När poliserna lokaliserar pojken i en ort i Skåne befinner han sig i en ”olämplig miljö”. Det är kallt ute, vintern har just övergått till vår. Pojken, som är i tonåren, omhändertas och får skjuts därifrån. Patrullen söker i sina interna register och ser att pojkens vårdnadshavare, en man på en gård i Skåne, ansvarar för 28 barn mellan 4 och 17 år.

I över ett halvår har polischefen Claes-Arne Hermansson försökt förstå hur en person kan tillgodose så många barns rättigheter och behov. I en tjänsteanteckning från Inspektionen för vård och omsorg, som tagit emot polischefens samtal står det:

”Vad ska jag göra när socialtjänsterna inte verkar ha koll?”

– Jag har gått in i väggen på det här. Jag får liksom inget gehör någonstans, säger Claes-Arne Hermansson till DN.

När ett barns föräldrar dör, försvinner eller av andra anledningar inte kan ta hand om barnet måste kommunen utse en särskilt förordnad vårdnadshavare. Vårdnadshavaren ska ta ansvar för barnets ekonomi och skolgång, hålla i kontakter med myndigheter och socialtjänst.

– Det är ett ganska omfattande uppdrag. Som särskilt förordnad vårdnadshavare ingår det att se till att barnet har det bra och inte hamnar snett, säger Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt vid Stockholms universitet.

DN har undersökt hur många barn en person kan vara vårdnadshavare för. I analyser av alla beslut som fattats i Sveriges tingsrätter de senaste fem åren sticker en person ut: mannen på gården i Skåne.

Att vara särskilt förordnad vårdnadshavare betyder inte att man måste bo tillsammans med barnet. Barnen kan bo i familjehem, på hvb-hem och andra institutioner.

På gården i Skåne bor fem barn. Totalt är mannen – just nu – vårdnadshavare för 26 barn.

– I de enskilda fallen kanske det här är en bra lösning, men det är klart att man höjer på ögonbrynen. Vad händer om flera barn har stora behov av stöd och hjälp samtidigt? säger Pernilla Leviner.

Fakta.Särskilt förordnad vårdnadshavare

• Vanligtvis är det barnets föräldrar som är vårdnadshavare men det kan uppstå situationer då någon annan behöver ta över vårdnadsansvaret. Exempel på det är när föräldrarna har avlidit eller brustit i omsorgen.

• Det är kommunens socialnämnd som utreder och föreslår särskilt förordnade vårdnadshavare. Beslutet fattas av tingsrätten. Som särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn övertas föräldrarnas ansvar, men barnet bor inte alltid hos den förordnade vårdnadshavaren.

• Vilka uppgifter och hur omfattande uppdraget är, beror på barnets behov, ålder och boendesituation. Oavsett barnets boende ansvarar den förordnade vårdnadshavaren vanligtvis för att säkerställa att barnets behov av omvårdnad och trygghet blir tillgodosedda, hjälpa barnet att upprätthålla kontakt med sin familj och andra anhöriga, se till att barnet får utbildning och försörjning och förebygga att barnet skadas eller orsakar skada för andra.

• Den särskilt förordnade vårdnadshavaren ansvarar även för barnets ekonomi.

Källa: Socialstyrelsen

DN:s granskning visar att en stor del av barnen, både flickor och pojkar, är födda utanför Sverige och har kommit hit utan sina föräldrar. Ett par av dem är dömda för brott, bland annat ringa narkotikabrott.

Andra kommer från svåra hemförhållanden och bor eller har bott i familjehem. Tingsrätterna poängterar i flera fall att de är i en särskilt utsatt situation och har ett stort behov av en tillgänglig vårdnadshavare.

– Det här är en sårbar grupp. Då är det ännu viktigare att de hamnar rätt och att någon tar riktigt ansvar för dem. Annars är det lätt att de hamnar snett, säger polisen Claes-Arne Hermansson.

Misstänker polisen att barnen far illa på något sätt?

– Jag känner inte till något om det. Vi har inte tittat på individerna. Det är nästa steg.

Så vad är problemet med att barnen har samma vårdnadshavare, om det fungerar bra?

– Det är mycket möjligt att barnen mår bra. Men vi kan inte ha ett system där det finns risk för att barnen inte får sina behov och rättigheter tillgodosedda. Det säger sig självt att vara vårdnadshavare för över 20 barn är alldeles för mycket.

Mannen på gården i Skåne, som åtagit sig uppdragen, är av motsatt åsikt.

För DN berättar mannen att han har ägnat sig åt sina uppdrag som särskilt förordnad vårdnadshavare på heltid de senaste tio åren.

– Jag har skött mina uppdrag utan klagomål i alla år. Jag har specialiserat mig på det här och har uppbyggda strategier för att jag inte ska missa något.

Vad händer om flera barn kräver stora insatser samtidigt?

– Det har aldrig varit ett problem hittills. Det är aldrig så att jag inte vet hur jag ska lösa ett problem som uppstår.

Det är ju kommunernas ansvar att utreda dig, har de någon gång frågat hur många barn du är särskilt förordnad vårdnadshavare för?

– Det är absolut något kommunerna känner till. Jag är alltid väldigt ärlig och svarar sanningsenligt på frågorna.

Mannen, som uppger att han jobbar heltid med uppdragen, hade ifjol en årsinkomst på 1,7 miljoner kronor. Hur mycket som kommer från kommunerna, och för vilka uppdrag, går inte att se i offentliga register.

– Jag har en stabil ekonomi i grunden och är inte beroende av det här som en inkomst. Jag gör det för att jag vill hjälpa barnen.

Även om det är kommunernas ansvar att utse en särskild förordnad vårdnadshavare så fattas det formella beslutet av en domstol. DN:s granskning visar att minst åtta tingsrätter har utsett mannen till särskilt förordnad vårdnadshavare sedan 2019. Endast vid ett tillfälle, 2019, nekades mannen att bli vårdnadshavare åt ett barn eftersom han redan hade ansvar för så många barn.

Ann-Christine Bjerrehus, tillförordnad chef på Arbete- och välfärdsförvaltningen i Kristianstad företräder en kommun som har anlitat mannen vid flera tillfällen. Hon säger att ”28 barn låter mycket” men betonar att antalet åtaganden inte är det viktigaste – utan hur man sköter dem.

– Det görs en utredning vid varje tillfälle och det utvärderas också regelbundet, säger hon.

Kan man tillgodose över 20 barns rättigheter och behov?

– Det beror på vilken tid man har. Jobbar man med detta på heltid så är det säkert möjligt. Om det inte skulle fungera hade utredningarna visat det.

Socialchefen Sus Lantz på socialförvaltningen i grannorten Hässleholm är däremot mer tveksam. Kommunen anlitar också mannen.

– Jag skulle säga att 28 barn är alldeles för många. Det är olämpligt. Vem hinner med 28 barn och göra jobbet ordentligt? Vi kommer nu att titta närmare på detta, säger hon.

Den starka sekretessen i den här typen av ärenden gör att kommunerna inte känner till varandras beslut. Claes-Arne Hermansson vid Skånepolisen har under året ringt runt till några av kommunerna som utsett mannen till vårdnadshavare. Men inte ens han har kunnat säga till dem vilket fall det gäller.

– Jag sa: Om jag säger att jag har hittat en person som är vårdnadshavare åt 28 barn. Är det okej? Det var det inte, sa de.

Han ställde samma fråga till Socialstyrelsen, och fick ett liknande svar. I somras tog Claes-Arne Hermansson kontakt med Ivo.

– Alla säger att det här är ett problem, att det inte är möjligt att tillgodose alla de här barnens rättigheter. Men ingen agerar.

Share.
Exit mobile version