”Det här är ett sluttande plan”, varnar en person när följarna av Instagramkontot ”Official stick reviews” uppmanas ta ställning till huruvida en lång istapp ska räknas som en pinne. Bilden på det – fortfarande obestämda – föremålet, inskickad av en turist på Antarktis, gav upphov till en större diskussion kring var vi, som samhälle, bör dra gränsen för vad en pinne är. Måste den vara i trä? Vilken tjocklek kan den ha innan den övergår till stock, gren eller kvist? Hur lång är en pinne?
Forumet för denna typ av frågeställningar har på ett drygt år vuxit till ett internetcommunity – Stick nation – med 2,8 miljoner följare på Instagram och 700 000 på Tiktok. Pinnars utseenden, funktioner, och vilka konnotationer de framkallar, utvärderas noggrant i kommentarsfälten.
– Att kommentera pinnars egenskaper började som ett lättsamt sätt att fördriva tiden på under en hajk. Men det kändes rätt, och som att alla bara förstod vad som gjorde pinnen bra. Så vi la ut en video, och fortsatte publicera våra egna pinnrecensioner. Ett par månader senare började folk skicka pinnfilmer till oss, berättar en av kontots grundare, Utahbon Boone Hogg.
Han sitter i sin bil på väg till kontoret i Salt Lake City, ett jobb inom marknadsföring som han egentligen inte verkar ha tid med längre: på hårddisken hemma finns 500 gigabyte med pinnar att sortera – ”världens första pinnarkiv”. Det handlar om hundratusentals videoklipp inskickade från hela världen, och han får hundratals nya bidrag dagligen. Bredvid honom på datorskärmen är medgrundaren Logan Jugler.
– Det är galet hur stort det har blivit, men på ett annat sätt är det inte det, för pinnar är något som alla relaterar till, säger Logan Jugler.
En typisk video på ”Official stick reviews” inleds med en hälsningsfras – ”what up Stick nation” – varefter platsen för pinnfyndet avslöjas, följt av en förklaring till varför man fastnat för just den pinnen. Fantasin sprudlar, men kända stavar som Gandalfs eller Harry Potters är vanliga referenser. Harry Potter-låten ”Hedwig’s theme” får ofta tonsätta klippen. Även Moses vattendelande stav har hyllats som ett slags urpinne: ”Pinnarnas farfar. En stav som fungerade både som promenadkäpp och orm, det hittar man inte ofta – BIG salute to Moses’ staff, thanks for sticking around.”
En som hakat på pinntrenden är svenska Miranda Sherman. Hennes relation till pinnar började på allvar en morgon 2023 när hon lyssnade på ”Morgonpasset i P3”. Temat var, kort och gott, pinnar, och lyssnarna ombads dela med sig av sina bästa pinnhistorier.
Då var Miranda Sherman sjukskriven för utmattning och befann sig i en sorgeperiod efter flera dödsfall i familjen.
– Det satt långt in för mig då, men bara av stämningen i ”Morgonpasset” började jag le. Jag blev fascinerad: Oj, vad hände här? Varför blev jag så himla glad?
Intresset växte och i november i fjol gav hon ut ”Pinnar”, en 156 sidor lång bok om ”pinnens historia, dess betydelse för människan, och kriterier för en riktigt bra pinne”. 2000 exemplar sålde snart slut.
– Många blir först förvånade över att jag skrivit en bok om pinnar, men sen kommer de tillbaka lite senare och berättar om sina egna minnen. De allra flesta skiner upp efter ett tag.
En pappa med dotter står i ett bostadsområde i södra Kalifornien och vinkar mot kameran. Trots en sannolikt kaosartad tillvaro i närheten av den senaste tidens bränder vill de visa upp något de hittat: ”Hello Stick nation! Det är väldigt blåsigt här, men gudarna har gett oss den mest episka pinnen. Den ser ut som en gigantisk tandborste!”
I ett inlägg från en strand i Sverige berättar en kille om kvaliteterna hos sitt vapenliknande pinnfynd: ”Hittade det här vackra exemplaret i den svenska skogen. Den har lasersikte, handtag…”
Av allt att döma fascineras folk särskilt av pinnar som ser konstgjorda ut, de som förefaller perfekt utmejslade av en mänsklig hand och ser ut som vandringsstavar, spjut eller pistoler, till exempel. Därutöver verkar det inte finnas någon formel för vad som utgör en bra pinne. Många pinnar som visas upp är spektakulära, med sällsynta förgreningar och former. Andra ser inte mycket ut för världen, men verkar ändå väcka starka känslor av anknytning. Ett exempel är en man som står invid vattenbrynet i Hawaii, kärleksfullt klappande på en – förvisso väldigt lång – pinne. ”Det känns som att den här pinnen hittade mig”, berättar han.
Trots försöken att utvärdera och recensera dem centimetervis har pinnarna – paradoxalt nog – förtrollats mer med tiden, tycker Boone Hogg och Logan Jugler.
– Logan, berätta om aura-grejen.
Logan Jugler börjar le.
– Alltså, i början ville vi bryta ned pinnarnas egenskaper rent tekniskt och betygsätta dem utifrån det: om de var vassa, böjliga, vilket ljud de gav ifrån sig när man rörde dem… Men sedan insåg vi att det hela är mer mystiskt: det som avgör om folk kommer att gilla en pinne handlar om auran, pinnens energi.
– Och auran talar för sig själv, fyller Boone Hogg i.
Upptagenheten vid pinnar är inget nytt. Fenomenet har inte heller gått tidningssidorna förbi – för sju år sedan skrev författaren Andrev Walden en kolumn i Aftonbladet om hur hans son hittat en perfekt pinne som han vägrade släppa. Några år tidigare försökte den amerikanska webbtidningen Slate i en lång artikel gå till botten med varför pojkar gillar pinnar. En manlig följare till ”Official stick reviews” sammanfattar: ”Det är män som gör pojkiga grejer och lever ut sin inre pojke.”
Men Boone Hogg och Logan Jugler upplever inte pinnfältet som riktigt så mansdominerat – åtminstone inte längre.
– När vi började var nittio procent av följarna män, i dag tror jag att det är tjugofem procent tjejer i alla fall. Det tycker jag är riktigt coolt, säger Boone Hogg.
I någon mån verkar fascinationen för pinnar alltså vara allmänmänsklig. Och på ”Official stick reviews” är internet som det såldes in för oss när det lanserades: en öppen mötesplats med små historier från världens alla hörn.
– Jag tror att alla vi som varit på internet ett tag har insett att vi inte vill ha det till så mycket annat än att få se något coolt.
– Och till Stick nation finns inget inträdespris. Vem som helst kan gå ut på en vandring och hitta en pinne, säger Boone Hogg.
En teori som ofta vädras när naturtrender dyker upp i sociala medier är att det rör sig om en mänsklig längtan tillbaka till något slags urtillstånd, att vi urbana människor vill återanknyta till skogen. För Miranda Sherman har pinnintresset skapat en närmare relation till naturen, och hjälpt henne ur en tuff tid.
– Att gå omkring i naturen och titta på detaljer har hjälpt mig mycket. Man kopplas tillbaka till det enkla och påminns om hur magisk naturen är. Jag tror att vi har glömt bort hur cool den är.
Bengt Gunnarsson, professor emeritus i miljövetenskap vid Göteborgs universitet, forskar om människors kärlek till naturen, biofili, och vad som orsakar vår huvudsakligen positiva inställning till den. Han tror att pinnvurmen har något att göra med den upplevelse som Miranda beskriver – att påminnas om naturen.
I forskningen kallas det alltmer sällsynta samspelet mellan människa och natur för ”extinction of experience”, utdöendet av naturupplevelser. Vår ovana gör att vi känner oss skrämda och otrygga i naturmiljöer, men leder möjligen också till en överdriven fascination när vi väl kommer i kontakt med dem. Kanske är det den fascinationen som glittrar i ögonen hos de tusentals pinnentusiasterna på Instagram.
– Våra naturupplevelser har till stor del försvunnit. Många stadsbarn stöter ju aldrig på den vilda naturen och blir lite skraja för den. Att hitta pinnar är ju tämligen ofarligt, men blir ändå ett sätt att relatera till naturen på något vis.
– Men det är klart att det är ett långskott, lägger han till.
I slutändan når försöken att intellektualisera vad det är med pinnarna som får sådant genomslag på sociala medier vägs ände, övergår i spekulationer och motsägelser.
Enligt ”Official stick reviews”-grundarna själva är det inte så komplicerat.
– Jag tror att det bara känns bra, ärligt talat. Folk gillar att se och spela in videos med pinnar, så enkelt är det, säger Logan Jugler.
Läs mer:
Åsa Beckman: Min åskpinne gick ett dystert öde till mötes
Därför dras vi med i de snabba trenderna på sociala medier
