Klockan var 13.17 på fredagen. De fyra jetmotorerna på det jättelika C-17-fraktplanet lyfte från Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs invid Vänern.
Det hade snabblastats efter att ha anlänt från det som kallas Heavy Airlift Wing i Papa i Ungern med en besättning från Norge, Bulgarien, USA, Nederländerna och Sverige.
Längs planets väggar hade nu ett 60-tal soldater och officerare från F 7 spänt fast sig.
Mitt i lastrummet: det sista av den utrustning som en månad på flygbasen Keflavik nära Reykjavik kräver, bland annat en 2 100 kilo tung reservmotor till en Jas 39 Gripen C/D, nyss levererad från fabriken GKN i Trollhättan.
Det här var veckans fjärde och sista transport och lastchefen Linus Longborn kollade i dokumenten:
– Nu har vi fått iväg totalt 190 ton utrustning, varav 69 ton med flygen och resten på fartyg, det vi kallar farligt gods, säger han.
Första gången som flygvapnet i Sverige som Natomedlem skickade en hel kontingent utomlands var i våras, då som en del i den förstärkta incidentberedskapen över Polen.
– Men där lutade vi oss mycket mot engelsmännen. Den här gången är det bara vi. Det är också unikt med egen stridsledning där vår flygstridsledare lyder under Natobefäl, säger överstelöjtnant Johan Legardt.
Som flygchef vid F 7 leder han Islandsstyrkan på ett 110-tal personer för att hantera allt som ingår i det som kallas Icelandic Air Policing.
– Uppdraget är att hävda Islands territoriella integritet, alltså ön och 12 nautiska mil ut i Atlanten. Det är skyddsområdet vi ska patrullera inom, säger Legardt.
Han är noga med att markera att de inte kastas iväg till Island för att, mitt i Donald Trump-turbulensen, också övervaka Grönland.
– Det ingår inte i grunduppdraget. Om det kommer ett tillägg kan man inte sia om. Men air policinguppdraget hänger inte alls ihop med den politiska diskussion som förts på senare tid om Grönland.
Att det skulle bli Sveriges och F 7:s tur att ansvara för Island stod klart i maj i fjol. För att serva de sex Jas 39 Gripen som med början till veckan ska stå startklara har man med sig en stab, en flygdel, flygstridsledare, underhållsfolk och bevakningssoldater.
Stridsledarna ska stå i kontakt med det som kallas Nato Combined Air Operations Centre i Uedem i Tyskland. Men i ett skarpt läge sorterar Sveriges förband sedan 5 december i fjol under Joint Force Command i Norfolk i USA.
Uppdraget för piloterna skiljer sig särskilt mycket från vardagen på hemmaplan, säger man.
– Vi har ju dygnet runt-indicentberedskapen där vi värnar den svenska integriteten, här blir det en lite annan geografi, säger Johan Legardt.
Över Nordatlanten kommer planen att vara beväpnade med Iris-T, även kallad robot 98, och bära dubbla så kallade fälltankar för att kunna flyga längre.
Parallellt med Islandsuppdraget pågår den danskledda serien av övningar på Grönland kallade Arctic Endurance där svenska officerare i mitten av januari var på plats. Det uttalade syftet där är att höja beredskapen mot Ryssland.
Att Sverige för första gången och på egen hand ansvarar för luftförsvaret av ett annat Natoland är ingen liten sak för flottiljen i Såtenäs. Det blev uppenbart när DN var med under sista ilastningen.
– Vi får chansen att visa att vi tar vårt ansvar för det kollektiva försvarat av alliansen, alltså att vi inte bara går med i Nato för att omvärldsläget är ansträngt utan att vi också drar vårt strå till stacken, säger Johan Legartdt.
Hur blir det för er att flyga över Nordatlanten mitt i vintern?
– Vintern i Sverige kan vara rätt bister också, även om den norrländska vintern är betydligt torrare. Men det är inga problem alls för oss att verka i det här området.
– Jag skulle säga att den tuffaste utmaningen får bevakningspersonalen som ska stå utomhus dygnet runt.
Flottiljchefen, överste Mattias Ottis, säger att det nya är platsen och sammanhanget. Men han lyfter en aspekt till.
– Det är klart, att skulle man som pilot tvingas skjuta ut sig får man vara mentalt beredd att ligga i livbåten ett tag, det kan vara långt till land och vattnet är iskallt i väntan på en räddningshelikopter.
Bland de sista att kliva upp för trappan till C-17-planet var 22-åriga Disa Löfman från Nossebro. På Island är hon med som stabssoldat.
– Jag tänker att det blir roligt och lärorikt, även om vi är medvetna om allvaret, säger hon.
Något särskilt som du var noga med att få med i packningen?
– Det blev några Nocco.
