Omkring hälften av alla kvinnor får någon gång i livet problem med bäckenbotten. Det kan handla om urininkontinens, analinkontinens, framfall, smärta eller svårigheter att tömma blåsan och tarmen. Många gånger är sexuella besvär kopplade till problem med bäckenbotten. För den som är rädd att kissa eller bajsa på sig kan hela livet påverkas.
Trots att det här är vanligt och något som kvinnor lidit av i alla tider är det först nu – sommaren 2025 – som Socialstyrelsen kommer med de första nationella riktlinjerna gällande bäckenbottendysfunktion.
Syftet är att göra vården bättre och mer jämlik. Riktlinjerna riktar sig till beslutsfattare som har ansvar för vårdens resurser. Även män kan få problem med bäckenbotten men den typiska patienten är kvinna.
– I första hand tänker jag på en kvinna i 50-årsåldern som har problem med urininkontinens, som har svårt att hålla sig om hon skrattar, nyser och hostar, säger Eva Uustal, docent och överläkare i obstetrik och gynekologi som har varit med och tagit fram riktlinjerna.
Att ha fött barn vaginalt ökar risken för framfall, ansträngningsinkontinens och förlossningsskador. Men bäckenbottenbesvär ökar också med åldern.
I 60-70-årsåldern är urininkontinens lika vanligt hos kvinnor som inte har fött barn. Då kan exempelvis övervikt öka risken, berättar Eva Uustal.
Men det finns hjälp att få – oavsett hur gammal du är. För att kvinnor ska få rätt vård lyfter Socialstyrelsen vikten av att bryta skam och normalisering.
Myndigheten vill att vårdgivare på alla nivåer ska bli bättre på att ställa frågor om bäckenbottens funktioner. Primärvården, där vårdcentralerna ingår, är extra viktig eftersom det är här många kvinnor först söker vård.
Som exempel behöver kvinnor med högt blodtryck inte bara råd om kost och motion. De behöver också få frågan om de kan motionerna, säger Eva Uustal.
– Kanske har de stora framfall eller urininkontinens som gör det svårt. Den här delen av hälsan behöver ingå i fler vårdkontakter. Vid exempelvis oro, ångest, trötthet, och smärta på olika ställen i kroppen kan det finnas en samsjuklighet och problem med bäckenbotten som många inte pratar om.
Med de nya nationella riktlinjerna kommer också en checklista med frågor som vården bör ställa för att få grepp om en patients fullständiga bäckenbottenfunktion.
– En kvinna som söker vård för samlagssmärta kan även ha svårt att bajsa för att bäckenbottens muskulatur är så spänd. Men kanske gör hon inte själv den kopplingen.
I höst kommer även en bildsatt instruktion från Socialstyrelsen om hur bäckenbottens muskler undersöks försiktigt med fingret – det som kallas palpation. Den riktar sig till läkare och fysioterapeuter i primärvården och andra som behöver öka sin kunskap om den här delen av kroppen, berättar Eva Uustal.
De nya nationella riktlinjerna pekar också på hur vården ska prioritera mellan olika typer av behandlingar. Här lyfts bäckenbottenträning och inte minst avslappning av bäckenbotten fram som det allra viktigaste före kirurgi.
När det kommer till kirurgi är framfall och förlossningsskador prioriterade framför urininkontinensoperationer.
– Genom att prioritera bäckenbottenträning och avslappning i första hand är vår förhoppning att behovet av inkontinensoperationer minskar, säger Eva Uustal.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för bäckenbottendysfunktion är en del av ett större regeringsuppdrag som ska förbättra vården för kvinnor och flickor. Med regelbundna uppföljningar ska myndigheten kontrollera att riktlinjerna följs.
Eva Uustal har arbetat med bäckenbotten och förlossningsskador i över 30 år. Hon har sett hur svåra skador på kvinnor efter en förlossning gått från tabubelagt och tystat till högprioriterat i förlossningsvården. Men det finns fortfarande mycket att göra och vården behöver bli mer jämlik över landet, säger hon.
Vilka är de största utmaningarna i dag för att få till en bättre bäckenbottenhälsa hos svenska kvinnor?
– En stor utmaning är den åldrande befolkningen. Vi vet att bäckenbottenbekymmer ökar ju äldre du blir. Samtidigt är min förhoppning att vi har blivit så mycket bättre på att sy förlossningsbristningar och att återställa anatomin att vi om 30-40 år har mycket färre fall av framfall och inkontinens. Det är min dröm.
