Den belgiska traditionen att jäsa öl utan att tillsätta jäst kallas spontanjäsning. Efter kokningen får vörten svalna i något som kallas för ett ”coolship” – en låg, öppen behållare – där den kontamineras av den vilda jäst som finns naturligt i bryggeriet. Den här jäsningsprocessen tar lång tid, och för bästa smak bör temperaturen inte överstiga 15 grader. Resultatet är ett öl med helt andra och ännu fler smaker än ett öl som jäst på vanligt sätt, samtidigt som miljön gynnar goda bakterier vilket gör ölet syrligt.
De yngsta varianterna, färdiga efter ungefär ett år, kallas lambik och blandas ofta med frukt. Gueze (som ibland även skrivs gueuze), den andra klassiska stilen, är en blandning av flera olika, inte smaksatta lambiker som lagrats olika länge. Det ger ett öl med närmast vinös karaktär – med smak av mogna äpplen, hö, mineraltoner och en rejält hög syra som också bidrar till god lagringspotential.
Genom att servera ölet med en skål varma, salta pommes frites mildras syran markant, och fram träder en ännu rikare fruktighet.
Läs mer: Lär dig mer om öl i DN:s ölskola
