Nya märket kan konkurrera ut sina närmaste släktingar

Innan vi går in på vad Leapmotor är ska vi börja med att fastställa en sak: Det här är bra, Leapmotor kommer att bli att räkna med, ett namn värt att lägga på minnet.

Leapmotor är ett kinesiskt märke grundat för tio år sedan och genom samarbete med den stora Stellantis-koncernen (där bland annat Fiat, Peugeot och Citroën ingår) ska bilarna nu börja säljas i Europa. Det är alltså ett för oss helt nytt märke och i stället för att bygga upp ett eget nätverk av återförsäljare och verkstäder tar Leapmotor en ”smitväg” in i Europa.

C10 är den största av tre modeller som Leapmotor nu börjar sälja i Europa. En 474 centimeter lång suv med design som får den att se ut som alla och ingen av konkurrenterna på en och samma gång. Fram finns samma truliga robotuppsyn som på Kia Soul, bak finns samma ljusramp som på Porsche Cayenne och Nio och i profil ses drag som påminner om Smart #5.

Dörrarna öppnas på sedvanligt elbilsmanér – med ett plastigt handtag som vinklas ut ur dörrsidan när man trycker på ena sidan. Men först måste man lägga nyckelkortet mot förarsidans ytterbackspegel, eller ha blåtandsnyckeln aktiverad i mobiltelefonen. Någon sedvanlig nyckelklump finns inte.

På förarplats ställs ratten in med vanlig handkraft, skönt. Stolen ställs däremot in elektriskt med knappar och ytterbackspeglarna på Tesla-vis genom pet på skärmen i mitten. Men det behöver man förstås bara göra en gång, inställningarna sparas i körprofilen, skönt.

Framför ratten finns en lagom stor förarskärm som visar det nödvändigaste och starkt påminner om motsvarigheten i Nios bilar, den stora pekskärmen och operativsystemet likaså. Precis som på utsidan finns här inne i C10 väldigt få detaljer som sätter en egen identitet, Leapmotor tycks inte vilja sticka ut med någon stark karaktär eller eget DNA, de tycks i stället ha följt manualen ”Så bygger du en elbil 2026” och gjort det med den äran.

Vi vågar säga att ingen bil, från något märke i Stellantis-koncernen, upplevs lika väl ihopskruvad och kvalitativ som Leapmotor C10. Designen och färgerna kanske är tråkiga, men alla ytor är trevliga att ta på och det förekommer inget som helst skrammel eller gnek.

Oaktat prisbilden kan Leapmotor C10, både i laddhybrid- och elutförande, sopa banan med likvärdiga rivaler inom Stellantis-koncernen.

Leapmotor delar ingen teknik med något Stellantis-märke, plattformen under C10 kallas Leap 3.0 och är avsedd både för elbilar och laddhybrider. C10 säljs därför i tre versioner: helt eldrivna Promax RWD och Promax AWD samt laddhybriden EREV som är den bil vi kör. Någon laddhybrid i begreppets vanliga betydelse är det dock inte, snarare en räckviddsförlängd elbil.

Den fyrcylindriga bensinmotorn som sitter under motorhuven fram har ingen koppling till några hjul, den kan bara arbeta som generator för att ladda batteripaketet på 28,4 kilowattimmar. Kraften från batteriet i golvet skickas sedan till en elmotor på 215 hästkrafter som driver bakhjulen.

Med fulladdat batteri är det till en början svårt att tro att det inte är en helelektrifierad bil. Drivningen är helt ljudlös och kraften på bakhjulen är mer än tillräcklig. Och så kan det fortsätta i upp till 14,5 mil, i alla fall om man kör precis som de gör vid mätningen av WLTP-körcykeln. För de flesta andra tar elen slut tidigare och då startas bensinmotorn där fram för att ladda batteriet.

Bensinmotorn startas även om man väljer något av körlägena Bränsle eller Kraft+. Kör man däremot i EV eller EV+ prioriteras eldrift så långt det går. Bensinmotorn har en relativt mjuk och tyst gång som inte stör vid normal belastning, först vid hårdare acceleration tvingas den varva upp för att hinna generera elen som krävs och raserar därmed elbilsbilden.

De anonyma formerna, och inte minst likheten med den mindre modellen B10, lurar ögat – C10 är betydligt större än den ser ut och är till och med några centimeter längre än Volvo XC60 och det märks inuti. Baksätet är snudd på överdådigt med långt benutrymme, bra fotutrymme och hög takhöjd. Endast en för platt och felvinklad sittdyna stör komforten.

Bagageutrymmet går inte heller av för hackor, men är snålt utrustat och saknar främst genomlastningslucka och lastöglor. Under lastgolvet finns ett stort extrautrymme.

Den anonyma, stryka-längs-väggarnakaraktären genomsyrar även körintrycken. Här finns en lätt styrservo som ger mycket lite känsla tillbaka men fullt tillräcklig precision och riktningsstabilitet. Trevlig att ratta lätt med ena handen men inget att inspireras av.

Fjädringskomforten är för biltypen habil medan ljudnivån i motorvägsfart störs en del av både vindbrus och däckbuller. Framstolarna är långt ifrån Volvo-bekväma och sittkomforten drabbas mest av den platta sittdynan som inte går att vinkla upp i framkant.

Europeiska biltillverkare har under flera år ropat varg och varnat för kinesiska märken som kommer hit med prisdumpade elbilar. Leapmotor ser ut att bli ett intressant exempel på just ett sådant märke, och det är ironiskt nog europeiska Stellantis som håller upp dörren till europeiska marknaden.

Oaktat prisbilden kan Leapmotor C10, både i laddhybrid- och elutförande, sopa banan med likvärdiga rivaler inom Stellantiskoncernen. C10 EREV säljs i ett enda utförande till ett pris på 409 900 kronor och har inom Stellantis-koncernen få konkurrenter. Som elbil har den desto fler, och kommer med ett pris på 429 900 kronor och räckvidd på 51 mil att göra livet ytterst surt för motsvarande modeller från Peugeot, Citroën, Jeep och Opel.