Utställning
”Slaget om Europa. Kriget och konsten under trettioåriga kriget”
Livrustkammaren, Stockholm. Visas till och med 31 augusti 2025
Att till och med landets museer mobiliserar kan tolkas som ett tecken i tiden. Livrustkammarens nya utställning ”Slaget om Europa. Kriget och konsten under trettioåriga kriget” ingår samtidigt i ett större europeiskt samarbetsprojekt, Bellum et Artes, som initierades redan för flera år sedan – innan dagens geopolitiska konflikter bröt ut. Det handlar i korthet om konstnärernas och konstföremålens betydelse och rörelser kors och tvärs över landgränserna under Europas första och mycket brutala storkrig.
Trettioåriga kriget är i stora drag den växande konflikt som inleds med den så kallade defenestrationen i Prag 1618, då tre av den katolske kejsarens män kastas ut genom ett fönster, och slutar 1648 med westfaliska freden efter fleråriga förhandlingar i städerna Münster och Osnabrück. Det protestantiska Sverige, som går in i striderna först efter tolv år, förlorar förvisso sin kung Gustav II Adolf på det dimmiga slagfältet i Lützen, men drar tillsammans med Frankrike det längsta strået och kan hädanefter kalla sig stormakt.
På Livrustkammaren drar man inga propagandaväxlar eller nutidskopplingar kring detta. Utställningen ryms i ett enda rum på entresolplan allra längt in i museets mörkaste hörn. Två större montrar visar å ena sidan krigsföremål och å andra sidan konstföremål även om objekten ofta överlappar varandra med rika utsmyckningar. Bland de praktfulla prylarna märks både värjor och målningar samt även etsningar med krigets fasor som motiv.
Gustav II Adolf lät sig 1632 porträtteras med bron i den intagna staden Frankfurt am Main i bakgrunden. Men den pampiga maktdemonstrationen kontrasteras här mot kungens blodiga skjorta, likt en relik delvis sönderklippt av souvenirjägare. Den ingick tidigare i Livrustkammarens gamla basutställning och har nu åter hamnat i rampljuset tillsammans med andra föremål ur företrädesvis museets egna samlingar. Korta och kärnfullt formulerade utställningstexter om såväl objekt som kontext väljer saklighet framför spekulation och låter besökarna dra egna slutsatser.
Bland statusföremålen finns sådant som en tjusig praktpokal av nautilussnäcka, där en soldat står öga mot öga med en jätteödla. Sankt Göran och draken? Någon gång saknar jag fördjupning om dylika detaljer och konsthistorisk symbolik som kan vara intressant i relation till trettioåriga krigets övergripande religionskonflikt. Vagheten blir också aningen problematisk när man påtalar konstnärers betydelse som spioner, men inte kan ge konkreta exempel på tjuvlyssnande porträttmålare vid de olika hoven.
Ändå är det förstås föremålens funktion i egenskap av krigsbyten, diplomatiska gåvor eller till och med ”politisk memorabilia” som är det viktiga här. Bellum et Artes-projektet har även resulterat i en databas över det gemensamma kulturarvets förflyttningar som överskådligt går att följa på pekskärmar. Med ”Slaget om Europa” fortsätter Livrustkammaren att på ett föredömligt sätt lyfta fram kulturens funktion som maktmedel. Under trettioåriga kriget var det plundringarna och konstföremålen som både drev och finansierade striderna.
Läs fler recensioner och andra artiklar av Johanna Paulsson.
