Pop

Betyg: 4. Betygsskala: 0 till 5.

Fläskkvartetten
”Unepidemic sound”
(Svensk musikagentur/Universal)

Kärnan hos Fläskkvartetten är ett nästan outhärdligt vemod. När de är som bäst är det som om alla inblandade i studion just fått var sitt cancerbesked när kontrollrummet ropar ”det rullar” i lurarna och musikerna spelar som om det vore sista gången.

Även i övrigt är de en hårt prövad grupp med vinglig smak, komplicerade inbördes relationer och en väldigt blandad utgivning bakom sig. Det var drygt fyrtio år sedan de började nu, och redan från början definierades bandet av sina samarbeten; med Thåström, Stina Nordenstam, Robyn, Bruno K. Öijer och inte minst Freddie Wadling. Men också med en rad numera bortglömda artister.

Fläskkvartetten har på ont och gott alltid försökt vara samtida. Med tiden blev det också mycket film- och teatermusik av skiftande kvalitet. Sin senaste skiva gjorde de för 18 år sedan, och när de nu återvänder är bara två av de fyra originalmedlemmarna kvar. Den sparkade cellisten Sebastian Öbergs rätt till 10 procent av framtida intäkter löpte ut förra året.

Även på nya ”Unepidemic sound” står samarbetena i fokus. Intressanta kvinnliga röster avlöser varandra på albumets första halva. Ester och Jelly Crystal är bra, sångerskan Pirkko sjunger på ett nästan åksjukeframkallande och suggestivt sätt på ”It’s a half formed thing” och El Perro del Mar gästar på snygga ”Letting go is easy”. Det är fint på alla sätt, ett slags sofistikerad popmusik. Sedan följer ett antal instrumentala stycken med det där intensiva vemodet. Det är vackert, men ändå så sårigt.

Och det är nog ändå där själva essensen finns. Inte nödvändigtvis i utförandet, men i den känslomässiga leveransen.

Den är viktig eftersom den kommer från mänskliga avsändare. Sedan bandet bildades har deras affärsmodell på sätt och vis förstörts av bolag som just Epidemic sounds, kolossen som med tveksamma upphovsrättsupplägg nu tillhandahåller generisk instrumentalmusik till filmer, tv och miljöer, som rycker undan mattan för kreatörer som Fläskkvartetten. Det är faktiskt sjukt orättvist.

Bästa spår: ”Spacial oddity”

Läs fler recensioner och alla texter om musik

Share.
Exit mobile version