Handbolls-VM i Tyskland och Nederländerna går nu in i nästa fas. Sverige har gett sig självt ett dåligt utgångsläge inför mellanrundan, där slutspelsplatserna ska fördelas. Efter den oväntade förlusten mot Brasilien måste Blågult nu antingen besegra giganten Norge på onsdagskvällen, eller förlita sig på att Angola kan skrälla i sina kvarvarande matcher, för att ha en chans att nå kvartsfinal.
– Vi har satt oss i en väldigt svår sits där vi måste slå Norge, och det gör vi ju sällan, konstaterar Jamina Roberts i en intervju med Radiosporten efter Brasilien-matchen.
Statistiken ger den svenska vänsternian rätt: Norge har ett tungt övertag på Sverige med 92 segrar på 131 matcher. Förvisso blev det blågul seger i gruppspelet i OS i fjol (där Norge sedan ändå tog hem guldet), men innan det har Sverige bara två vinster och en oavgjord på tolv möten det senaste decenniet.
– Vi kommer behöva spela med allt vi har. Det handlar om en känsla av att vi inte riktigt har fått till det. Det känns som om vi spelar med en tyngd på axlarna. Det är väl den känslan som är lite jobbig att gå in med, speciellt mot Norge, säger Jamina Roberts till Radiosporten.
Veteranen Roberts spelar sitt 19:e mästerskap, vilket gör henne till den spelare på både herr- och damsidan som representerat Sverige i flest EM, OS och VM – en titel hon tidigare delade med Magnus Wislander som gjorde 18.
35-åringen tillhör också en annan ovanlig skara inom elithandbollen, nämligen de som aldrig råkat ut för en korsbandsskada. Bara i årets VM-trupp har sex av 17 spelare minst en gång drabbats.
Oftast innebär ett avdraget korsband ett års frånvaro, med operation och rehabilitering, innan man är tillbaka på handbollsplanen. En tuff insikt att behöva hantera för alla som drabbas.
– Man kan inte bara se hela den tidsperioden framför sig, utan det gäller att också ha delmål under ens rehab. Att klara av saker och bocka av dem, säger högersexan Mathilda Lundström.
Hon har genomgått den processen två gånger. Först som tonåring och sedan drog av sitt korsband på nytt i november 2021. Den försvarsinriktade högersexan drabbades även av en svår knäskada förra hösten, men då på menisken, och tvingades på nytt till operation och ett drygt halvår utan handbollsspel.
– I starten kände jag bara att ”stäng in mig”. Jag ville inte se handboll, säger hon.
– Det är ett mörker i början när man får beskedet. Man vet att det är ett jävligt tufft år man har framför sig. Men man vet också att det finns en vetenskap bakom processen som tar en tillbaka, säger Lundström.
Att så många som drabbats uppenbarligen ändå lyckas ta sig tillbaka till landslagsnivå ger en trygghet, säger 28-åringen. Även att sjukgymnaster och läkare är vana och förberedda, och det finns många som förstår vad det är man går igenom.
– Att jag kunnat gå till lagkamrater som har varit i samma situation och vågat vara öppen med mina känslor har hjälpt mig jättemycket. Vissa dagar vaknar man och vill inte göra någonting. Jag tog hjälp av många runt omkring mig, för det är väldigt svårt att göra det själv.
Handbollsspel fortsätter att vara den tredje vanligaste orsaken till korsbandsskador hos flickor och kvinnor i Sverige, visar svenska korsbandsregistret som samlar statistik om de korsbandsrekonstruktioner som utförs i Sverige. Under 2024 registrerades 158 korsbandsskador till följd av handbollsspel bland kvinnor. Bara fotboll och alpin skidåkning ger upphov till fler.
Mathilda Lundström, som var tillbaka efter sommaren, säger att även den första tiden som skadefri är tuff.
– Man tänker att ”jag vill ju vara den jag var innan”, men så är känslan helt annorlunda. Varje gång du kommer tillbaka efter en skada är du som en ny spelare. Det är jättesvårt, säger hon.
– Din kropp går ju lite som på ett minne. Och så helt plötsligt känns man som en potatis som inte kan hoppa över huvudtaget. Även om man kan se på video att det inte är sant. Det känns som om man inte lyft en millimeter, men det har man. Och känslan kommer tillbaka, det gäller bara att lita på det.
Uttagningen till VM-truppen blev det slutgiltiga beviset på att hon inte blivit en potatis, utan fortfarande en handbollsspelare i världsklass.
– Det ger en sån motivationsboost att de ser att det man gör nu räcker. För man är ju väldigt kritisk mot sig själv, och att någon ändå ger en ett kvitto på att man håller den nivån för att vara här och spela med i ett landslag. Det är jag så glad över, säger Mathilda Lundström.
Läs mer:
Avfärdades som ”cirkushäst” – nu kan hon nå 1000 landslagsmål
