Det är lätt att känna sig uppgiven i klimatkrisens år 2024. Världen har upplevt en sällan skådad kavalkad av extremväder, senast den katastrofala översvämningen i Spanien. Samtidigt kommer en rad dystra rapporter om hur dåligt världens klimatarbete går.
Lägg därtill att satsningar på batterifabriker, vindkraftsparker, gröna flyg- och fartygsbränslen tycks dra i nödbromsen. Det är lätt att tänka att det är kört.
Mitt i detta väljer USA:s invånare Donald Trump till nästa president. Trump har lovat att storsatsa på olja och gas och ta USA ur Parisavtalet, igen.
Gonatt, planeten jorden?
Kanske behöver det inte vara så illa. USA är världens näst största utsläppare av växthusgaser och det lär inte förändras under Trump. Men utsläppen har inte förändrats nämnvärt under Biden heller – och med Kamala Harris vid sin sida godkände Biden fler nya olje- och gasprojekt än Trump gjorde under sin förra mandatperiod.
Det som Harris och Biden främst gjorde för klimatet var att ösa pengar över gröna alternativen, alltså gröna industrisatsningar, genom jättepaketet Inflation Reduction Act (IRA).
Det har Trump lovat att riva upp så mycket som det går. Solenergiaktier rasade också på USA-börsen inför risken för en Trump-vinst.
Men frågan är om det går att riva upp IRA – och om Trump i så fall verkligen kommer att göra det. Genom IRA har Biden fått gröna satsningar att flockas till USA, något som skapar jobb och som uppskattas av landets näringsliv. Och, ur Trumps perspektiv än viktigare: det har flyttat tillbaka jobb från Kina till USA.
I EU är man mindre förtjust i paketet, som gör att europeiska företag drar till andra sidan Atlanten med sina investeringar. Nu sitter beslutsfattare i Bryssel och kliar sig i huvudet över hur man ska kunna svara på USA:s – och Kinas – enorma subventioner av de gröna industrierna. Nyligen gav EU-kommissionens nygamla ordförande, Ursula von der Leyen, sina politiska riktlinjer till den nya kommissionen där en plan för Europas hållbara välstånd och konkurrenskraft var en viktig del. Genom IRA har Biden startat en sorts global kapprustning för klimatet, som knappast försvinner bara för att Trump tar över.
Och minns du Trumps löften om kolet? I kampanjen 2016 poserade han i gruvarbetarhjälm och lovade att skapa en storslagen comeback för kol.
Du kan inte gissa vad som hände sen. 75 kolkraftverk stängde och 13 000 kolarbetare förlorade jobbet under hans tid vid makten, konstaterar New York Times.
Inte undra på att Trump har varit ganska tyst om kolkraften på sistone. Det är ingen högoddsare att löftena om att riva upp IRA kommer att brytas i samma tysthet.
Orsaken är enkel – och nu kommer vi till varför Trump kanske ändå inte är en total katastrof för klimatet. Ekonomin verkar ha passerat en tippningspunkt. Medan Trump i retoriken håller fast vid det gamla fossila, är det främst fossilfritt som attraherar investerares pengar och skapar nya jobb.
Det har flera av USA:s delstater också insett. Efter Trumps valseger 2016 skapade de US Climate Alliance, som samlar 24 av USA:s 50 delstater och över halva befolkningen och ekonomin. Tillsammans lovar de att följa Parisavtalet.
Lägg därtill att Tesla-grundaren Elon Musk var den person som nämndes flest gånger – vid hela 11 tillfällen – i Trumps tacktal, och man kan misstänka att Trump kanske börjar mjukna i synen på den gröna industrin.
Det betyder förstås inte att omvärlden kan luta sig tillbaka. Det finns fortfarande ett litet hopp om att världen ska klara Parisavtalets mål – men om det ska hållas vid liv behöver andra länder nu axla ett betydligt större ansvar. I bästa fall kan USA:s frånvaro från de globala klimatförhandlingarna göra det lättare att träffa skarpa överenskommelser.
Om fem dagar inleds FN:s klimattoppmöte i Baku, Azerbajdzjan. Där lär vi få vi en första indikation på vartåt det barkar.
Läs mer:
En historisk återkomst i Vita huset
Tre klimatfrågor som hettar till om Trump vinner
FN-rapport: Världen på väg mot 3,1 graders uppvärmning
