Källvattnet ser kristallklart ut när Lars Rosenqvist håller upp flaskan med vattenprovet mot himlen. Men analysen kommer sannolikt visa att det innehåller TFA. Det är ett mönster som har blivit allt tydligare den senaste tiden.
TFA är en av minstingarna i den stora PFAS-familjen, en grupp av syntetiskt framställda ämnen som kännetecknas av att de är så svåra att bryta ned att de brukar kallas för evighetskemikalier. Flera av dem är farliga för både människor och miljön.
Än saknas mycket kunskap. TFA har länge betraktats som en harmlös restprodukt när större PFAS-molekyler bryts ned till mindre delar. Men i takt med att antalet studier blir fler börjar den lilla molekylen framstå som ett allt allvarligare problem.
– Eftersom den är så liten så fastnar den inte i vanliga filter som man kan använda för andra PFAS. Därför är den nästan omöjlig att rena bort från dricksvattnet när den väl har kommit ut i naturen, säger Lars Rosenqvist.
Han är statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) och ansvarar för ett projekt för att mäta förekomsten av PFAS och TFA i Sverige.
– Till skillnad från många andra undersökningar där man försöker spåra utsläppskällor och mäta förorenade platser, så tittar vi på platser långt borta från kända föroreningskällor. Vi lägger ett pussel för att få en bild av bakgrundsnivån.
Provtagningarna i mark och grundvatten inleddes för ungefär två år sedan. De första resultaten fick Lars Rosenqvist och hans kollegor att haja till, berättar han.
– Det som stack ut och som överraskade oss var att vi hittade TFA i princip överallt, vid över 90 procent av provplatserna. Och halterna av TFA ligger väldigt mycket högre än andra PFAS. Den bilden håller i sig nu när provtagningen fortsätter.
Bilden är likartad i Europa – och troligen resten av världen. Det beror på att TFA är ett mycket lättrörligt ämne som snabbt tar sig in i vattnets kretslopp och sedan stannar kvar där. På så vis kan de små molekylerna spridas med nederbörd över hela planeten. Och eftersom molekylen inte bryts ned ökar koncentrationen så länge utsläppen fortsätter.
Sedan 2008 är TFA klassat inom EU som farligt för vattenlevande organismer. Studier har visat att ämnet kan hämma tillväxten hos alger och störa reproduktionen hos djurplankton och troligen även hos större organismer som fiskar.
Andra studier har visat reproduktionsstörningar hos gnagare.
Men vad vet man om eventuella risker för människor?
Mattias Öberg forskar i toxikologi vid Karolinska institutet och har sedan många år fördjupat sig i frågan om hur PFAS-ämnen kan påverka kroppen. Han är även författare till den nyligen publicerade boken ”Ingen anledning till oro – sanningen om PFAS och Sveriges största giftskandal”.
– För andra PFAS-ämnen ser man exempelvis ökad förekomst av njurcancer och testikelcancer och försämrat immunförsvar hos barn. Men för TFA saknas det än så länge data för människor. Det finns misstankar om att det kan påverka reproduktionen. Men eftersom det fortfarande inte finns någon systematisk övervakning av TFA så är det svårt att få den kunskap som vi behöver.
Det stora orosmolnet, menar han, är att utsläppen av TFA hela tiden fortsätter. I och med att ämnet stannar kvar i vattnets kretslopp och inte bryts ned så kommer halterna att stiga i vatten, växter och andra livsmedel. På så vis utsätts vi för ett kontinuerligt flöde av allt högre doser TFA, trots att ämnet inte ansamlas i kroppen på samma sätt som många andra PFAS-ämnen.
– Utifrån den kunskap vi har i dag kan vi utgå från att det vid en viss nivå kommer att märkas, även om vi inte kan se någon direkt effekt av dagens koncentrationer. Då är frågan om vi ska vänta tills exponeringen är så hög att vi ser tydliga hälsoeffekter, eller om vi ska bestämma oss för att vi inte vill ha höga halter av främmande ämnen som stannar kvar för evigt i vår livsmiljö. Det är en diskussion jag skulle vilja se mer av, säger Mattias Öberg.
Ett problem är att TFA kommer från så många olika håll. En stor källa anses vara de köldmedier som numera används i bland annat luftkonditioneringsanläggningar, kylskåp och värmepumpar. De omvandlas nästan fullständigt till TFA när de i slutänden hamnar i atmosfären. Bekämpningsmedel inom jordbruket som görs beständigare med olika PFAS är sannolikt en annan källa.
TFA följer även med röken från avfallsanläggningar och kan dessutom bildas när de kolfilter som används i vattenverk för att ta bort andra PFAS från dricksvatten återvinns genom förbränning i hög temperatur.
– När man jobbar med sådana här ämnen i miljösammanhang blir det väldigt tydligt att man måste se till helheten. Där är vi inte i dag. Om man löser ett problem på ett ställe så kan det dyka upp på ett annat, säger Linda Önnby, forskare och projektledare vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
I sina studier har hon sett hur TFA passerar genom avloppsreningsverk utan hinder. Halten av TFA i det renade avloppsvattnet motsvarar en halt av cirka 400 nanogram fluor per liter. I EU:s dricksvattendirektiv finns ett gränsvärde för den totala mängden PFAS på 500 nanogram fluor per liter. Det är ännu inte avgjort om TFA ska ingå eller ej.
– Avloppsreningsverken är ju en oerhört viktig barriär i samhället. Men här ser vi hur TFA rinner rakt ut i exempelvis Mälaren, som är dricksvattentäkt för nästan två miljoner människor. Det blir sannolikt en utmaning för dricksvattenverken om TFA ska ingå.
Det enda kända sättet att fånga in TFA är omvänd osmos – att under högt tryck pressa vattnet genom ett membran med så små porer att bara vattenmolekyler passerar.
– Men det är så enormt energikrävande och dyrt att det knappast är realistiskt i stor skala, säger Linda Önnby.
Toxikologiska rådet, den svenska expertorganisation som ska identifiera kemiska ämnen som kan vara skadliga för hälsan eller för miljön, klassade förra året TFA som ”en potentiell kemisk risk”.
– SGU:s analyser av grundvattnet är riktigt alarmerande. En så extremt beständig kemikalie som ökar i halt kommer förr eller senare att bli problematisk. Vi vill inte ha sådana ämnen i miljön och särskilt inte i vårt dricksvatten, säger Bert-Ove Lund, toxikolog vid Kemikalieinspektionen och ledamot i Toxikologiska rådet.
Enda sättet att hejda tillflödet är att kraftigt minska användningen av PFAS på bred front, förklarar han.
– Vi har tidigare gallrat bort de värsta användningarna av klorerade och bromerade ämnen, som finns i exempelvis PCB och flamskyddsmedel med liknande egenskaper som PFAS. Men de förslag för PFAS som lagts fram hittills ser ut att bli ganska urvattnade.
Läs mer:
Höga halter av miljögiftet PFAS i vin – ”explosionsartad ökning”
DN Debatt. ”Ständiga giftlarm skrämmer upp oss i onödan”
DN Debatt Repliker. ”Att dosen gör giftet är en grov förenkling”
