Under lördagen samlades omkring 13 000 personer i Tre arena för manifestationen ”Det räcker” – ett upprop mot gängvåldet och rekryteringen av barn och unga arrangerat av anhöriga och artisten Sebastian Stakset. På scenen talade myndighetsföreträdare, politiker och drabbade familjer.
Flera av talarna riktade kritik mot att samhället misslyckats med att ta sitt vuxenansvar, mot partiernas pajkastning och mot brister i det förebyggande arbetet.
Statsminister Ulf Kristersson, som också deltog, säger till DN att regeringen tar sitt ansvar ”med kraft”.
– Det är ingen idé att peka fingret bakåt. Men nu gör vi det vi är övertygade om behövs. Det kommer ta tid och det är naturligtvis frustrerande. Men jag vet att vi är på väg åt rätt håll.
Tidigare i veckan lade regeringen fram ett förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. En 13-åring som begår grova våldsbrott ska kunna dömas till fängelse.
Förslaget har mött tung kritik, bland annat från remissinstanser som Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och Polismyndigheten som avråder regeringen från att gå vidare.
Polisen varnar för att gängen kommer rekrytera ännu längre ner i åldrarna. Vad svarar du på den kritiken?
– Det finns kritik om alla möjliga saker. Min uppfattning är att om vi fortsätter göra som vi alltid har gjort då kommer det gå som det alltid har gått, säger Ulf Kristersson.
För polisen var det inget enkelt beslut att säga nej till förslaget, säger biträdande rikspolischef Stefan Hector, som talade på manifestationen.
– Vår officiella hållning är att vi avstyrker. En del positioner är självklara, men jag vill betona att det här är ett dilemma för oss. Förenklat kan det sammanfattas i att ingen vettig person vill se 13-åringar i fängelse. Å andra sidan måste vi skydda samhället från våldsbrott.
Det var en svår avvägning som diskuterats högt upp i polismyndigheten, säger Stefan Hector.
– Vi ser en risk att man trycker gärningsmannaskapet ännu längre ner i åldrarna. Det är ett av skälen för vår position. Ibland är det tvärsäkert, ibland är det ganska svårt.
Polischefer har under ett decennium vädjat till resten av samhället – politik, myndigheter, näringsliv och civilsamhälle – att ta sitt ansvar för att stoppa nyrekryteringen av barn och unga.
Varför ser det fortfarande ut som det gör?
Stefan Hector delar upp sitt svar i tre delar: Insikten om hur akut läget var saknades. En annan förklaring rör tidigare sekretesslagstiftning som hindrat polis och myndigheter från att dela information med varandra. Den tredje delen handlar om kultur.
– Om du vistas i en kultur som är rädd för att göra fel så kommer du inte att dela information. För då kanske du gör dig skyldig mot ett brott mot sekretesslagstiftningen. Den här rädslan förlamar svensk statsförvaltning där den finns.
Han har ett budskap till tvekande tjänstemän:
– Om du har ett barn du är väldigt orolig för och är lite osäker på sekretesslagstiftningen. Utmana den då. Lägg dig på kanten. Ta risken att Justitieombudsmannen kanske har en synpunkt.
Ta risken att kanske bryta mot lagen?
– Lagar är inte absoluta, de är föremål för tolkning. Jag menar inte att man ska bryta mot lagen. Men kan du argumentera för att du delade informationen med polisen för att rädda ett barn från en dålig framtid och är beredd att stå för det? Det är vad vi behöver se.
Flera av talarna under lördagens upprop i arenan var anhöriga till de som fallit offer för gängvåldet. Människor som mist en älskad: en pappa, en bror, en vän. Eller ett barn.
– Jag är här för att Rio inte ska bli en siffra i statistiken. Och för att fler föräldrar inte ska behöva genomlida det vi gör, säger Anneli Berg efter manifestationen.
Hennes 16-årige son Rio Berg Aygün sköts till döds i Fruängens centrum i mars förra året i en så kallad felskjutning.
Rio hörde inte till de barn som hade ”hamnat fel”, säger Anneli Berg. Han hade precis blivit ledare och mentor i våldsförebyggande arbete.
– Han hade bekanta som tagit fel väg i livet och det pratade vi mycket om. Han ville göra rätt för sig. Han älskade livet. Han såg fram emot att fylla 18, bli vuxen och resa utomlands med sina vänner och ta sitt körkort. Han sa att han skulle bli min chaufför, säger hon.
Anneli Berg anser att alla måste ta sitt ansvar, från politik och myndigheter ner till den enskilde.
– Hälsa på dina grannar. Se ditt barns vänner, de som ser ut att ha det lite tuffare, bjud hem dem. Var en engagerad förälder, var närvarande. Men det kommer alltid att finnas föräldrar som brister och då är det viktigt att samhällets skyddsnät fungerar.
