Ny studie: Så luras hjärnan av felaktiga påståenden om klimatet

– Det mest intressanta tycker jag är att även personer som är engagerade i klimatfrågan och har stort förtroende för klimatforskningen börjar uppfatta klimatskeptiska påståenden som mer trovärdiga när de repeteras, säger Mary Jiang, forskare i psykologi vid The Australian National University.

Tillsammans med en grupp kollegor har hon studerat ett psykologiskt fenomen som kallas för ”den illusoriska sanningseffekten”. Det innebär att påståenden som upprepas uppfattas som mer trovärdiga – oberoende av om de är sanna eller falska.

Fenomenet beskrevs inom forskningen redan 1977 och har bekräftats i flera studier sedan dess.

I den nya studien, som publiceras i Plos one, lät forskarna försökspersoner ta del av olika påståenden som går i linje med den etablerade klimatforskningen, felaktiga påståenden som har motbevisats men ofta framförs av klimatskeptiker samt neutrala påståenden om vädret.

Proceduren upprepades efter en tid, varpå försökspersonerna fick skatta hur trovärdiga de tyckte att de olika påståendena var. Genom att variera vilka påståenden som upprepades för olika testgrupper, kunde forskarna studera på vilket sätt repetitionen påverkade den upplevda trovärdigheten.

Resultatet visar att redan efter en upprepning skattades alla påståenden som mer trovärdiga jämfört med de påståenden som försökspersonerna mötte för första gången.

Det framgick också att felaktiga, klimatskeptiska påståenden som upprepades i vissa fall bedömdes vara nästan lika trovärdiga som korrekta påståenden som försökspersonerna fick höra för första gången.

– En förklaring kan vara att repetition gör det lättare för oss processa information. Och det vi upplever som lättare och mer sammanhängande är vi mer benägna att betrakta som sant, säger Mary Jiang.

Andreas Olsson, professor i psykologi vid Karolinska institutet i Stockholm, tycker att det är en välgjord och övertygande studie.

– Det här säger något om hur lättpåverkade vi är. Det intressanta är att vi förmodligen inte tror att vi är det. Men det finns mycket forskning som visar att vi ofta överskattar vår egen förmåga att rationellt avgöra hur trovärdigt något är.

– Det innebär naturligtvis inte att vi är helt irrationella. Men omedvetet påverkas vi definitivt av faktorer som inte är rationella.

Han tillägger att den här illusoriska sanningseffekten tycks vara ganska oberoende av vår förkunskap och vår ursprungliga bedömning av det påstående som repeteras. Det har till och med visats att även om försökspersoner får veta att ett påstående är felaktigt, så skattas det som mer trovärdigt när det upprepas.

– Kunskapen om att vi är relativt lättlurade och fungerar på det här sättet kan förbereda oss och göra oss lite mer motståndskraftiga. Men vi kan nog aldrig bli helt immuna mot den här illusoriska sanningseffekten, säger Andreas Olsson.

Är det inte viktigt att ta del av olika påståenden för att pröva sina argument och sin egen uppfattning?

– Jo, att aktivt arbeta med argument är grundläggande. Men när vi återexponeras för påståenden på det här sättet så är vi sårbara, säger Andreas Olsson.

Mary Jiang håller med.

– Vi måste helt enkelt inse att den här effekten existerar. För den som vill minska risken att bli vilseledd gäller det att vara källkritisk och ha en hälsosam informationsdiet av trovärdiga medier.