Donald Trumps tal fick rubrikerna, men i skymundan av den amerikanske presidentens klimatlögner levererade Kinas Xi Jinping ett historiskt löfte i New York förra veckan. Xi framstod närmast som en klimathjälte när han i ett videosänt tal lovade att Kinas utsläpp ska minska med 7-10 procent till 2035.
Och inte bara det. Till dess ska landet också:
● Öka andelen icke-fossil energi till 30 procent. I EU är siffran runt 31 procent.
● Öka vind- och solenergikapaciteten till 3600 GW, ungefär 7-8 gånger mer än vad EU har i dagsläget.
● Göra fordon som går på ”ny energi” det gängse valet för den som köper ett nytt fordon.
● Öka mängden skog med 24 miljarder kubikmeter, ungefär sju gånger så mycket skog som finns i Sverige.
Kina har tidigare lovat att utsläppen ska kulminera före 2030, men det syns tecken på att det redan kan ha skett. Enligt preliminära siffror faller Kinas koldioxidutsläpp sedan i början av förra året.
I en tid när allt tycks gå åt fel håll i det globala klimatarbetet måste väl detta ses som goda nyheter?
Det beror på vilket perspektiv man har. Klart är att Kina tar klimatfrågan på ett oerhört mycket större allvar än USA just nu.
Sannolikt har det flera skäl. Dels ser Kina möjligheter att tjäna pengar på grön teknik, som elbilar, vindkraftverk och solceller. Den inhemska marknaden fungerar som en kraftfull motor i satsningarna – Kina har redan överlägset mest sol- och vindenergi i världen.
Dels har Kina en längre tidshorisont i sitt samhällsbyggande vilket gör att klimathotet tas på större allvar i dagens beslut. Landet har också drabbats av mycket svåra översvämningar och värmeböljor de senaste åren, senast genom supertyfonen Ragasa som orsakade stor förödelse och tvingade runt två miljoner kineser att lämna sina hem.
Men sedan utspelet har nu analytiker tittat närmare på utspelet från Xi – och det för oss till den andra sidan av myntet.
Kinas nya klimatlöfte är som en kvartalsrapport från en bank som tjänar miljardbelopp, men ändå faller på börsen. Förväntningarna var helt enkelt högre ställda.
I det här fallet är Kina också som en bank som har en tredjedel av den globala marknaden. Om en sådan bank skulle rasa på börsen, skulle världen kastas in i en global finanskris.
Nu står vi i stället inför en global klimatkris. Kina orsakar runt 30 procent av de globala utsläppen – enligt Carbon Brief behöver landets utsläpp minska med 66 procent till 2035 för att vara i linje med en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 grader.
Det lär knappast bli verklighet. Dessutom verkar Kina, paradoxalt nog, fortsätta att bygga ut kolkraften i snabb takt.
Ur det perspektivet är Kinas klimatlöfte dystra nyheter – personligen ser jag få tecken på att Kina skulle bli den klimathjälte som världen verkligen behöver, efter USA
Läs mer:
Peter Alestig: Här är lögnerna i Trumps tal om ”klimatbluffen”
