Det finns en oskriven moderegel som går ut på att man aldrig ska bära solglasögon och hatt samtidigt. Den gäller dock inte för rockstjärnor. Eller Bruno K. Öijer. Å andra sidan har den 73-årige poeten aldrig brytt sig särskilt mycket om normer – eller vad folk anser om honom.
– Nej, inte det minsta. Det har jag inte tid med, så jag lägger ingen energi på det. Så har det varit ända sedan jag gick i småskolan. Jag antar att det är medfött, säger han.
Bruno K. Öijer belönas med DN:s Kulturpris för sin diktsamling ”Växla ringar med mörkret” (Wahlström & Widstrand, 2024) och för de föreställningar han genomförde i höstas.
– Han är en folklig outsider och, tror jag, en av få poeter som kan rädda livet på människor. Den utsålda turnén genom Sverige i höstas visar att litteraturen är en livsnödvändighet för människor runt om i landet. Det är ett slags djupgående konstnärlig folkbildning – inte minst för många unga, säger Björn Wiman, DN:s kulturchef.
– Det gläder mig att min diktsamling är uppskattad. Det känns rättvist. Jag menar, visserligen är priser, medaljer och pokaler, bara en del av den mänskliga komedin. Men det är bättre att bli uppskattad än illa omtyckt och felaktigt behandlad, säger Bruno K. Öijer.
De övriga nominerade till DN:s Kulturpris består av skådespelaren Asta Kamma August, konstnären Gunnel Wåhlstrand, dramatikern Andreas Boonstra och musikern Goran Kajfeš. Ett gott sällskap, tycker pristagaren.
– Alla vet ju att det inte går att tävla i kultur. Det går inte att ställa litteratur mot konst, musik, film och teater. Som jag ser det så delar alla de nominerade den här utmärkelsen. Alla är framstående och viktiga inom varsitt område, säger Bruno K. Öijer. Sedan börjar han tala lite långsammare och tydligare – som för att verkligen understryka:
– För övrigt tycker jag att det är bra att DN uppmärksammar de här olika konstformerna. De kreativa krafterna är motvikter till det urholkade konsumtionssamhället med sin billiga, infantila underhållning.
När han under måndagskvällen tar emot utmärkelsen sker det med ett visst förbehåll. Bruno K. Öijer är känd för att hålla starkt på sin integritet, han vägrar helt enkelt att bli fotograferad med prisstatyetten på bild.
– När jag ser författare som står och viftar med tulpanbuketter i handen och med mungiporna i taket, så får det mig att verkligen må illa.
DN:s Kulturpris har delats ut sedan 2007, och pristagaren utses av kulturredaktionen. Förutom en summa på 50 000 kronor får pristagaren ta emot prisstatyetten ”Lilla regnet”, en skulptur skapad av konstnären Eva Lange.
Vad gör Bruno K. Öijer till en värdig kulturpristagare?
– Enkelt. Han har som ingen annan lyst upp det gångna kulturåret. För mig skulle den dikt han skrev i DN på nyårsafton, ”En natt som den här”, ensam räcka till kulturpriset. Han visar där att han har en helt unik förmåga att gestalta hur man kan leva i vår allt mer vansinniga tid, säger Björn Wiman.
Bruno K. Öijer har en karriär som sträcker sig över 50 år, och i det tjugotal diktsamlingar han släppt under åren ryms poesi som riktar blicken såväl inåt som utåt. Det är som att bedriva ett livslångt projekt som går på att undersöka vad det betyder att vara människa och hur vi påverkas av kärlek, sorg och minnesbilder. Och inte minst: av världen runtomkring oss. En värld som på många sätt kan betraktas som nattsvart, just nu. Bruno K. Öijer verkar se det som en anledning till att söka sig ännu närmare ljuset.
– Det kan inte hindra dig från att få glädje och inspiration av att läsa lyrik eller gå på konstutställning. Allt som ger inspiration i ditt liv är guld värt. Det gör livet meningsfullt och värdefullt helt enkelt. Vi måste faktiskt fortsätta att leva, säger han.
Hans senaste diktsamling, ”Växla ringar med mörkret”, är den första på tio år och består av självbiografiska dikter:
– Jag är nöjd med att det inte finns ett enda överflödigt ord i den diktsamlingen. Jag anstränger mig verkligen med att på ett väldigt enkelt sätt framställa svåra ämnen, vilket är svårt att göra som författare.
I hans dikter återkommer ofta referenser till naturen. Till fåglar, träd, hans bortgångna hund Snötass, och förstås: skogen.
– Jag älskar att gå i skogen och i omgivningen med sjöar, och har gjort det ända sedan jag var barn. Det har varit det självklara motivet från början i min poesi. Jag skulle inte kunna bo i en storstad hela livet. Det är viktigt att komma till en situation där man kan njuta av tystnad och skönhet.
I motiveringen till när du nominerades beskrevs du som en ”laglös romantiker”. Vad känner du inför det?
– Jag känner inte att det har någon betydelse och mening för mig. En romantiker kan ju betyda en miljard olika saker? Det här med att få en stämpel på sig, det vill jag undvika.
Hur skulle du själv beskriva dig då?
– Jag skulle beskriva mig som en människa. Med en själ.
Läs mer:
Björn Wiman: Därför får Bruno K. Öijer DN:s Kulturpris
”En natt som den här” – nyårsdikt av Bruno K. Öijer
Bruno K. Öijer: Den jävla kulturvänstern, I fucking hate them
Här är de nominerade till DN:s kulturpris 2025
Bruno K. Öijer om…
Kommande Norrlandsturnén:
”Nej, jag kan inte berätta något. En trollkarl avslöjar aldrig sina trix.”
Att få DN:s Kulturpris:
”Med tanke på världsläget och att det finns krig i vår absoluta närhet, så vore det ju imbecillt och skamligt att överdriva betydelsen av ett erbjudet pris.”
Sin trogna publik:
”Det är ett kärleksförhållande mellan mig och publiken, en omfamning från båda håll. Utan publiken skulle jag inte kunna prestera på scenen över huvud taget.”
Fakta.Bruno Keats Öijer
Bor i Stockholm och i ett soldattorp i skogen och är gift med konstnären Maya Eizin Öijer sedan 2005.
Debuterade 1973 med diktsamlingen ”Sång för anarkismen” och har släppt ett tjugotal titlar sedan dess. Den senaste är diktsamlingen ”Växla ringar med mörkret” (Wahlström & Widstrand, 2024).
Är även känd för sina inlevelsefulla, ofta utsålda poesiuppläsningar.
Tilldelas DN:s Kulturpris 2025.
Åker på Norrlandsturné i vår.
Fakta.DN:s Kulturpris
DN:s Kulturpris har delats ut sedan 2007. Fem kandidater i fem kategorier – litteratur, film, konst, scenkonst och musik – nomineras av DN:s kritiker.
Pristagaren utses därefter av kulturredaktionen. Han eller hon får 50 000 kronor och Eva Langes skulptur ”Lilla regnet”.
Årets nominerade:
Scenkonst: dramatikern Andreas Boonstrad.
Musik: trumpetaren och kompositören Goran Kajfeš.
Litteratur: poeten Bruno K. Öijer.
Film: skådespelaren Asta Kamma August.
Konst: konstnären Gunnel Wåhlstrand.