i en kristen församling och ska välja ut någon att sjunga solo, och så sitter åtta föräldrar och gärna vill att just deras dotter ska få sjunga. Du ska selektera, men det går ju bra, om du inte blandar in Gud. För då blir det ju galenskap, eller hur?
– Det är egentligen samma sak som vi gör i A-laget. Han ska spela anfallare, han ska spela försvar, men vi blandar inte in Gud i det. Då blir det farligt. Om du ska börja selektera mellan människor och dra in det andliga, då är jag där direkt alltså. Det är jag inte med på.
KFUM:s motto är att vara en klubb för hela livet, de har ledarskapsutbildningar för ungdomar, fritidsverksamhet för barn efter skolan, de toppar inte lagen för barn utan alla ska få vara med.
De har ett gatulag, en verksamhet för missbrukare och hemlösa som är med i seriespel. Ett par från laget som kommit ur sitt alkoholmissbruk har anställts i föreningen.
– Vi försöker ju först och främst skapa det vi kallar goda uppväxtvillkor. Barn och unga ska kunna växa upp i trygga miljöer med goda vuxna förebilder, där de får utvecklas inom trygga ramar. Och så ska vi träna bra fotboll och använda det som aktivitet. Och när vi gör det, och miljön blir tillräckligt stark, ser vi också att en del blir bra.
– Att vi gick upp i Eliteserien handlar inte om att vi har köpt spelare eller hämtat spelare utifrån. Det handlar om att vi över tid bara har försökt göra aktiviteten bättre och bättre, och så blir produkten också starkare.
2015 gick de upp i andraligan med 80 procent spelare fostrade i KFUM, säger Thor Erik Stenberg. Men så är det inte nu, bara några i A-laget kommer från föreningen. De vill hålla sig till att värva spelare från närområdet i Oslo, och de håller budgeten nere.
Fakta.Oslofotbollen
Norges huvudstad har en splittrad fotbollsscen. Landets starkaste klubbar finns i andra städer.
I år är KFUM Oslo det enda laget från Oslo kommun i Eliteserien. Lillestrøm ingår i Oslos tätort, och Lillestrøm SK ligger sist i högsta serien.
Vålerenga och Lyn som har större supporterföljen ligger i andradivisionen. Där finns också Stabæk som tillhör Oslos tätort.
I den 79:e minuten gör Amin Nouri 1–0 till Kåffa. Med lagkamraterna efter sig springer han mot kortsidan där hans son finns, för att fira med honom. Men glädjen varar inte ens en minut. Molde kvitterar direkt, och matchen slutar 1–1.
– Vi borde ha rott det i land. Vi leder med 1–0, och så gör de mål på första anfallet efter. Det är inte bra nog. Men vi är nöjda med prestationen, säger lagkapten Johannes Nuñez efteråt.
Han har följt klubben upp, i likhet med flera av lagkamraterna är det här första gången han spelar i Eliteserien. Men han är inte överraskad över att de ligger på övre halvan av tabellen.
– Det är det jag har förväntat mig av oss. Om något är jag lite besviken över att vi inte har tagit fler poäng. Men vi måste vara nöjda, med tanke på att vi är nykomlingar.
Många av spelarna i herrlaget är vad Thor Erik Stenberg kallar ”gategutter”, killar från fattigare områden häromkring det välbärgade Ekeberg.
Man behöver inte vara kristen för att spela i KFUM Oslo, eller troende. Men Thor Erik Stenberg säger att många muslimska föräldrar gärna sätter sina barn i klubben, eftersom det finns en förståelse för tro i föreningen.
Johannes Nuñez säger att han känner av det kristna genom att det är en kärleksfull klubb.
– Alla som är här betyder någonting. Alla blir sedda. Så är det kanske inte i alla toppklubbar. Det kan vara lite mer cynism på andra ställen, men här är vi väldigt sammansvetsade och vi är goda vänner.
Hur förklarar man att ett lag från en så liten klubb är så bra?
– Jag förklarar det med god sammanhållning och bra fotbollsspelare som har spelat med varandra i två, tre år. Det är inte många lag som får tid att bygga relationer över tid, och det har vi fått till, säger Johannes Nuñez.
Skytteligaledaren, den gamle Malmö FF-spelaren i Molde Magnus Wolff Eikrem, är inte nöjd med kvällens match, men säger ändå att det var bra med en poäng med tanke på storlagen som kommit hit till Ekeberg och förlorat tidigare.
När övergångsstället kommer på tal ler han.
– Det är väldigt charmigt att spela här, säger han.
– Men det är ju speciellt att man måste stoppa bilarna från båda håll. Jag hade blivit förbannad om jag satt i kö här och var tvungen att stanna för att spelare skulle gå över vägen.
