”Det är förbi / Allt är över nu / Och det är erat fel / Att det blev så här”, sjunger Isak Sundström i öppningslåten på den 20-årsjubilerande trion Pascals nya album ”Tänker på dig jämt”.
Tack och lov kunde inget vara mindre sant. Begravningsstämningen är redan på andra låten som bortblåst och bandet har inga planer på att kasta in handduken.
Varför skulle de förresten göra det? Pascal är ett ständigt hyllat band som i två decennier har lyckats med den svåra konsten att inte göra sina fans besvikna.
Kanske kan man till och med drista sig till att säga att det skramliga Gotlandsbandet bara har blivit bättre och att ”Tänker på dig jämt” följaktligen är deras bästa skiva.
– Den är åtminstone vår mest positiva, säger Manuela De Gouveia.
En samlad analys av låttexterna skulle kunna vara att livet många gånger är en tröttande och orättvis kamp, men trots det värd att utkämpa.
– Det är ansträngande att ha ett liv, men ganska roligt också, säger Isak Sundström.
Trion framstår vid en första anblick som aningen skygga, men de har alla tre nära till sina känslor. Under den knappa timmen som intervjun varar blir det både skratt och gråt. En rätt så ovanlig kombination av känslouttryck när man intervjuar svenska garagerockare.
Även låtlistan är en berg- och dalbana, mellan svartsynt ångestrock och uppstudsig gladpunk, som landar i en blygsam förhoppning om att allting till slut kommer att ordna sig.
– Det finns en hiphopartist som jag gillar som har en rad om att han slåss så mycket mot sina inre demoner att hans knogar är blodiga. Så kan jag också känna, säger Mimmi Skog.
På nya skivan får bandet in några klockrena träffar. Efter sig lämnar de tre vännerna en lång rad knockade demoner.
Vilka är då demondräparna i bandet som tagit sitt namn efter upplysningsmannen Blaise Pascal och sjungit könsrock i legendariska Hansa-studion i Berlin?
Manuela De Gouveia brödjobbar som folkbildningsutvecklare, driver ett slumrande Kexchokladkonto på Instagram och gillar Bridgeblandning samt djur.
Isak Sundström är konstnär, har ”någonting på gång” i kyrkbyn Bälinge norr om Uppsala och upptäckte nyligen smågodiset Nötcrèmekula med passionsfruktsmak.
Mimmi Skog handlägger på Naturvårdsverket, har grandiosa planer på vilka företag Pascal ska samarbeta med i framtiden och odlade 2023 Gotlands högsta solros.
Såväl hon som Manuela De Gouveia har gröna fingrar, vilket på plattan kommer till uttryck i den 40-pluspunkiga textraden ”Jag ska plantera blommor / Och dricka sprit”.
– Jag kan rekommendera att ta en GT och fixa i trädgården, säger Manuela De Gouveia.
Pascal har genom åren kallats Gotlands svar på Joy Division och The Jesus and Mary Chain, men vid det här laget behöver man inte likna dem vid något annat än sig själva.
Bandet har varit en konstant i trions hela vuxna liv, många gånger en räddare. Pascal är den fjärde personen som vandrar vid deras sida, en osynlig som lämnar spår i sanden.
Mycket har hänt sedan 2005, vilket låtkatalogen vittnar om. Titelspåret på nya skivan handlar om Manuela De Gouveias mamma som gick bort för några år sedan.
– Jag tänker på henne varje dag. Det kanske låter absurt när man säger det, men så är det. Hon var dessutom ett Pascal-fan. Tröjan jag har på mig har hon stickat, säger hon.
– Jag har kvar en dödskalletröja som hon stickade, inflikar Mimmi Skog.
– Hon gjorde fina tröjor, en med Judas Priest-loggan, fortsätter Isak Sundström.
Manuela De Gouveia är inte den enda i bandet som har förlorat någon. Mimmi Skog har under Pascals livstid fått ta farväl av både sin pappa och sin syster.
– Det är ett slags hyllning till dem som inte är med längre, att fortsätta orka, säger hon.
Förra skivan ”Fuck like a beast” (2021) fick ett formidabelt mottagande. ”Motsatsen till ett noggrant filtrerat och peppigt influerarflöde”, hette det i DN. Det är därför förvånande att inte fler stora medier är på plats när Pascal tar emot på skivbolaget Novotons kontor i Stockholm, inrymt i en rivningskåk med distinkt doft av fuktskada. Särskilt med tanke på att Mimmi Skog och Manuela De Gouveia kommit hela vägen från Gotland. Isak Sundström däremot är sedan många år tillbaka fastlänning.
Kanske är det intervjun med SVT:s musiknestor Per Sinding-Larsen som ännu spökar? Bandet satt 2016 i direktsänd tv och svarade korthugget och osammanhängande.
Det blev rubriker i kvällstidningarna och klippet spred sig som en löpeld på nätet.
Sanningen bakom fiaskot är att Isak Sundström inte mådde bra. Bandet bad om att sångaren skulle slippa delta, men allt de fick höra var att de skulle in i studion.
– Per Sinding-Larsen har faktiskt sagt förlåt. Jag träffade honom av en slump på en vägkrog längs med E4:an och han bad om ursäkt, säger Manuela De Gouveia.
Annars är det tvärtom Pascals vanligtvis flamsiga och skojfriska attityd som har ställt till det för dem. Som den där gången när de anklagades för att ha stulit en krokodil.
– Vi hade skämtat om det i en intervju med P4 Gotland, att vi skulle stjäla en uppstoppad krokodil och gömma den i en kanot, säger Manuela De Gouveia.
Dagen därpå ringde en mycket arg och mycket rik man på Gotland upp bandet. Hans uppstoppade krokodil var försvunnen och trion hade i princip erkänt i radion.
– Jag satt i väntrummet på vårdcentralen och försökte så tyst som möjligt väsa fram att jag inte hade tagit någon jävla krokodil, säger Isak Sundström.
Själva födelsedagfesten får formen av en spelning i Visby i november, som följs av konserter i Göteborg, Malmö, Stockholm och – något otippat – Hudiksvall.
– En kompis till mig har flyttat dit och kräver att vi ska spela där. Hon har klagat på att det aldrig händer något roligt där så det ska vi ändra på nu, säger Mimmi Skog.
Spelningen i Hudiksvall är en specialare. Det finns ingen möjlighet till förköp. Nämnas ska att den enda spelningen norr om Dalälven har bytt adress efter en olycklig dubbelbokning.
– Det krockade med ett julbord så nu ska vi spela på teatern i stället, säger Mimmi Skog.
Läs mer:
Intervju: Pascal bryter tystnaden med ett skrik
Recension: Pascal målar mörkt men stärkande om samtiden
Isak Sundström: ”Jag skulle antagligen bli ganska populär om jag blev dömd för mord”




