När Hammarby gick mot segern i det allsvenska fotbollsderbyt mot Djurgården den 20 september bestämde sig personer i Djurgårdens klack för att markera mot sin egen klubb.
Så kallade ”bangers” smälldes av, och bengaliska eldar kastades mot planen.
Klockan 16.11 tog Polismyndigheten beslutet att upplösa den offentliga tillställningen, med motiveringen att ”arrangören inte bedömdes kunna garantera ordning och säkerhet”. Dessutom bedömdes de åtgärder och förslag som arrangören vidtog som ”otillräckliga”.
Matchen spelades klart först dagen därpå och slutade 2–0 till Hammarby.
Per Engström, sektionschef på polisens Nationella operativa avdelning (Noa), säger att den åtgärd som efterfrågades var att arrangören (i egenskap av hemmalag) Hammarby skulle tömma Djurgårdens klacksektion.
Hammarbys säkerhetsansvarige Göran Rickmer (och även Djurgårdens dito Mats Jonsson) riktade i sin tur kritik mot polisens beslut. Rickmer sade bland annat att de fått signaler om att personerna som smällt av ”bangers” hade lämnat arenan.
Per Engström säger att det ”var lugnt” när polisen tog beslutet att upplösa tillställningen, men att det är ”svårt att säga” om polisen visste huruvida personerna i fråga lämnat arenan eller inte.
– Det får väl tillskrivas Göran Rickmer, om han känner alla som har lämnat. Jag tror inte att han kan garantera att alla hade lämnat, även om man såg på plats att de drog sig mot utgångarna.
– Sedan finns ju det här materialet antagligen kvar. Det är på grund av det pyrotekniska som vi avbryter matchen.
Du menar att det skulle finnas mer pyroteknik kvar på arenan?
– Ja, naturligtvis. Att det skulle vara en garanti bara för att de personerna går därifrån. Nej…
Per Engström fortsätter:
– Hade man vidtagit andra åtgärder från Hammarbys sida, till exempel att tömma läktaren – då hade nog polisen varit ganska nöjd med den åtgärden.
Fanns det fler potentiella åtgärder? Eller var knäckfrågan att tömma läktaren?
– Ja, det skulle jag säga.
Är det möjligt att tömma en läktare om publiken inte vill gå därifrån?
– Då återupptas ju inte matchen. Då kan man sitta där. Vi har all tid i världen på oss – i så fall, säger Per Engström.
Men kan det vara så att man i så fall ställer ett krav på arrangören som inte går att genomföra?
– Arrangören ska ha en säkerhetsplan innan arrangemanget får gå igång. I den säkerhetsplanen ska det stå: Hur tömmer vi en läktare?
– De måste ha tänkt tanken. De måste ha organiserat sig för att kunna göra det. Om det utbryter en brand, hur tömmer de då?
Då kanske å andra sidan de flesta vill lämna?
– Titta på Malmö (fjolårets guldmatch mot Elfsborg). Där gick brandlarmet och alla satt kvar, säger Per Engström.
– Vad gör vi då? Ska 20 000 brinna inne, på grund av att man är supporter och inte lyssnar på varningssignaler? Det är ju en kultur som är farlig för sig själv. Om arenan säger: ”Ni måste tömma den här läktaren nu, det har utbrutit någonting”.
– ”Äh, vi tänker sitta kvar. Vi går inte hem. Vi tar in en pizza.” Sorry. Då får vi ta dit ett DVI-team och identifiera alla som är utbrända sedan.
Samtidigt finns det också fler allsvenska matcher under den här och förra säsongen som haft ordningsstörningar. Till exempel ett derby mellan AIK och Djurgården i fjol, samt derbyt mellan samma lag i mitten av augusti i år.
Så varför tog polisen beslutet att upplösa den offentliga tillställningen vid just det här tillfället?
– Det är svårt för mig att säga egentligen, konstaterar Per Engström.
– Samtliga polisregioner har fått de här direktiven från starten på säsongen. Om de här sakerna uppträder, och ni inte får en respons från arrangören…
– Men jag vet inte vad som utspelat sig på alla arenor och alla matcher. Det är ju en dialog som sker på regional nivå med arrangören.
Noa var alltså inte inblandat?
– Nej. Men det här mandatet har alla polisregionerna. Det är viktigt, och det var vi tydliga med innan säsongen startade. Om de här situationerna kommer upp, då kan ni avbryta matchen.
I en av matcherna som nämns ovan (Djurgården–AIK, den 18 augusti), skedde en snarlik typ av aktion som den 20 september. Då pausades matchen en stund innan den återupptogs igen.
Polisens rapport efter matchen konstaterar att beslutet att spela vidare underlättades av ”att hemmaklackens ultras och riskgrupperingar tog sina flaggor och lämnade arenan”.
Per Engström säger att polisen hade lagstöd för att ta beslutet att bryta matchen även den gången.
– Ja, ja. Definitivt.
Men vad är det då som gjort att man inte gjort det tidigare?
– Vet inte. Den frågan får man ställa till Stockholm, som har beslutsfattarna som sitter på plats. Men de har stödet för att göra det. Ingen tvekan. De kanske hade en annan dialog (vid matchen den 18 augusti). Jag vet inte.
Samtidigt menar Per Engström att man inte ska se beslutet den 20 september som något paradigmskifte, eller att polisen satte ned foten.
– Jag skulle inte säga det. Det här utrymmet att sätta ned foten, det har funnits hela säsongen. Det har inte verkställts.
Debatten efter matchen mellan Hammarby och Djurgården har gått varm. Politiker har varit ute och tagit avstånd. Klubbarna har gett sin syn på saken, den svenska fotbollssupporterunionen sin.
– Jag tycker att debatten går åt rätt håll. Man är trött på de här sakerna, säger Per Engström.
En annan del i det hela som lyfts från fotbollens håll är det som ofta tar sig i uttryck som förutsägbarhet, och att förstå vad som ligger till grund för polisens bedömningar.
– Det kommer vara förutsägbart. Skjuter man in saker, kastar man bangers – då kommer vi avbryta matchen, avslutar Per Engström.
