Sanna, som egentligen heter något annat, är lärare på en högstadieskola i Göteborgsområdet. I våras undervisade hon i ett samhällsorienterande ämne och bestämde sig för att använda sig själv som exempel.
– Jag pratade om att vissa saker som är självklara i dagens samhälle hade varit olagliga förut. Då sa jag: Om jag hade varit öppet homosexuell för hundra år sedan, hade jag inte kunnat stå här och undervisa er, säger hon.
En elev räckte upp handen och frågade om hon tror på gud. En annan reste sig upp, mumlade ”fuck detta” och lämnade klassrummet med en dörrsmäll, berättar hon.
Hon frågade om någon mer hade tänkt lämna – då reste sig ännu en elev och gick.
– Jag fick tårar i ögonen. Jag tyckte att det var så otroligt sorgligt att två ungdomar, år 2025, går ut i protest för att deras lärare säger att hon är gay.
Fackförbundet Sveriges Lärare visar i en undersökning från förra året att var tredje mellanstadielärare och fyra av tio högstadielärare hör negativa kommentarer om hbtqi-personer varje vecka.
En 16-åring pojke blev nyligen dömd för hets mot folkgrupp då han uttryckt sig nedsättande om homosexuella i skolan.
Enligt ideella organisationen RFSL, som ofta gör besök på skolor för att utbilda om hbtqi-frågor, diskriminering, normer och rättigheter, är det inte ovanligt att informatörer utsätts för hat.
Lokalavdelningen i Göteborg har för några år sedan slutat göra skolbesök, som GP var först med att rapportera – det ansågs vara för otryggt.
RFSL Stockholm har inte hållit i skolbesök sedan 2015, både på grund av otrygghet och för att de inte tycker att den sortens punktinsatser inte räcker.
– Vi får ganska många förfrågningar. Det kan vara att någon hör av sig och vill att vi ska komma nästa dag, som någon slags räddare i nöden. Och jag förstår att behovet kommer ifrån att det finns en hel del homofobi och sexism i klassrummen, säger Moa Johansson, utbildningsstrateg på avdelningen.
Samma tendenser går att utläsa av resultaten i en enkät som DN har skickat ut till alla aktiva lokalavdelningar inom RFSL i september. 21 av totalt 27 aktiva avdelningar svarade och över hälften uppgav att de inte håller i någon skolinformation i nuläget.
Skälen varierar. Flera tar upp bristande resurser och avsaknad av utbildade informatörer. Av de tio som fortfarande besöker skolor beskriver alla förutom två att klimatet i skolorna är intolerant – och enligt de flesta har det blivit sämre de senaste tio åren.
”Vi fick till oss bland annat anklagelser om pedofili och grooming, kränkande frågor om trans, och det var en genomgående hotfull stämning”, skrev RFSL Värmland i sitt svar.
Det händer också, berättar flera RFSL-avdelningar, att föräldrar håller sina barn hemma om de får veta att RFSL kommer.
RFSL Sjuhärad, som gör runt 200 skolbesök om året, har infört särskilda rutiner för att skapa trygghet kring informationstillfällena.
Besöken planeras noga i dialog med skolorna och RFSL ställer krav på att ordinarie skolpersonal är på plats i klassrummet.
– Vi ska inte stå själva eller med en vikarie. Vi ska ha med oss personer som känner och kan hantera klassen om det spårar ur, säger Tulay Orre, verksamhetschef på RFSL Sjuhärad.
Axel Darvik är kommunalråd för Liberalerna i Göteborg. När han fick till sig att hbtqi-utbildare upplever otrygghet reagerade han starkt, berättar han.
– I en skola jag besökte för några år sedan spottade små barn på regnbågsflaggan. I innerstadsskolorna är det självklart med olika könsuttryck och sexuella läggningar. Men i många av våra skolor i utsatta områden är det inte det. För mig är kopplingen mellan hederskultur och hbtqi-hat tydlig, säger han.
I slutet av september la han ett yrkande i skolnämnden om att kartlägga hbtqi-hat i skolorna – det avslogs av det rödgröna styret.
Agnes Rudbo, verksamhetschef för organisationen West Pride som fortfarande gör besök i Göteborgs skolor, vänder sig mot Darviks problembeskrivning.
– Det är inte där som det enda eller heller det största motståndet är, enligt vår erfarenhet. Jag skulle säga att det finns minst lika stora utmaningar i vita, homogena områden där högerextrema åsikter ofta är närvarande.
Flera lokalavdelningar tar upp att traditionella och konservativa värderingar tycks vara på framfart brett i samhället, vilket kan yttra sig som ett motstånd mot att prata om hbtqi-frågor i skolan.
Tawar Dabaghi är generalsekreterare för RFSL:s riksorganisation – hon sammanfattar.
– Vi ser att det främst rör sig om organiserad högerextremism och unga som blivit radikaliserade. Vi ser också problem i segregerade områden med stort utanförskap, där vissa tycker att det är haram att vara homosexuell. Och det handlar om konservativa miljöer generellt, vilken typ av konservatism det än är.
Charlotte Persson, lärare på Angeredsgymnasiet i Göteborg, har i två decennier jobbat med bland annat hbtqi-frågor på skolan. Här arbetar ett team med sju lärare och en kurator som turas om att i fyra halvdagar per läsår undervisa i sexualitet, samtycke och relationer, SSR. De flesta elever har invandrarbakgrund.
– Det är vanligt med normer kring att par ska bestå av kvinna och man, och att man ska gifta sig och vara oskuld till dess. När vi säger att det är en mänsklig rättighet att själv få välja vem man vill älska, utmanar det elevernas världsbild. Här behövs viktiga vuxna att pröva sina tankar med, säger hon.
Vilka kan det vara?
– Lärare, skolvärdar, vaktmästare. Hela skolpersonalen. Elever drunknar i information från olika håll. De vet inte vilket ben de ska stå på. De behöver vuxna som står kvar även när de säger något provocerande.
Hon arbetar också, sedan tio år tillbaka, med att hjälpa andra gymnasieskolor att utveckla arbetet och möter elever och skolpersonal från hela staden.
– Det finns stora behov av att arbeta med hbtqi-frågor även i välmående medelklassområden. Det råder en stark cisnorm på de flesta skolor. Sociala medier, festkultur och hur man förväntas umgås förstärker dessa normer. När det blåser hårda vindar i samhället, ger det avtryck i våra klassrum.
Enligt henne är nyckeln till att nå fram att väva in hbtqi-frågan i andra samtal, samt i många olika skolämnen.
– Om vi i svenska läser en novell, behöver man ställa sig frågan: måste alla karaktärer vara vita heterosexuella par? När man gör det här dagliga arbetet blir det inte någon stor happening om RFSL kommer.
Det har gått flera månader sedan läraren i Göteborg berättade att hon var gay i sitt klassrum.
Föräldrar till eleverna som lämnade klassrummet kontaktades. En av dem bad om ursäkt nästa dag. I det andra fallet fick skolan ett mejl från en förälder om att skolan ägnar sig åt hbtqi-propaganda, berättar hon.
– Jag ångrar ändå inte att jag sa något. För mig handlar det om representativitet, det ska synas att vi finns i skolan.
