Vad har skådespelerskan Paris Hilton, den före detta quarterbacken Tom Brady och filmregissören Christopher Nolan gemensamt?
Jo, de har alla investerat miljontals dollar i företaget Colossal vars företagsidé är att återskapa utdöda djurarter. Till en början den ullhåriga mammuten, men både dronten och pungvargen finns med på att-göra-listan.
– Merparten kommer dock från riskkapitalister. På kort tid har Colossal har fått in mer än fyra miljarder svenska kronor. Det är galet mycket pengar, säger Love Dalén, professor på Centrum för paleogenetik vid Stockholms universitet.
Sedan en tid tillbaka sitter han med i företagets rådgivande styrelse. Colossal Biosciences bildades så sent som 2021. Love Dalén och hans kollegor, däremot, har studerat mammutar, deras arvsmassa och utdöende betydligt längre än så.
Häromveckan fick Colossal och dess grundare, entreprenören Ben Lamm, uppmärksamhet när de, i samarbete med Love Dalén, presenterade att de hade skapat ullhåriga möss med mammutlika gener. Studien är inte vetenskapligt granskad ännu, men bilderna på de håriga mössen publicerades världen över, bland annat av DN.
– Företaget visade att man har de molekylärbiologiska kunskaperna för att kunna klippa och klistra i arvsmassan och att man kan göra det väldigt exakt, säger Love Dalén.
Ett par håriga möss är dock en sak, medan en ullhårig mammut som inte funnits på 4 000 år är en helt annan femma.
Är det ens möjligt att återskapa en mammut?
– Det finns inget steg som känns teoretiskt omöjligt att genomföra. Men min bedömning är att det kommer att bli väldigt, väldigt svårt.
Så varför är folk beredda att satsa miljarder på att de kommer att lyckas?
– Kändisarna gör det för att de har för mycket pengar och vill ha något att skryta om. Med riskkapitalisterna är det annorlunda. Jag har träffat några av dem och de är inga duvungar. De har gjort sin läxa. De inser att för att det här ska lyckas måste det ske en metodutveckling. De här metoderna kan sedan patenteras och användas för att behandla cancer eller genetiska sjukdomar, vilket skulle kunna generera ofantliga belopp. Om det i slutändan blir en mammut eller inte bryr de sig inte så mycket om.
Ett exempel är geneditering. Det vill säga förmågan att kunna klippa och klistra i arvsmassan. Det främsta exemplet på det i dag är den så kallade gensaxen eller crispr.
– Men den fungerar dåligt. Om du siktar så klipper den ofta någon annanstans också. För att lyckas återskapa en mammut måste du dessutom kunna klippa på flera ställen samtidigt, så att man slipper vänta på en ny cellcykel. Annars kan du klippa i hundra år utan att komma någon vart, säger Love Dalén.
Love Daléns forskning visar att arvsmassan hos den ullhåriga mammutens och den indiska elefanten är mer än 99 procent lika och att det inte är mer än 3 000–4 000 proteinkodande gener som skiljer de båda djuren åt. Men vilka av dessa gener är det som gör en mammut till en mammut? Daléns forskning ger vissa ledtrådar. Men oavsett lär det inte vara en mammut Colossal får i slutändan, utan en elefanthybrid.
– Det är här konflikten med forskarna ligger, eftersom de inte kommer att anse att det är en mammut, dront eller pungvarg förrän du har bytt ut i princip alla gener och den ser ut, beter sig och luktar precis som den ska göra, säger Love Dalén.
Kommer Colossal att lyckas med det?
– Det tror jag inte. Inte för mammuten, i alla fall. Men Ben Lamm har en helt annan idé om vad lyckas innebär. Han skulle bli glad för en gen eller fem gener för detta vore i så fall det första steget. Då har man lyckats i hans värld, trots att alla forskare skulle säga ”Det här är absolut ingen mammut”.
Det ställer i sin tur frågan vad en art är, menar Love Dalén.
– Inte ens vi biologer är överens. I takt med att nya genom sekvenseras blir vi dessutom allt mer osäkra, eftersom de visar att nästan alla arter har hybridiserat med varandra. Alla har någon eller några procent från någon annan art, inklusive vi människor. Och om vi då accepterar att hybrider kan vara arter, ja, då kanske man kan acceptera en hybridelefant.
Enligt Love Dalén har Colossal gjort det svårt för sig genom att välja just mammuten, men att företaget gjort det för att få maximal uppmärksamhet tack vare dess ikoniska status.
– Det hade varit mycket enklare om de valt kornas förfäder, den utdöda uroxen. Den ligger närmare i tiden, vi vet mer om kornas arvsmassa och det är inte lika etiskt känsligt. Men det ville de inte på grund av nazisterna.
Nazisterna?
– Att återskapa uroxen var Himmlers favoritprojekt. Därför vill de inte göra det och det kan jag känna sympati för.
Colossals mammut-projekt har kritiserats. Senast för bara ett par veckor sedan då genetikern Adam Rutherford desavouerade det i The Guardian. Projektet, menar han, är inte bara omöjligt, det är också oetiskt. Framför allt om man börjar mixtra med levande elefanter. Love Dalén håller med.
– Om man börjar utsätta elefanter för lidande är jag inte med längre. Elefanter är utrotningshotade och forskning som görs på elefanter bör främst gynna dem. Annars är det oetiskt.
Men innebär inte projektet att man måste mixtra med elefanter?
– Inte nödvändigtvis. Man kan tänka sig en artificiell livmoder eller någon annan lösning.
Till en början var Love Dalén skeptisk när han hörde talas om Colossal. Framför allt om det skulle inverka menligt på hans egen forskning. Det visade sig dock att Colossal inte alls var ute för att konkurrera, utan samarbeta.
– Till slut tänkte jag lite som Lyndon B. Johnson (USA:s president) gjorde om J. Edgar Hoover (chefen för FBI). It´s better having him inside the tent pissing out, than outside the tent pissing in. Dessutom är det tråkigt att stå vid sargen och sura. Så länge allt görs med god etik, ser jag inga problem med att samarbeta med dem.
Colossal har hittills finansierat kartläggningen av den indiska elefantens hela arvsmassa och ett mRNA-vaccin mot ett herpesvirus som drabbar dessa elefanter. Men framför allt kan deras forskning kanske resultera i metoder som kan hjälpa hotade arter, som ofta är inavlade.
– Inavel kan leda till att sjukdomsframkallande gener uttrycks, vilket kan resultera i att en art får svårt att återhämta sig hur mycket vi än skyddar dem. 70 procent av alla kondorer bär på ett anlag som innebär att om kycklingarna får en dubbelkopia av anlaget får de inga fjädrar. Hur tusan löser vi det? Den här genen kommer inte att försvinna av sig själv, inte i första taget i alla fall.
Men för 400 miljoner dollar får du mycket naturvård av redan existerande arter, eller?
– I så fall hade de här pengarna aldrig funnits. Om det hade varit statliga pengar hade det varit helt förkastligt att lägga dessa på att återskapa utdöda arter, men det är väl bättre om superrika kändisar lägger sina pengar på ett elefantvaccin och forskning än på ett nytt privatflygplan. Ungefär så resonerar jag.
Läs mer:
Forskare har skapat ullhåriga möss med mammutlika gener
Svenska forskare har kartlagt mammutens sista tid på jorden
Intakta mammut-kromosomer hittade i frystorkad fot
Den utdöda tasmanska tigern kartlagd – metoden kan lära oss virusens historia
