Jag åker Voi Voi Voi genom stan när jag är full, till min fuckboi boi boi, för jag är sugen på ett knull. Folk ropar oj oj oj när min Voi åker omkull. Jag är så ung och dum när jag åker Voi till min fuckboi.
Eddie Meduza hade kunnat vara upphovsman till de samtidsspeglande raderna. Nu kan han bara le i sin himmel.
Fröken Snusks och Rasmus Gozzis white trash-romantiserande sommarhit och gestaltning av småstadslivet sommaren 2024 fick en lysande lansering i våras.
Först försökte då en av vår tids symboliska överstepräster för samtida svennighet – Fredrik Hjelm, vd för Voi – nervöst låta fräscht avväpnande och tackade på sin Linkedin Fröken Snusk för omnämnandet av just hans elsparkmärke. För att strax därpå läxas upp av sina ägare och då ännu ängsligare börja veva grötmyndigt aggressivt om att stämma Fröken Snusk, med hänvisning till ”varumärkesintrång”.
Välkommen till 2024, Fredrik.
De som allra skitnödigast kämpar med att ”bygga” (som de fortfarande säger) ett varumärke är ofta de som allra snabbast får se detsamma rasa.
Från fintech till femtech: inga fenomen gör i dag sina klassresor nedåt lika snabbt som de som är sprungna ur det pilatesperverterade proseccoproletariatets diktatur.
Det där som vi till vardags kallar för svenne-tech.
Inga fenomen gör i dag sina klassresor nedåt lika snabbt som de som är sprungna ur det pilatesperverterade proseccoproletariatets diktatur
Visst blir budgetturisterna fortfarande uppspelta när de redan på Ryan Air-flighten får höra att man till skillnad från i Europas metropoler än i dag i Stockholm helt fritt får köra elspark på trottoarer och gator och kan slänga den var man vill. Det är ju numera i de mindre europeiska städerna som de allt färre och alltmer trängda elsparkuthyrarna kämpar för sin överlevnad.
Den cyniskt lagde skulle kunna jämföra utvecklingen med hur Philip Morris och de andra tobaksjättarna inriktade sig på tredje världen och fattiga när cigarettrökningen började anses ofräsch på 80-talet.
Men om det för något så analogt som rökning tog hundra år att göra sin klassresa nedåt gäller det knappast för dagens skrikigaste techsländor. För Facebook tog det tio, för Tinder och Voi fem. Eller ta Trip Advisor. Den förvandlades ännu snabbare till en Trap Advisor för den lägre medelklassen.
Det tidigare så Rysslandsförknippade investmentbolaget Vostok New Ventures har på fler än ett vis passerat sitt bäst före-datum. En gång i tiden pumpade de in deg i Voi. De tre senaste åren har de sett sin aktiekurs rasa med 70 procent, trots namnbyte till VNV Global.
Även Match Group – som äger Tinder – har sett kursen rasa med ungefär lika mycket sedan 2021.
Just Vois snabba resa ner mot att bli en lägre-medelklass-markör har jag sett på nära håll, eftersom jag råkar bo i samma kvarter som företagets huvudkontor.
Vilket i sin tur råkar ligga mitt emot Klarnas.
För ett par år sedan såg man unga anställda nästan stolta gå in och ut genom Vois entré på Sveavägen iklädda lycrakläder prydda med loggan för elsparkuthyraren.
Det gör man inte sommaren 2024.
I dag bär de vanliga kläder.
För de vet att de jobbar med sunk.
Trots att det säkert står en kyl med gratis kombucha på kontoret.
Fråga: Hur känner man snabbast igen en medelålders utländsk turist på Sveavägen en regnig dag 2024?
Svar: Han eller hon är den enda som helt ogenerat iklär sig en gratisutdelad regnponcho med Klarnalogga och fipplar med en nynedladdad elsparkapp.
Flashback, Bitcoin och Pornhub åldras betydligt värdigare och långsammare än Voi och Tinder
Varken dålig smak eller dumhet bör förstås förbjudas. Sådant måste få självdö i fred. För tjugo år sedan skämtade man om de som fått latte-mage, numera heter det oftare Voi-mage. Men det var nog lättare att se sexig ut med en latte i näven på den tiden än att göra det stående på en elspark i dag. Hittills har jag aldrig sett någon man eller kvinna lyckas med den bedriften.
Men hur kommer det sig då att klassresorna nedåt går så hisnande hastigt just inom svenne-tech?
Den allmänna digitala utveckling som inte utger sig för att vara mer än vad den är – teknisk utveckling – går ju som tåget och ger oss så mycket. Och även kända fenomen som Flashback, Bitcoin och Pornhub åldras betydligt värdigare och långsammare än Voi och Tinder.
Jag tror det beror på att de förstnämnda är skapade av människor och samhället. Inte av en klåfingrig stat eller av alltför giriga men mindre begåvade investmentbolags pojkrumsgapiga versioner av kapitalism.
Staten ska som bekant vara samhällets och människornas betjänter.
Och kapitalismen, den är ju som vatten. Utan den törstar vi ihjäl, men den kan också dränka oss.
Kapitalism är hur som helst en förutsättning för samhällsutveckling och i techsammanhang är det då lätt att bli nostalgisk och tänka på 90-talet.
När både tech och internet var fräscht och dynamiskt.
Succéerna beror ju inte på att de lanserades av pojkar med Sebastian Siemiatkowski och Elon Musk som onanimotiv
I östafrikanska länder var man då först med uppfinningen att överföra pengar mellan varandra via oregistrerade mobiler. Något som uppstått på grund av vanliga människors behov av att kunna skicka pengar hem till gamla mamma i den avlägsna lilla byn men slippa typ Western Unions avgifter.
För västvärlden var det där något alltför modernt och frihetligt, som naturligtvis inte fick nå starka stater.
Så efter några år kunde banker och stater tillsammans stävja sådana trotsigheter genom till exempel vårt svenska Swish. Som tillsammans med Bank-ID i dag är sådana formidabla och djupt rotade succéer att jag till och med måste ställa upp på att få mina tvättider registrerade.
Succéerna beror ju inte på att de lanserades i skrikiga neonfärger av pojkar med Sebastian Siemiatkowski och Elon Musk som onanimotiv, utan på att begåvade människor uppfann tjänster och funktioner som de visste skulle omfamnas av både stater och banker.
Då blir man alltid en vinnare.
Om det numera är synd om ägarna till Tinder och Voi, så kan man inte säga detsamma om deras vänner inom stat och kommun.
Fredrik Hjelms tidigare fuckboi i Stockholm stad – Daniel Helldén – har lämnat fjäsket för sjunkande elsparkskepp långt bakom sig och är numera språkrör för Miljöpartiet på riksnivå.
Du vet vad jag behöver i kväll, ett litet luder över mig så är du snäll.
Så inleder Rasmus Gozzi duetten med Fröken Snusk.
Denna den kanske sista sommaren då någon tar sin Voi Voi Voi till sin fuckboi boi boi.
