I multisporthallen Marcel-Cerdan strax väster om Paris råder en stämning av lika delar familjesammankomst och elitidrott: Det säljs muffins och kaffe, funktionärer springer runt överallt och alla är vänliga, men ingen kan svara på var pressläktaren ligger eller om det finns någonstans att ladda telefonen. I entrén har organisationen ”Ping sans frontières” ett bord där man säljer tröjor. Det är Läkare utan gränser – fast för pingis.
– Vi har funnits sedan 2006. Vi samlar in pengar och material och skickar till fattiga pingisländer, berättar en vänlig man i montern.
Genom en glasdörr en trappa ner kan man skymta Alexis och Félix Lebrun värma upp inför kvartsfinal i dubbel i franska mästerskapen i bordtennis. Eller ”ping”, som det kort och gott kallas på franska.
Efter bröderna Lebruns hemma-OS i somras – brons i dubbel och brons för Félix i singel – råder fransk pingisfeber, inte olik den som Sverige drabbats av. När bröderna gör entré under första dagen av franska mästerskapen jublar publiken.
– Det är galet! Tyvärr kan vi inte skriva så mycket autografer, för vi har hela tiden nya matcher. Det är långa dagar, säger Alexis Lebrun efter att ha avancerat till semifinal ihop med brorsan.
Åtta hagar ryms på motsvarande en handbollsplan och bröderna Lebrun, som är vana vid betydligt större sammanhang, får göra vissa justeringar.
– Det är mindre utrymme än vanligt, så framför allt i dubbel får man anpassa sig lite. Men pingis handlar mycket om anpassning, säger Alexis Lebrun.
Tillsammans med den franske simmaren Léon Marchand stod de för förra sommarens absoluta publikgenombrott i hemma-OS. De två bröderna från Montpellier, nu 18 och 21 år gamla, gick rakt igenom rutan med sin oskyldiga uppsyn, otrendiga glasögon och artisteri vid bordet. Det här är första gången de tävlar i huvudstaden sedan dess.
– Det är fantastiskt att vara tillbaka i Paris inför så mycket folk. Det är en liten häxkittel där inne, säger Alexis.
Mycket folk är de vana vid. Men att fransk tv direktsänder mästerskapet är en nyhet för övriga tävlande. I bröderna Lebruns hemmaklubb Montpellier, som de fortfarande tävlar för, är man van att ta emot ett trettiotal nya barn vid säsongsinskrivningen i september. Förra året, bara veckor efter OS, dök över 300 barn upp. Det är samma sak överallt. Franska bordtennisklubbar har, precis som svenska, rapporterat om så stort intresse att man har svårt att ta emot alla som vill börja.
Det fransk-svenska bordtennisödet tycks historiskt sammantvinnat. Sommarens OS-brons var Frankrikes första olympiska medaljer sedan Barcelona 1992, då Jean-Philippe Gatien förlorade finalen mot Jan-Ove Waldner. En generation senare är de båda länderna tillbaka i världstoppen.
– Det är klart att det som Truls gjorde under OS har skapat pingisfeber. Vi såg det i Paris och vi har sett det i Kina också. Han och jag har pratat en del om det, och nu när Grand smash ska gå i Sverige kommer det att höja temperaturen. Det är coolt, säger Lebrun den äldre till DN.
Det är mellan 14 och 24 augusti i år som Malmö står som värd för en av världstourens fyra Grand smash-turneringar, när den för första gången någonsin spelas på europeisk mark. Bröderna Lebrun var i Malmö så sent som för två år sedan när man spelade lag-EM och bekantade sig med motståndarna.
– Det kan stämma att vi festade lite ihop i Malmö när Sverige vann och vi tog vår första internationella medalj, säger Alexis med ett snett leende.
– Vi kommer bra överens (med svenskarna). Det är en fin generation som kommer nu med många duktiga spelare.
Den nya franska generationen har bara ett efternamn och reklamspottarna för tv-spel och banklån som ramar in tv-sändningarna bygger alla på att bröderna Lebrun är med båda två. En reklamröst gör till och med en poäng av det: ”Vi kunde inte välja vem vi skulle sponsra, så vi valde båda.”
När det är dags för final i herrsingel ställs bröderna mot varandra för tredje året i rad. Publiken kan inte bestämma sig för vem man håller på och låter istället efternamnet eka mellan väggarna i sporthallen samtidigt som vågen går under finalen.
Félix är den större talangen, just nu rankad sexa i världen – Alexis är nia, Truls Möregårdh sjua – men han är känd för att ha en låsning mot just storebror, som är trefaldig och regerande fransk mästare. Men nu händer det. Efter 4–3 i set får Alexis Lebrun lämna över titeln till lillebror, som lägger sig ner på marken och jublar efter matchbollen. På läktaren står syskon och mamma och gråter av, kan man anta, dubbla känslor.
