Likt en meteor som ödelägger normalt liv långt från nedslagsplatsen har kriget i Gaza bringat olycka över helt andra områden. Turistnäringen i Betlehem kraschade genast efter Hamas attack mot Israel i oktober 2023. Nästan alla flygbolag ställde in trafiken, och de få som fortsatte hade få resenärer. Nyheterna skrämde bort de flesta pilgrimer.
Turismens kollaps följdes av ett annat dråpslag. Den viktigaste delen av Västbankens ekonomi, 135 000 palestiniers arbete i Israel, försvann över en natt. Samtidigt isolerades Västbankens större samhällen från varandra, med strängare och fler vägspärrar.
En resa från Betlehem till Nablus, knappt sex mil fågelvägen, tar i dag minst sex timmar, med köande vid åtta vägspärrar.
När köpkraften tryter och näringar klipps av från sina marknader är Betlehem-distriktet ett privilegierat undantag. Den som kör från byn al-Khader strax söder om staden, genom flyktinglägret Deheishe, in i Betlehem och sedan vidare till grannstäderna Beit Sahur och Beit Jallah slipper vägspärrar under en halvtimme, något som är unikt på Västbanken numera.
Denna relativt milda behandling av orterna i ”den kristna triangeln” beror dels på att de väpnade islamiströrelserna saknar fotfäste där, dels på att Israel drar sig för att behandla befolkningen lika hårdhänt på en plats dit utländsk press, diplomater och kyrkomän så ofta har ärenden.
När DN är på plats i början av december är julförberedelserna redan i full gång. Arbetslag hänger upp ljusanordningar och ser över den väldiga konstgjorda julgranen som tändes den 6 december. Under den korta promenaden till Födelsekyrkan erbjuds DN:s medarbetare gång på gång de klassiska souvenirerna: Kristusfigurer, helgon och kameler snidade i olivträ; armenisk keramik och brokigt glas från Hebron.
Butiksägarna är än så länge långt fler än kunderna. Elias, 14, sköter en ålderdomlig apparat som tillverkar miljontals kulor av trä. De skall bli till radband, dels katolska rosarios, dels österländska misbaha.
Elias och de andra ungdomar som deltar i julproduktionen kommer från kristna familjer. De har avslutat sin skoldag, oftast i engelsk-, fransk- eller tyskspråkiga skolor.
De som går där får inte bara en god utbildning, de får också ett europeiskt språk till skänks och en biljett ut ur fädernas land. Den som gått ut det tyska gymnasiet med goda betyg är i princip framme i Europa. Många familjer, numera också muslimer, gör uppoffringar för att få in sina barn i kristna skolor kopplade till andra länder.
Två mäktiga impulser kolliderar hos många föräldrar: å ena sidan lojaliteten med hembygden, å andra sidan känslan att det bästa de kan göra för sina barn är att hjälpa dem bort. Liknande tendenser märks i kristendomens andra kärnländer Libanon och Syrien.
Sveriges kardinal Anders Arborelius gästade nyligen Betlehem, där han och katolska kyrkans biståndsorgan Caritas överlämnade en mobil sjukvårdsenhet, tillverkad av den tidigare påven Franciskus skottsäkra bil. Bilen är avsedd att betjäna Gazaremsan, men har ännu inte släppts in dit av Israel.
Till DN säger kardinal Arborelius att de kristnas exodus från Mellanöstern märks på flera vis.
– När Mellanösterns katoliker lämnar sina historiska hemländer så växer antalet katoliker i Sverige, som en följd av denna utvandring. Det finns allt fler orientaliska katolska kyrkor i Sverige, bland annat en maronitisk kyrka i Sätra, en syrisk-katolsk kyrka i Akalla och en melkitisk i Jakobsberg.
IS härjningar mot kristna, senast i juni då 25 dödades i Eliaskyrkan i Damaskus, har spätt på utvandringen. Kardinal Arborelius uttrycker också oro över de upprepade bosättarattackerna mot byn Taybe, Västbankens enda samhälle med 100 procent kristen befolkning.
Läs mer:
Israel kallar dem ”liten minoritet” – ändå får de Västbanken att brinna
