Den så kallade regelbaserade världsordningen nedmonteras i rask takt. Internationella institutioner som är satta att vakta den utsätts för ständiga angrepp.

Den sydafrikanska domaren Navi Pillay, 84, har spelat flera nyckelroller i försvaret av den internationella rättvisan. Som domare vid Rwandatribunalen på 1990-talet var hon den första i världen att döma någon för brottet folkmord. Därefter var hon FN:s människorättskommissarie i sex år. I november i fjol avslutades hennes mandat som ordförande för den FN-utredning som i september pekade ut Israel som skyldigt till folkmord i Gaza.

Nu har hon utsetts till årets mottagare av Olof Palme-priset på 100 000 dollar. Hon delar det med sin gamla föreläsare John Dugard, som också är en sydafrikansk toppjurist.

Trots den globala osäkerheten, ser Pillay inte världsläget som nattsvart. Anledningen är det folkliga engagemang som trots allt pågår, även om stater och dess ledare agerar mer cyniskt.

– Internationella institutioner, det är viktigt att betona, skapades inte av regeringar för att de plötsligt mjuknade eller kände att de hade ett ansvar för att försvara mänskliga rättigheter. Dessa förändringar kom i stadig takt över 80 års tid genom påtryckningar från civilsamhället, säger hon på telefon från Durban där hon bor.

Sina första tre decennier som jurist ägnade hon åt att bekämpa apartheidsystemet och det avvecklades inte över en dag.

– Det finns toppar och dalar och det är därför vi måste vara ihärdiga och tala om principerna och utkräva ansvar och rättvisa – varhelst i världen det krävs, säger hon.

Till helgen reser hon – om vädret tillåter – till Haag för att hoppa in vid den internationella domstolen ICJ i ett fall mellan Gambia och Myanmar. Inför samma domstol har Sydafrika dragit Israel, som man anklagar för folkmord. John Dugard, som Pillay delar Olof Palme-priset med, är den jurist som lett Sydafrikas delegation till Haag.

Parallellt har FN:s människorättsråd i Genève genomfört en utredning av läget i Gaza. Pillay har varit ordförande för panelen under fem års tid. Den pekade i september ut Israel som ansvarigt för folkmord i Gaza, och Hamas som ansvarigt för krigsbrott.

– Vi lade fram fakta och förklarade lagen så att alla skulle kunna läsa och skapa sin egen uppfattning. Överraskande nog har det inte kommit någon kritik mot innehållet, förutom några pro-israeliska grupper som anklagat oss för att vara partiska. Men jag skulle vilja se var de menar att vi varit det, säger hon.

Hur jämkar man behovet av snabbt agerande mot folkmord med rättssäkerheten när det kan dröja år innan domstolar slår fast att folkmord har begåtts?

– När vi förkunnade den första folkmordsdomen (i Rwandatribunalen) slog vi fast att bara en domstol kan avgöra det. Men folkmordskonventionen säger också att alla stater har ett ansvar för att förhindra genomförandet av folkmord. Det är hela poängen. Och hur ska de göra det om det inte finns ett larmsystem som säger att det föreligger omständigheter som är nära folkmord?

I hemlandet Sydafrika har kritiken varit hård mot västerländska stater som inte upplevs markera tillräckligt starkt mot Israel. Samma stämningar blossar nu upp kring Venezuela, i spåren av USA:s attack. Pillay kallar Europas tystnad för ”chockerande”.

– Det är ett av de allvarligaste brotten (mot folkrätten) som jag har sett. För att vi lever i en modern värld som har alla dessa mekanismer på plats för att stoppa den typ av gun boat diplomacy som vi nu ser i Latinamerika.

– Det är Europa som finansierar alla dessa institutioner och som vill att till exempel Afrika ska följa internationell rätt, men så är de tysta när det har varit en sådan grav överträdelse, säger hon.

Dock spår hon ett stärkt europeiskt engagemang för den internationella rättvisan.

– Det behövs ett kollektivt agerande av stater och jag tror att de har börjat vakna nu. När det börjar påverka Europa, som i fallet med Grönland, så tror jag att de kommer att inta en annan hållning.

Hon är även besviken på ledarna i Latinamerika, som hon menar har misslyckats att tala med en röst mot Trump. Men hon lyfter fram Brasiliens president Lula da Silva som hon anser för vidare Olof Palmes arv i världspolitiken.

– Världen förlorade verkligen en ledare i Palme, som gjorde stort avtryck genom att vara en talesperson för mänskliga rättigheter och mot rasism. Hans liv avbröts och vi kan bara bedöma honom efter den korta period som han hjälpte världen. Hade han tillåtits att leva, hade han haft stort inflytande, hans ord hade spridits över världen, säger Pillay.

Fakta.Olof Palme-priset

● Priset på 100 000 dollar, motsvarande 920 000 kronor, delas ut sedan 1987 och instiftades av Olof Palmes familj och Socialdemokraternas partistyrelse.

● Bland tidigare pristagare finns Kofi Annan, Anna Politkovskaja, Denis Mukwege, Hédi Fried och Daniel Ellsberg, samt en rad organisationer.

Årets pristagare är de sydafrikanska juristerna Navi Pillay och John Dugard.

Fakta.Navi Pillay

● Navanethem ”Navi” Pillay föddes 1941 i Sydafrika. På 1960-talet blev hon jurist och ägnade en stor del av karriären åt att kämpa mot apartheid och försvara en rad antiapartheidaktivister.

● Mellan 1995 och 2003 var hon domare vid Rwandatribunalen ICTR där hon också blev chefsdomare.

● Mellan 2008 och 2014 var hon FN:s människorättskommissarie.

Senast har hon avslutat en femårsperiod som chef för den utredningskommission som bevakar situationen i Israel och Palestina åt FN:s människorättsråd.

Fakta.John Dugard

● John Dugard, 89, är professor emeritus i internationell rätt och är en av Sydafrikas mest respekterade jurister. Han har tidigare lett utredningskommissioner åt FN i Israel och Palestina och har tjänstgjort som domare vid den internationella domstolen ICJ i Haag.

● När Sydafrika i december 2023 drog Israel inför denna domstol, ombads Dugard att leda det rättsliga team som Sydafrika skickat till Haag för att argumentera för deras sak.

Läs mer:

Israel begår folkmord enligt FN-kommission

Share.
Exit mobile version