Otroheten i ”Det grönaste gräset” är ofarlig – men här finns hinkvis med charm

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Otrohet på vita duken, inte minst under de nytrendiga 80- och 90-talen, har ofta varit förknippad med kokta kaniner, bläckfiskliknande monster, oanständiga förslag och ond bråd död. Mer sällan romantiska dramakomedier. Bland några undantag återfinns till exempel Nora Ephrons självbiografiska juvel ”Heartburn” (”I lust och nöd”, 1986) med Meryl Streep och Jack Nicholson.

Svenska ”Det grönaste gräset” kopplar också ett stadigt humorgrepp på temat otrohet. I stället för det burgna Washington rör vi oss runt det betydligt mer avspända men filmmässigt stekheta Möllevångstorget i Malmö – senast förevigat i Netflixserien ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig”.

Här lever livsmedelsinspektören Sasja (Vilhelm Blomgren från ”Midsommar”, ”Gösta”) som drömmer om att öppna en egen krog. Hans sambo Olivia (Anna Asp som spelat Jenny Bodén i ”Beck”-filmerna) vill slå igenom som konstnär. Båda hoppas på barn men temperaturen i sovrummet är inte särskilt fördelaktig. Sasjas födelsedag glöms bort, men å andra sidan har han heller ingen koll på sin sambos konstnärskap – så det går på ett ut. Till och med familjeterapeuten suckar uttråkat åt den bottenlåga parenergin.

Mitt under nolläget, där en separation normalt sett borde stå för dörren, blir Sasja under en dag på jobbet bland ruttnande matrester och potentiella skadedjur uppvaktad av servitrisen Lea (Maria Nohra). Ung, fri, obunden och dessutom lämpligt nog snart på väg till Paris. Passionen slår till, med oväntat resultat. Hans lösning på det komplicerade triangeldramat blir att försöka få sin sambo att också vara otrogen, för att jämna ut oddsen.

Det säger något om den långfilmsdebuterande filmskaparen Kim Sundbeck att hans fabuleringsförmåga lyckas gjuta så mycket liv och driv i ett minst sagt konstruerat händelseförlopp. Komediambitionerna är höga och skådespelarkemin stark men det blir väl glest mellan skratten trots ett välskrivet manus. Mysigt men lite för ofarligt.

På pluskontot har ”Det grönaste gräset” dock hinkvis med charm, sköna miljöer och en uppsjö av underhållande bifigurer, framför allt Sasjas chef Pascal (Joel Cederberg som en bisarrt underhållande blandning av machokille och kontorsmassör) men man måste också älska den krasst sanningssägande arbetskompisen Milovan (Cedomir Glisovic). Även om det kanske svänger mest i marginalen, är ”Det grönaste gräset” en befriande anspråkslös och originell svensk komedi med mycket hjärta som lovar gott för Sundbecks framtid.

Se mer. Svenska filmer med Malmökänsla: ”Kvarteret Korpen” (1963), ”Polis polis potatismos” (1993), ”Äta sova dö” (2012).

Anna Asp om otrohetskomedin: ”Jag låg där med Ville Blomgren över mig när inredningen kollapsade”

Läs fler film- och tv-recensioner i DN