Lars Calmfors kolumn om Riksbankens ställning (DN 2/9) är vilseledande på flera punkter. I artikeln ”Statsvetares njutning av att hudflänga ekonomer leder debatten om Riksbanken fel” skriver han att räntan måste höjas, om inflationen stiger. Det kan vara sant, om orsaken är en löne-pris-spiral och om man bara använder räntan som styrmedel. Det är fel, om orsaken är ett krig och om man också använder finanspolitikens verktygslåda.
Det är inte ansvarslösa lönekrav som drivit upp priserna utan en extern chock och höjda vinstmarginaler i mellanled som detaljhandel och banker.
Ett grundfel i penningpolitiken är att man försöker påverka flera mål – inflationstakt, kronans värde och produktion och sysselsättning – med ett medel. Som Calmfors själv konstaterar går detta inte; räntan är trubbig. Finanspolitiken har större möjligheter.
I ekonomkåren var man fram till 2008 enig om att exotiska nyheter på finansmarknaden var ett tecken på lysande innovationskraft, men de bidrog starkt till kollapsen.
Den enighet bland ekonomer om behovet av räntehöjningar som han hänvisar till är inget bra argument. I ekonomkåren var man fram till 2008 enig om att exotiska nyheter på finansmarknaden som CDS, MBS och CDO var ett tecken på lysande innovationskraft, men de bidrog starkt till kollapsen.
Politiker lastas för inflationsepisoderna under 1970- och 80-talen, vilket sägs motivera en självständig riksbank. Men självständighet är inte binär; det handlar om mer eller mindre. Vi upplevde en tidvis okontrollerad statsskuldsutveckling under samma tid, men riksdagen har efter budgetreformen på 90-talet kvar sin auktoritet över budgetbesluten, och statsskuldsutvecklingen har varit exemplarisk.
En mindre extrem lösning för penningpolitiken skulle också vara möjlig. Calmfors hänvisar till EU-regelverket, men det är inte hugget i sten. EU kräver en statsskuld på högst 60 procent av bnp, men det klarar bara hälften av medlemsländerna utan att någon sanktion har utmätts.
Sverige har en unik statsförvaltning med självständiga myndigheter. Folkhälsomyndigheten klarade att ge ingripande direktiv under pandemin, trots att den ligger under regeringen. Det skulle en riksbank också kunna och samtidigt samordnas bättre med finanspolitiken.
Läs mer:
Lars Calmfors: Statsvetares njutning av att hudflänga ekonomer leder debatten om Riksbanken fel
