”En fullständig uppluckring av ett författarskap”, skrev illustratören, kritikern och författaren Jöns Mellgren i Expressen om nyversionerna av Tove Janssons Muminböcker.

Han menar att de nya bearbetningarna av bilderböckerna ”Välkommen till Mumindalen” (2024) och ”Sagor från Mumindalen” (2018) gått under radarn i vinterns kulturdebatt om nytolkningar av barnboksklassiker.

Enligt Mellgren har ”hundratals suggestiva passager, vibrerande av inlevelse, plockats bort” vilket resulterar i ”slätstruken bruksprosa”.

Debatten började efter Margareta Sörensons recension av nyutgivningen av Elsa Beskows ”Sagor om Tomtebarnen” i Expressen och som ansåg att nytolkningar plattar till originalen.

På Bonnier Carlsens hemsida står det att ”Välkommen till Mumindalen” och ”Sagor från Mumindalen” är baserade på Janssons kapitelböcker och att de är ”återberättade för bilderboksformatet” av författarna Alex Haridi och Cecilia Davidsson och illustrerade av Filippa Widlund, Cecilia Heikkilä och Maya Jönsson.

Det står vidare att text och bild knyter an böckerna till originalverken och ”förmedlar deras säregna magi och klokskaper”.

Litteraturprofessorn Boel Westin, som forskat på Tove Janssons författarskap i flera decennier tycker att kritiken är befogad. Hon menar att de nya böckerna visserligen bygger på Tove Janssons berättelser, men att de inte ska förväxlas med hennes författarskap.

– Hennes böcker är så originella och så fantastiska i sin egen rätt. Så det är trist att se de här andra böckerna vid sidan av.

Enligt Westin vore det tråkigt om de unga läsarna inte får upp ögonen för originalverken eftersom nytolkningarna riskerar att konkurrera ut originalverken.

Samtidigt betonar hon att böcker inte heller är heliga och konstaterar att nytolkningar av böcker görs hela tiden och tar ”Alice i Underlandet” som exempel. Sedan Lewis Carrolls utgivning 1865 har det gjorts nytolkningar i många olika tappningar.

Hon påminner också om att Tove Jansson, såväl som Elsa Beskow, var konstnär.

– Då kan det kännas störande att man ser att andra illustrerar mumintroll eller Mumindalen. Kanske inte oskickligt, men det är inte Tove Jansson och där finns inte den unika muminmagin.

Kritiken delas inte av Roleff Kråkström, vd för Moomin Characters, som förvaltar rättigheterna till Tove Janssons verk.

”Man kan absolut konstatera att dessa är förenklade versioner av historierna och illustrationerna. Samtidigt finns det inget som skulle indikera att de utesluter varandra”, skriver han i ett mejl till DN.

Enligt Kråkström finns det dock inget som tyder på att de nya böckerna skulle konkurrera ut originalverken.

”Originalböckernas försäljning har ökat kraftigt under senaste två decennierna och speciellt i Sverige, där försäljningen historiskt sett har varit blygsam”.

Han pekar på att Mumintrollen länge har tolkats i andra format, som bilderböcker, animationer och serietidningar riktade till yngre barn.

”Tove Jansson accepterade dessa (ny)tolkningar under sin livstid, vilket gör att det finns en viss ironi i andras iver att skydda hennes original”.

I ett mejl till DN skriver Bonnier Carlsen att tanken med de adaptioner som gjorts är att de ska ”passa en mycket ung målgrupp” och att de kan fungera som ”en väg in i kapitelböckerna”. De skriver vidare att originalverken inte är något ”man så enkelt konkurrerar med”.

Share.
Exit mobile version