Olof Dreijer: ”Jag behöver stå för mina privilegier”

Den ena halvan av syskonduon ”The Knife”, Olof Dreijer, och svensk-colombianskan Diva Cruz har under flera år jobbat på ep:n ”Brujas”, som översätts till ”häxor” på spanska. ”Vi är häxorna som du aldrig lyckades bränna” lyder en av textraderna på titelspåret, som är en politisk känga mot patriarkala krafter.

– Kvinnor brändes på bål för att de satt på kunskap och därför ansåg vara häxor, säger Diva Cruz, som står för sång, rap och slagverk på ep.

– ”Brujas” handlar om våld mot kvinnor och hur mycket vi kvinnor måste kämpa för att få bestämma vad vi vill göra med våra kroppar. Det är sjukt att det fortfarande är ett ämne vi måste prata om.

Diva Cruz ville sjunga på spanska dels för att hålla kontakten med sina rötter, dels för att erbjuda en motvikt till den latinamerikanska reggaeton som blivit omåttligt populär trots sina ofta problematiska inslag.

– De här killarna får massa priser och låtarna spelas på klubbar över hela världen, men när man lyssnar på låtarna är texterna ofta hemska. De kan handla om sexuellt våld mot kvinnor, och som artist tycker jag att man måste ta ansvar för vad man vill uttrycka, säger Diva Cruz.

– I den här musiken accepteras mycket som jag inte tycker är okej.

Diva Cruz och Olof Dreijer lärde känna varandra genom hans syster, Karin Dreijer, även känd som ”Fever Ray”, som de båda har arbetat med tidigare. När Diva frågade Olof om hjälp med att producera brasiliansk funk, var han tveksam. Han kände stor respekt för de brasilianska musiktraditionerna och för lokala talanger inom genren, och tyckte att det var mer lämpligt att en brasiliansk producent tog sig an det projektet. Däremot var han intresserad av att samarbeta om de i stället fokuserade på att skapa något som blandade genrer och bröt ny mark.

Musiken är sprungen ur Diva Cruz bakgrund med latinamerikanska takter. Influenser av samba, salsa och brasiliansk funk, även känt som baile funk, hörs på plattan och slagverken är i fokus.

– Jag har inte jobbat i något projekt tidigare där man har fokuserat på slagverk på det här sättet. Vi har lekt med otroligt många olika rytmer, och det har varit kul att utforska det, säger Diva Cruz.

”Brujas” var först tänkt att vara hennes soloprojekt, men de kom fram till att det var smart att lägga till Olof Dreijers namn på plattan ur ett ”strategiskt” perspektiv. Han har en större plattform än hon, och det var ju noga taget fråga om ett samarbete.

Olof Dreijer har länge brottats med sin identitet som vit man inom musikvärlden. I ”The Knife” gömde han sig ofta bakom mask och under flera år har han släppt musik under olika pseudonymer och samtidigt jobbat mer bakom kulisserna för att hjälpa andra artister att realisera sina drömmar.

– Nu känner jag att jag behöver stå för vem jag är och mina privilegier som jag tidigare ville gömma. Jag är mer relaxed och fine med att tillåta mig ha kul och göra musik.

Politiska inslag har nästan alltid varit närvarande under Olof Dreijers karriär som dj och producent. Han har bland annat varit aktiv i Palestinafrågan och flera gånger vägrat spela på festivaler där män är överrepresenterade. Den aktivistiska sidan gör att han känner sig lugnare i studion.

Numera tycker han att musikens politiska roll främst är att ge lyssnarna energi att ta sig igenom tuffa tider, och även om ”Brujas” har en tydlig politisk klangbotten så är Dreijers och Cruzs ambition relativt anspråkslös.

– Jag vill se folk svettas, dansa, skratta och ha kul. Då blir man glad och det ger energi. Det är vad musiken handlar om – att få personer att känna något, säger Diva Cruz.

Olof Dreijer har tidigare jobbat en del med mer experimentell musik där syftet var att få lyssnaren att känna obehag. Den tanken har han brutit med nu.

– Vi försöker göra något inbjudande, glatt och varmt!

Under sommaren har de hunnit med en spelning i Istanbul, och en i Barcelona. Runt hörnet väntar ett gig på Way out west i Göteborg där de turas om att stå i rampljuset under en show som de beskriver som en blandning mellan ett dj-set och en konsert.

– Det är mycket som står på spel. Fyra skivspelare som ska synkas, min autotune, jag spelar slagverk, du spelar slagverk, säger Olof Dreijer.

– Det är många moment som ska klaffa. Vi rör oss mycket runt på scenen, säger Diva Cruz.

Hon har bakgrund som slagverkare och har bland annat stått för takterna på både Robyns och Fever Rays världsturnéer. Hon har tidigare körat i salsaband, men nu tagit steget framåt på scenen och både rappar och sjunger på EP:n. Även om hon medger att det är läskigt att framföra och stå för sina egna texter och har tänkt ”gud vad har jag gjort” så är det främst kul, säger hon.

Tillsammans med Olof Dreijer så har de jobbat med olika karaktärer för att plocka fram rätt känsla i rösten.

– Det är väldigt vanligt att sångare får höra att man ska låta på ett enda sätt, så att folk lätt ska känna igen det snabbt. Ett kommersiellt beslut. Men vi har velat göra allt annat än det och strävat efter att Diva ska upplevas som komplex, med flera, olika sidor, säger Olof Dreijer.

Han liknar musik vid teater där artisten kan iklä sig rollen som olika karaktärer i pjäsen, eller låten. Ett exempel är att försöka låta ”jättefarlig”, ett annat att sjunga låten utifrån tanken att man är en äcklig gubbe. Tillsammans har de på så sätt utforskat mångsidigheten i Divas röst.

– Det är mäktigt att plocka fram karaktärer som jag tror alla har inom sig och leka med dem och låta dem vara fria, säger Diva Cruz.

På det stora hela har samarbetet – som löpt över flera år – varit smärtfritt, men Olof Dreijers arbetsglädje har ibland lett till viss tandagnisslan. Låtar som Diva Cruz trodde var färdiga har ibland fått gå ännu en rond i redigeringsprogrammet. Till slut fick hon sätta ner foten och sätta punkt för projektet genom att konstatera:

– Det här är jättebra. Du får absolut inte ändra.