Det finns totalt runt 17 000 stora och små vrak längs Sveriges kuster. Runt 3 000 av dem har av Sjöfartsverket klassats som möjligt miljöfarliga. När fartyg går på grund handlar det ofta om en olycka – men när det kommer till fritidsbåtar har dess ägare i många fall avsiktligen gjort sig av med dem. Ägarna är omöjliga att spåra eftersom det inte finns något fritidsbåtsregister.
Den stora andelen av fritidsbåtarna är gjorda av plast som till slut kommer att brytas ned, påpekar Fredrik Lindgren, utredare på havsmiljöenheten vid Havs- och vattenmyndigheten. Dessutom har de ofta en båtbottenfärg som innehåller giftiga ämnen, såsom TBT och tungmetaller.
– Beroende på hur djupt de ligger blir det en yta som skuggas eller trycks ned, vilket gör att djur- och växtliv under båtarna kvävs, säger Fredrik Lindgren.
Att lyfta de övergivna båtarna från botten finns det ofta ingen finansiering till.
– Kommunerna har oftast ingen budgetpost för den här typen av uppdrag. Samma sak är det med Havs- och vattenmyndigheten: Vi har inte heller någon direkt budgetpost som handlar om att vi ska lyfta fritidsbåtsvrak, även om man kan tycka att det hade varit jättebra.
Havs- och vattenmyndigheten har ett treårigt regeringsuppdrag att utreda problematiken med fritidsbåtarna. I en rättsutredning konstateras bland annat att ansvarsfördelningen mellan myndigheter är oklar och att möjligheterna för att utkräva ansvar från båtägare är otillräckliga.
Ett fritidsbåtsregister för att undvika att båtar dumpas i havet och på land är en av åtgärderna som föreslås i rapporten som tagits fram på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
– Nu vill vi undersöka hur mycket det kan kosta att lyfta en båt som ligger på havsbotten och skrota den, jämfört med att ta hand om en båt som ligger på land, säger Fredrik Lindgren.
– Det gör vi för att ta reda på vad som är mest kostnadseffektivt, för att minska problemet med övergivna båtar.
I Nacka utanför Stockholm har kommunen nyligen gjort en bottenskanning av åtta utvalda platser, vilket Nacka Värmdö Posten var först med att rapportera om. Projektet grundar sig i ett politikerinitiativ vid namn ”Dykning efter skräp längs Nackas kuster” och i stället för att använda den traditionella metoden, med dykare, har ekolodsteknik gjort det möjligt för sjöteknikerna att titta på större ytor, berättar Johan Ramstedt vid förvaltning för utemiljö på Nacka kommun.
– Då får man en vettig blick av vad som finns på botten. I det här fallet hittade vi en del saker: ett antal bilar, båtar, en byggnadsställning, tunnor och bildäck, säger Johan Ramstedt.
I valet av de områden som undersöktes utgick kommunen från platser där det historiskt funnits industriell verksamhet och där det legat båtklubbar i närheten.
Totalt hittades drygt 30 båtvrak utefter Nackas kust.
– Det är en form av miljöförstöring att dumpa saker på botten. Det känns bra att vi vet att det finns för då har vi möjlighet att agera på det, säger Johan Ramstedt.
Ekoloden skickar ljudvågor ned i vattnet. Tiden det tar för vågen att gå ned till botten, studsa på ett föremål och gå tillbaka upp igen gör att man kan se nivåer under ytan, berättar han. Beroende på hur stark responsen blir när vågen har studsat kan man se hur fast eller mjukt föremålet är.
– Tekniken har varit effektiv för vi har kunnat inspektera väldigt stora ytor av själva botten till en förmånlig peng. Den medför också att vi har all data sparat med koordinater så att oavsett om vi tar tag i det här i höst eller om två-tre år så vet vi vad som finns och var det ligger någonstans på botten.
Hittills har bottenskanningen i Nacka kostat cirka 370 000 kronor. Med en kust på tio mil var det extra viktigt för kommunen att undersöka hur läget ser ut. Framför allt handlar det om vattenmiljön, konstaterar Johan Ramstedt.
– Vattenområdena är viktiga, både för Nackaborna och stockholmarna, säger han.
Nu påbörjas arbetet med att utreda vilka av båtvraken som är prioriterade att ta upp och hur mycket allt kommer att kosta. Innan någonting kan göras måste länsstyrelsen avgöra om föremålen är fornlämningsförklarade. Då är de skyddade enligt kulturmiljölagen och får ligga kvar där de ligger.
Alla båtar som förlist före år 1850 fornlämningsförklaras – men det kan också handla om huruvida båtarna till exempel har ett kulturhistoriskt värde eller en intressant historia.
De äldre båtarna är oftast gjorda i trä och utgör därför inte ett miljöproblem, framhåller Fredrik Lindgren.
I Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister finns drygt 150 vrak i Stockholms län med bedömningen fornlämning, möjlig fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning.
När båtarna som identifierades i Nacka hamnade på botten är några av de saker som ska utredas.
– Utifrån de bilder vi har är det varierande ålder på dem, säger Johan Ramstedt.
Läs mer:
Dykarnas fynd utanför Öland: Vrak fullt med champagne från 1800-talet
