Det var en oväntad händelse – den amerikanska motsvarigheten till att familjen Bonnier skulle sälja Dagens Nyheter till Spotifys grundare Daniel Ek.
Men plötsligt skedde det. Året var 2013 och Don Graham meddelade att Amazons grundare Jeff Bezos skulle ta över Washington Post.
Familjen Graham hade levt i symbios med ”the Post” sedan 1933, då Dons morfar Eugene köpte tidningen. Sedan tog Dons mamma Katharine över och ledde Washington Post mot storhetstiden på 1960- och 70-talen. Den kröntes av Watergateavslöjandet som fick president Nixon på fall.
Efter Katharine övergick ledarskapet till Don och varade i flera decennier – fram till försäljningen.
När familjen sålde hade han följande att säga om Jeff Bezos: ”Han köper Washington Post av rätt skäl. Han köper den inte, vilket är i linje med vad min morfar brukade säga, för att tjäna ägarens privata intressen.”
Don Graham har ett konto på X. Det följs inte av många, knappt 2 000 personer.
Häromdagen kollade jag om Graham hade något att säga om veckans dramatiska nyhet från Washington Post, där en tredjedel av alla journalister nu sägs upp.
Hela bildredaktionen är nedlagd, all litteraturkritik har tagits bort, stora delar av utrikesbevakningen släcks ned, liksom sport och lokala nyheter – det är kort sagt befogat att tala om ett blodbad.
Vet man något om Washington Posts historia inser man snabbt att detta är mer än en företagsfråga. ”The Post” är en av världens viktigaste röster – och har spelat en unik roll i att forma USA:s moderna utveckling. Slaget mot dess redaktion kommer i en tid då den redan sargade amerikanska demokratin behöver oberoende journalistik mer än någonsin.
De drakoniska nedskärningarna har uppenbarligen påverkat Don Graham, nu 80 år gammal. På X har han gått in och svarat på enskilda Washington Post-journalisters inlägg om att de är uppsagda, med ord som: ”Du är den allra, allra bästa. Hoppas folk står i kö för att anställa dig.” Och personliga svar som: ”Hej, Claire. Hur kan jag bistå? Du vet att jag beundrar din rapportering och jag säger gärna det till en framtida arbetsgivare. Don”.
Graham visar åtminstone anständighet mitt i tragedin, till skillnad från tidningsledningen som gav beskedet via Zoom och e-postmeddelanden till enskilda uppsagda med ärenderaden: ”Din tjänst har avvecklats till följd av dagens personalreduceringar”. Högste chefen, publishern Will Lewis, var inte ens närvarande vid Zoom-mötet.
Även mediehus är företag och måste långsiktigt klara sig på marknaden för att överleva. De är inte immuna mot teknologiska skiften eller förändringar i allmänhetens mediekonsumtion.
Det gäller lika mycket Washington Post som Dagens Nyheter. Men det som skett under Jeff Bezos de senaste åren talar för att det är andra krafter i rörelse här.
Om det handlade om en klok företagsstrategi, varför valde Jeff Bezos att hösten 2024 stoppa en ledarartikel som var tänkt att uttrycka stöd för Kamala Harris inför presidentvalet? Beslutet blev känt och ledde till att uppskattningsvis en kvarts miljon prenumeranter sade upp tidningen.
När han förstod att Trump skulle återkomma som president bestämde han sig för att ställa sig in hos härskaren i Washington, inte minst genom att berika Trumpfamiljen personligen.
Om det var Washington Posts bästa Bezos hade för ögonen, hur ska man då förstå att han lät sitt Amazon beställa en ”dokumentär” om presidenthustrun Melania som kostat bolaget uppskattningsvis 75 miljoner dollar?
Om Bezos var besjälad av fri journalistik, varför valde han att köpa upp rättigheterna till Trumps reality-serie ”Apprentice”? Och vad är skälet till att han slagit fast att tidningens opinionsdel framöver ska vara en plattform för att försvara personliga friheter och fria marknader – samtidigt som åsikter som inte stämmer överens med dessa ska hänvisas till andra medier.
Svaret är givet: Jeff Bezos bryr sig varken om seriös journalistik eller om pluralism. Han är en techoligark med stort beroende av den amerikanska staten, inte minst genom sin rymdverksamhet. När han förstod att Trump skulle återkomma som president bestämde han sig för att ställa sig in hos härskaren i Washington, inte minst genom att berika Trumpfamiljen personligen.
Washington Post är växelpengar för Jeff Bezos. Det verkliga finansiella problemet för Bezos är att tidningen genom sitt journalistiska oberoende riskerar att äventyra långt större värden för honom.
I Trumps värld är du antingen med honom eller emot honom. Och den amerikanska staten betrakar presidenten som liktydig med honom själv.
I Ryssland, Turkiet och Ungern har vi under 2000-talet sett vad som händer med fria medier när auktoritära krafter kopplar greppet.
USA följer nu detta spår. Försvagningen sker inte över en natt. Den pågår gradvis, men riktningen är tydlig, även om medier som New York Times och Wall Street Journal fortsätter att hävda sitt oberoende och gör det med framgång.
Det kan gå att verka som journalist i ett land som inte är demokratiskt. Men demokratin får svårt att fungera om det inte finns journalistik som lyser upp samhället.
Familjen Graham förstod att ”the Post” inte bara fanns till för de själva. Jeff Bezos är sannolikt alltför förmögen för att vilja driva en självständig och stridbar publikation i Trumps USA.
Till sist. Svenska Spotify donerade cirka 1,7 miljoner kronor till Donald Trumps installationskommitté. Dessutom arrangerade företaget en omtalad brunch för högerprofiler och poddare inför ceremonin då Trump svors in. Där serverades det bland annat wagyu-burgare, hummerrullar och cocktails.
Måtte företaget aldrig äga en stor svensk tidning.
