En dag för tre år sedan var Simon Pettersson världens lyckligaste friidrottare när han sensationellt tog silver vid OS i Tokyo bakom guldmannen Daniel Ståhl.
På söndagen, efter att blivit tvåa efter Ståhl i SM-tävlingen i Uddevalla, passerade den normalt så pratglade upplänningen pressuppbådet utan att vilja ge några kommentarer.
När DN senare träffar honom utanför arenan ber han om att få vara ifred.
– Jag känner att jag måste få bearbeta det här själv först, säger Pettersson.
I SM-tävlingen som var sista chansen att förbättra sin position på den internationella OS-rankningen kastade han 61,83, vilket inte lär innebära avancemang in bland de 32 som blir aktuella för OS.
Det slutgiltiga beskedet får han i veckan, när SOK spikar OS-truppen.
Pettersson var över åtta meter från sitt personliga rekord på 70,42 och nästan tre meter från sitt årsbästa på 64,20.
Kraften finns där, men inte tekniken. Pettersson jämförde redan i fjol sig själv med en golfspelare som plötsligt tappar svingen och inte förmår att nollställa sig.
Daniel Ståhl lider med sin före detta träningskamrat.
– Jag hoppas att han kör på resten av sommaren och kastar riktigt långt, sade Ståhl.
Har du själv någon gång i karriären varit i en liknande situation som Simon?
– Ja, säger Ståhl och berättar om sina problem när han skulle kvalificera sig för VM i Peking 2015.
Han fortsätter:
– Det är inte lätt det här med idrott. Det är mycket psykologi. Allt ska klaffa på 0,9 sekunder: tajming, teknik, fysik.
Har du och din tränare Staffan Jönsson försökt hjälpa Simon?
– Nej, ingenting faktiskt, sade Ståhl, som vann på 65,59 och känner att OS-formen är på väg.
– I dag kastade jag 65,5 i princip bara med armen. När jag får med benen också blir det längre, sade Ståhl.
