Det var i augusti mötet blev av. Erik Nord hade som del av den särskilda uppföljningsgruppen avvaktat med samtalet, eftersom han inte ville störa brottsutredningen som också pågick. Allt handlade om en 17-årig flicka, med en – enligt familjen – tioårings mognadsgrad, som försvann från sin skola i slutet av mars och hittades mördad en bit därifrån några dagar senare.
De andra poliserna hade utrett den misstänkte mördaren och var färdiga för ett åtal. Erik Nord hade utrett varför det blev som det blev under sökinsatsen. Det tog tid innan polisen förstod allvaret och bidragande var bland annat ett felaktigt nedskrivet mobilnummer.
I nästan tre dygn spårade polisen en mobil som gav utslag i Norrköping. Det var inte flickans telefon, men polisen trodde det och dubbelkollade inte numret.
– Det är ju jämmer och elände att vi spårar fel telefonnummer, det är ju det som leder oss helt fel, säger polismästare Erik Nord.
Borde ni inte ha reagerat på en så udda positionering?
– Hade vi gått över i mordutredning, så hade ledningen och strukturen blivit tightare och då hade vi nog upptäckt det tidigare. Samtidigt kan vi inte gå upp i fullskaliga sök bara för att de anhöriga känner en oro när någon försvinner, för i de absolut flesta fall finns det andra förklaringar än brott bakom.
Det här fallet var, som alla nu vet, ett mord. Och uppföljningsgruppen tycker att polisen insåg allvaret för sent.
– Det är alltid lättare att gå labyrinten baklänges, men vi tycker att ett sånt här ärende – med en flicka med de kognitiva bekymmer som hon hade… det borde vi ha snappat upp lite snabbare.
När Erik Nord träffade föräldrarna i slutet av sommaren var det detta han ville föra fram. Han säger att mötet tog två timmar och alla fick tid att berätta om sin syn på det som hänt.
– Det var ledsamt att förstå deras sorg och ledsamt att känna att vi inte levde upp till deras förväntningar. De har ju en underliggande kritik, som vi är förtjänta av i vissa delar.
Samtidigt vet alla nu också att en tidigare insats inte hade ändrat utfallet. 17-åringen dog direkt på platsen och det var därför Erik Nord såg det som extra angeläget att öppet erkänna misstagen polisen begått, öga mot öga, så att familjen kan börja sörja på riktigt.
– Jag har sett det hos så många andra anhöriga under min tid som polis. Att de kan fastna i vad vi gjorde och inte gjorde. Men den stora frågan är ju att någon hade ihjäl deras dotter. Det kändes väldigt bra att få prata med dem om det.
Var det läge för ett förlåt, eller hur föll orden?
– Ja, jag bad om ursäkt. Vi upplever ju själva att vi har misslyckats i det här ärendet. Jag vet inte varför, men bara insikten om att det inte gick bra nog måste man vara stor nog att erkänna, säger polismästare Erik Nord.
