Andrahandsmarknaden för gamla ekfat blomstrar. På vissa håll lägger man till och med dryck i faten bara för att i nästa steg kunna sälja dem till ett större värde. Bryggerier som vill ge sina öl karaktär och komplexitet är en av huvudmålgrupperna. Faten bidrar med smak, både från träet och från det som tidigare legat i tunnan, som till exempel bourbon, rom, sherry eller mjöd. Samtidigt får ölet en mikrooxidation som kan runda av och sammanbinder smaker. Beroende på lagringslängd kan man också få en koncentration av att vätskan sakta dunstar.
Ölen som läggs på fat är oftast stora, fylliga och alkoholstarka – en stout, porter eller ett barley wine. Ibland får ölen sin slutkaraktär av faten och ibland är de en del av ett större program där ölet kan genomgå flera olika fatlagringar eller smaksättas med exempelvis vanilj, socker, kaffe, kokos eller nötter. Då kallas stilen ofta för pastry stout.
Slutresultatet blir smakmässigt inte bara intensivt, i sina bästa versioner blir det också sagolikt lent och runt. Metoden är förstås kostsam – men efterfrågan är stor, inte minst bland den mest engagerade ölpubliken. Men det här är inte bara öl för dem, ölen kan liknas vid mörka dessert- och starkviner och öppnar dörrar också för nya öldrickare.
Läs mer: Lär dig mer om öl i DN:s ölskola




