För Håkan och Helena Eriksson från Uppsala har drömresan till Indien och Bhutan inte slutat som tänkt.
De har suttit fast i Indiens huvudstad New Delhi i en över en vecka utan att veta när de kan åka hem.
– Det är inget kul kan jag säga. Det känns alldeles för jävligt, säger Håkan Eriksson på telefon från Indien.
Paret är inga ovana resenärer och de har besökt Indien två gånger tidigare. Då har allt gått väl.
De hade tänkt flyga hem på onsdag förra veckan.
– Vi hade checkat in och skulle gå igenom passkontrollen. Då sa de bara ”stopp”. Och så fick de lasta ur vårt bagage och där stod vi på flygplatsen.
Det visade sig att deras pass saknar en inresestämpel.
”Ambassaden känner till ärendet och har varit i kontakt med de berörda. Vi kommenterar inte i detalj hur UD:s stöd ser ut i det enskilda ärendet eftersom det kan råda konsulär sekretess”, skriver Utrikesdepartementets presstjänst i ett mejl till DN.
Håkan och Helena Eriksson borde ha fått en inresestämpel när de reste in i Indien via gränsstaden Jaigaon, som ligger i den nordöstra delen av landet.
De har en utresestämpel från Bhutan, men ingen inresestämpel till Indien.
– Vi lämnade fram passen, fick tillbaka dem och de sa ”gå vidare”.
Eftersom paret, som bägge är 69 år gamla, blev insläppta i Indien tog de för givet att allt var i ordning.
Det är först när de var i New Delhi som det klarnade att stämpeln saknas och de inte får flyga hem till Sverige.
De påbörjade sin resa den 16 november och den första tiden var de i Indien. Efter det flög de till Bhutan. Resan tillbaka till Indien skedde landvägen.
Hade paret flugit båda vägarna hade de klarat sig med ett e-visum och utan stämplar, men gränsen mellan Phuentsholing i Bhutan och Jaigaon korsade de till fots.
Den lilla gränsstationen hade inte digitala verktyg. Av den anledningen hade de redan tidigare skaffat ett pappersvisum i passen, alltså ett visum som sitter på en av sidorna i passet.
Efter att de nekades att flyga hem har paret gjort en ansökan om att få lämna Indien hos landets immigrationsmyndighet, Foreigners Regional Registration Offices (FRRO).
– Men sedan händer det ingenting, säger Håkan Eriksson.
Trots att paret har besökt myndigheten upprepade gånger har deras ansökan inte behandlats.
– Standardsvaret vi får är att de ringer oss eller vi får ett mejl, men det har inte hänt hittills.
Paret har även fått hjälp av en vän till sina indiska bekanta i Sverige.
– Vi har en person som förstår kulturen, byråkratin och som kan föra vår talan.
De har muntligen flera gånger fått höra att handläggningen kan kosta dem upp till 100 000 kronor. Ett annat alternativ som förts fram är att paret kunde åka tillbaka Jaigaon för att få sin inresestämpel.
Håkan Eriksson är osäker på om han kan lita på den här informationen.
– Den flygresan är på två timmar och sedan är det en bilresa på fyra timmar för att ta sig dit.
En annan muntlig uppgift som paret fått är att det kan ta ytterligare 25 till 30 dagar innan handläggningen är klar.
– Vi vill ju för fasen komma hem.




