Det blev pinsamt i Kiev tidigare i veckan när Ursula von der Leyen och António Costa träffade Volodymyr Zelenskyj, på årsdagen för den ryska invasionen.
EU-topparna hade tänkt leverera 90 miljarder euro till det krigströtta landet på randen till bankrutt. Men fick i stället bedyra solidaritet och lova att pengarna kommer, utan att kunna förklara när och hur.
Före jul enades EU-länderna om ett tvåårigt jättepaket till Ukraina. Man skrotade ”plan A” om frysta ryska tillgångar för ”plan B”: ett gemensamt EU-lån. För att slippa veton lät man Ungern, Tjeckien och Slovakien slippa betala. Men nu blockerar Viktor Orbán ändå pengarna – ett drag som tros handla om det ungerska valet i april.
Men nu kan den svenska EU-parlamentariker Karin Karlsbro (L) ha kommit på ett sätt att runda Budapest, genom att helt enkelt återgå till ett gammalt lagförslag om ryska tillgångar.
Målet är en omröstning i EU-parlamentet redan i mars, men först krävs ett politiskt fotarbete i rekordfart för att få med sig de stora partigrupperna.
– Agendan sätts på onsdag kväll nästa vecka. Vi har inte mycket tid. Jag har aldrig gjort en sån här operation tidigare, säger hon till DN över telefon, där surret från medarbetarna hörs i bakgrunden.
Om team Karlsbro lyckas och EU-parlamentet röstar om två veckor, kan EU-ländernas ministrar anta samma lagtext veckan därpå, den 19-20 mars. Då hinner Ukraina få sina pengar innan kistorna gapar tomma i april.
EU-parlamentet har en unik chans att föreslå en lösning på dödläget om Ukrainapengarna
Öppningen beror på en teknikalitet:
I EU:s beslutsapparat kan inte EU-parlamentet föreslå nya lagar. Det är därför sällan som parlamentet kommer med politiska lösningar på akuta problem.
Men när det gäller de ryska tillgångarna finns alltså ett färdigt lagförslag – det förslag som parlamentet inte gick vidare med, eftersom EU-ledarna i december valde en annan väg.
Och EU-parlamentet har bara röstat om procedurfrågor kring lagförslaget; själva innehållet är orört.
Det innebär att parlamentet nu har en unik chans att driva den politiska agendan och föreslå en lösning på dödläget – genom att helt enkelt damma av och klubba texten utan ändringar.
Det är detta som Karin Karlsbro nu söker stöd för.
– I så fall bjuder vi in ministerrådet till ett färdigdukat bord. Det här är ett praktiskt, handfast sätt att få upp de frysta ryska tillgångarna på agendan igen, säger hon.
– Jag och mina medarbetare har vridit och vänt på alla stenar. Jag önskar att vi hade kommit på det här för en vecka sedan.
Även EU:s utrikeschef Kaja Kallas har öppnat för att EU kan behöva gå tillbaka till ”plan A”.
Regeringen i Belgien, vars banker hyser merparten av de frysta ryska tillgångarna, har tidigare varit skeptisk till idén. På toppmötet i december krävde Belgiens premiärminister Bart De Wever långtgående, bindande garantier om att alla länder delar på risken, vilket vissa länder var ovilliga att ge.
Men nu håller tiden på att rinna ut.
– Rent krasst, vem går det att komma överens med, Belgien eller Ungern? Om det handlar om att antingen ge garantier till Belgien eller hitta en lösning som tillfredsställer Viktor Orbán före hans parlamentsval, så vet jag vilket alternativ jag väljer, säger Karin Karlsbro.
I Bryssel diskuteras olika sätt att få Orbán att släppa fram pengarna. Det mest extrema är ”artikel 7”, att frånta Ungern rösträtten i EU.
Men det är orealistiskt, anser Karlsbro.
– Hade vi kunnat så hade vi gjort det. Men det går inte att få igenom ett artikel 7-förfarande innan Ukraina behöver pengarna.
Fakta.Vetobeslut i EU
I EU:s beslutsmaskineri ser proceduren olika ut för olika typer av beslut.
Beslutet att EU ska använda de frysta ryska tillgångarna till Ukraina kräver kvalificerad majoritet i ministerrådet (EU-ländernas regeringar).
Det betyder att minst 15 av de 27 länderna, som tillsammans motsvarar minst 65 procent av EU:s befolkning, måste säga ja.
Beslutet att ta upp gemensamma EU-lån kräver däremot enhällighet bland länderna. Varje lands regering har veto.
Bägge besluten kräver också att EU-parlamentet ger sitt godkännande.
Även så kallat artikel 7-förfarande, att ett EU-land fråntas sin rösträtt i ministerrådet, kräver enhällighet från de övriga 26 regeringarna.
Alla EU-lagar föreslås av EU-kommissionen och antas vanligtvis av både ministerrådet och EU-parlamentet.




