I dagarna förvandlas omvärlden snabbare än de flesta hinner förstå. Det är framför allt Donald Trump som driver förändringen med flera radikala omläggningar av den amerikanska politiken och USA:s roll i världen. Den senaste tiden har fokus legat på tullarna som kraschat marknaderna. De är betydligt mer radikala än de som Trump 1.0 genomförde, och det mönstret återspeglar sig i andra domäner.
Trumpadministrationen kom välförberedd för att omforma världen på riktigt den här gången. Detta kan ses tydligast inom säkerhetspolitiken. Administrationen har inte bara visat ett ointresse för Europa, utan direkt fientlighet. Trump påstår till och med att EU bildades för att blåsa USA.
Vicepresident JD Vance ägnade hela sitt anförande vid Münchens säkerhetskonferens åt att attackera Europa. Därefter försökte administrationen tvinga Ukraina att ge upp 500 miljarder dollar, i ännu inte exploaterade tillgångar. Dessutom har man ifrågasatt sina allierades – Kanada och Danmarks – territoriella integritet.
In i det sista var den europeiska förhoppningen att Trump 2.0 skulle likna berg- och dalbanan från förra gången han regerade. Det gick upp och ner, var lite hisnande, men alla kom ändå tillbaka till rätt plats till slut. USA startade inget fullskaligt handelskrig och lämnade inte Nato, utan förstärkte sin närvaro vid Natos östra flank.
I februari blev det tydligt att den förhoppningen är överspelad.
Med de nya pengarna är det avgörande att åtgärda det som inte fick plats i försvarsbeslutet från december.
Det var först då Europa vaknade till på riktigt. Frankrikes president Emmanuel Macron öppnade för att använda franska kärnvapen för att skydda sina allierade. Storbritannien och Frankrike började förbereda att skicka trupper till Ukraina. EU-kommissionen presenterade en plan för att göra 800 miljarder euro tillgängliga för försvarsinvesteringar (150 miljarder i lån, och resten i möjligheten att öka skuldsättningen). Vår granne Danmark bestämde sig att öka försvarsanlagen till 3,2 procent av bnp till nästa år, från 1,3 procent 2022. Finland ska också upp till 3 procent av bnp.
Även i Sverige vaknade man på riktigt efter detta. I december 2024 presenterades ett nytt försvarsbeslut som var ”den största upprustningen sedan Kalla kriget”. Jag var på dessa sidor kritisk till beslutet då det var för lite, för långsamt och delvis åt fel håll.
Redan efter tre månader med det sexåriga försvarsbeslutet landade regeringen i samma slutsats. Den 26 mars presenterade Tidöpartierna att försvarsanslaget ska nå 3,5 procent av bnp till 2030. Det motsvarar 226 miljarder kronor om året med dagens bnp. Det får sättas i kontrast till de cirka 45 miljarder som varit försvarsanslaget under större delen av min verksamma karriär.
Detta är den upprustning som omvärldsläget kräver. Det enda problemet är att den inte kom 2022 eller 2024. Det visar också tydligt att beslutet grundar sig mer på Trumpadministrationens tillbakadragande, än Rysslands intentioner.
Det är olyckligt. För ledtiderna är så långa i försvarspolitiken att om Ryssland är redo för ett krig runt Östersjön ”på några år”, som Must säger är möjligt, är vi för sent ute.
Låt oss ta ett exempel. Om vi kommer överens i dag om att vi vill utbilda ännu fler officerare kan de med lite tur starta sin utbildning hösten 2025. Då ansluter de till ett förband sommaren 2028, och behöver minst två år på sig för att bli duktiga i sin tjänst. Då är vi vid sommaren 2030. Mer än fem år bort.
Det är därför extra viktigt att den nya satsningen innehåller en sense of urgency som inte fanns i den förra. 25 miljarder avsätts för att köpa in försvarsmateriel redan under innevarande år. Det möjliggör med andra ord att man kan börja köpa in sådant som finns tillgängligt och är tillräckligt bra, i stället för att – som tidigare – vänta in de väldigt långsamma utvecklingsprojekten.
Om Europa tar sig samman och lägger 3,5 procent av bnp blir det ungefär 6 550 miljarder kronor.
Med de nya pengarna är det avgörande att åtgärda det som inte fick plats i försvarsbeslutet från december. Det gäller i synnerhet luftvärnet och förmågan till långräckviddig bekämpning. Europa är just nu beroende av USA för båda delarna.
Det europeiska långräckviddiga luftvärnssystemet SAMP/T har inte varit effektivt mot ballistiska robotar i Ukraina. På liknande sätt producerar Europa bara en kryssningsrobot med lång räckvidd. Det är en fransk sjömålsrobot, vilken är gjord för att slå mot fartyg och inte markmål.
Ryssland lägger i dag 1 450 miljarder kronor på sina väpnade styrkor. Det kan framstå som en låg siffra, men i köpkraftsjusterade termer är det ungefär det tredubbla, 4 500 miljarder. Det gör att de spenderar mer än hela det europeiska Nato i dag.
Men om Europa tar sig samman och lägger 3,5 procent av bnp blir det ungefär 6 550 miljarder kronor. Det understryker att det går att hantera det ryska hotet även utan USA.
Det är dock en lång resa från att en krona satsas till att den kan ge någon militär förmåga. Både materiel och personal tar flera år att få på plats med rätt förutsättningar.
I och med de nya pengarna finns det nu förutsättningar. Hårt och målmedvetet arbete återstår.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Merz storkoalition visar att krisinsikten äntligen har nått Tyskland
DN:s ledarredaktion: Vad bra det blev med er kille i Vita huset, hörni
