Den 23-åriga kvinnan i minikjol står med armen krokad runt en 82-årig man med gåstol och vinröd kofta. De befinner sig på ett seniorboende. Kvinnan, porrstjärnan Lily Phillips, ler mot kameran och antyder att de har legat med varandra: ”Jag gav honom en härlig stund!”
Oavsett om hennes påstående är sant, är exemplet talande för det eskalerade uppmärksamhetskriget som pågår mellan unga sexarbetare online.
Främst är det två brittiska profiler, Lily Phillips född 2001 och Bonnie Blue född 1999, som tävlar i tänjandet av gränser.
Efter att den förra uppgav att hon legat med 101 män på en dag kontrade Blue med att påstå sig ha legat med 1 057 män på en och samma dag. De har även utmanat varandra att gå runt på stan med sperma i ansiktet, att ha analsex med så många män de orkar på ett dygn, eller att ta så många manliga oskulder som möjligt på en dag.
När Bonnie Blue publicerade ett inlägg på Instagram som antydde att hon var gravid gjorde Phillips omedelbart detsamma.
Kampen om att väcka starkast känslor har inte uppstått ur ett vakuum. Konkurrensen inom porrbranschen har ofta urartat i bisarra tävlingsmoment. Men framför allt förstärks det hela av kulturen på sociala medier, där man genomför utmaningar – ”challenges” – som ett sätt att bli viral och nå många tittare.
Inledningsvis handlade det om harmlösa uppdrag på Youtube som att utföra dansen Harlem shake (2013) eller att hälla isvatten över huvudet (2014). Sedan eskalerade det, i alltmer etiskt grumliga eller fysiskt skadliga aktiviteter. Som Skull breaker challenge (2020), där två personer lurar en tredje att hoppa för att sedan rycka undan dennes ben så att hen faller huvudstupa. Eller Fire challenge som blev stor på Tiktok 2021, där man sätter eld på olika kroppsdelar för att sedan släcka den.
Det är den så kallade uppmärksamhetsekonomin dragen till sin yttersta spets – att underhållningen hela tiden måste bli mer måttlös, eftersom så många saker nu tävlar om vår uppmärksamhet.
Inom denna kultur, på plattformen Onlyfans där användare kan ta betalt för sitt innehåll (som oftast är pornografiskt), har Lily Phillips och Bonnie Blue odlat sitt kändisskap.
– Det är viktigt att komma ihåg att det här är på en annan nivå, och på många sätt djupt mycket mer politiskt än andra utmaningar. Här handlar det i grunden om kvinnosyn, hur kvinnor ser på sig själva och hur andra ser på dem, säger Irena Pozar, chefredaktör för Veckorevyn och krönikör för Aftonbladet.
Bonnie Blue blev känd 2023 när hon besökte olika universitet i Australien för att ligga med tonåriga män inför kamera. Hon ansågs tidigt kontroversiell: hennes medverkan i brittiska tv-förmiddagsprogrammet ”This morning” 2024, där hon påstod sig tjäna sju miljoner kronor i månaden på att ha sex med studenter, ledde till 188 anmälningar till brittiska granskningsnämnden.
Det var i dessa filmer hon började samarbeta med Lily Phillips. Till en början var de vänner, deltog i varandras filmer och gjorde sig båda karriärer inom sexindustrin.
Men när Phillips tillkännagav avsikten att slå världsrekord i att ligga med flest män på en dag uppstod rivalitet – eftersom Blue ansåg att idén var hennes, och därför stulen.
Så inleddes deras kapplöpning om uppmärksamhet. Den 47 minuter långa Youtubedokumentären ”I slept with 100 men in one day”, där en filmare följer när Phillips fans mot betalning får delta i stafettsex med henne, blev mycket omtalad.
Dokumentären har i dag 10 miljoner visningar och omskrevs även i svenska medier. I synnerhet reagerade många på scenen där Phillips, utmattad vid dagens slut, bryter ihop och börjar gråta inför kameran. Hon minns knappt något av det som hänt under dagen, hon stängde av, upplevde allt som overkligt, säger hon i filmen.
Ann Heberlein beskrev det i Svenska Dagbladet som ”en tragisk sörja”, medan Irena Pozar i Aftonbladet kallade projektet ”irrationellt och destruktivt”.
– Det hela känns väldigt trasigt, sorgligt och desperat. Deras försök att vifta bort det de gör med att ”de älskar det” är det nog ingen som egentligen tror på. Gör man det är det för att man själv har en politisk agenda där kvinnor primärt ska fungera som sexobjekt, säger Pozar.
Både Blue och Phillips har kallat sina experiment för uttryck för självbestämmande, ett sätt för dem att utöva sexuell frihet. I en intervju säger Phillips: ”Jag tycker det här är roligt, det här är vad jag njuter av. Ingen tvingar mig att göra det.”
De identifierar sig båda som feminister, nämner ofta sin ekonomiska självständighet och hur mycket pengar de tjänar.
Så fort pengar är inblandade, och efterfrågan finns, blir människor mer villiga att kompromissa med sin ”fria vilja”. Onlyfans gör ingenting för kvinnors sexuella frigörelse
Oavsett deras personliga motiv går det inte att runda hur mycket det bygger på en hyperkommersialisering av sex. Med teknikens inträde har många gamla gränser sänkts eller rivits helt. Den översexualiserade digitala tillvaron beskrivs som en avhumaniserad ”sex-extremism”, där allt går att köpa.
När människor blir till varor handlar konkurrensen dem emellan inte bara om att synas – det blir en fråga om överlevnad. Så skriver den amerikanska socialpsykologen Shoshana Zuboff i sin bok ”Övervakningskapitalismen” (2019).
Med andra ord: kvinnornas ekonomiska situation bestäms direkt av algoritmen som ständigt måste gödas, och utan den existerar de inte på en övermättad marknad.
Emelie Roslund är journalist och programledare för P1:s ”Fabriken”, en podd om hur tekniken påverkar människors liv. Hon säger att Blues och Phillips innehåll rymmer flera ingredienser som belönas av algoritmerna: vackra, blonda kvinnor, sex, stort engagemang och en typ av innehåll som hela tiden går steget längre.
– Men vi hade självklart inte sett det här om det inte fanns en ekonomi i det.
I frågan om pengar ryms även den om fri vilja. För om kvinnornas allt grövre handlingar är en förutsättning för dem att synas och överleva ekonomiskt, sker det då helt frivilligt? I debatten om Onlyfans görs ofta liknelsen med prostitution, och att försäljningen av kvinnokroppar sker under en frigörelsetäckmantel.
– Så fort pengar är inblandade, och efterfrågan finns, blir människor mer villiga att kompromissa med sin ”fria vilja”. Onlyfans gör ingenting för kvinnors sexuella frigörelse, säger Emilie Roslund.
Journalisten och författaren Kristoffer Viita, vars roman ”Demon time” utspelar sig i amerikansk Onlyfans-miljö, säger att kvinnornas extrema tillvägagångssätt visar hur bekräftelsen från digitala plattformar kan ses som ett sätt att ersätta en partner.
– Man har ”outsourcat” känslan av att bli åtrådd till en anonym och betalande massa. Vi verkar befinna oss på toppen av en normalisering som pågått sedan pandemin, en utveckling där det bästa med livet – sex – förlorat mycket av sin erotiska laddning.
Att utvecklingen formar en skev syn på sex och intimitet instämmer han i. Men de konservativa röster som fördömer Onlyfans och dess profiler borde erkänna sin egen roll, säger han. Den Trumpnära tankesmedjan The heritage foundation i USA anser till exempel att pornografi inte bör skyddas av yttrandefriheten.
– De vägrar se sig själva i spegeln när det gäller vilken hyperkapitalistisk politik de har röstat fram. Att sex har varufierats enligt en ”gör det själv”-modell är bara en naturlig byggsten i techjättarnas oreglerade världsherravälde.
Vissa har även jämfört Phillips och Blues många utspel med Donald Trumps medielogik: att inlemma sig i en verklighetens dokusåpa där alla hålls på tårna kring vad nästa uppseendeväckande avsnitt ska handla om.
Irena Pozar menar att tidsandan de verkar inom består av många sammanvävda tendenser – såsom en motreaktion mot feminismen efter metoo, och en hetsjakt på det politiskt korrekta – woke – i allmänhet.
– Det här är ett symtom på en tillfällig förändring i vår kultur och våra värderingar: det vi ser är resultatet av en teknologisk utveckling, en uppmärksamhetsekonomi men också att vi lever i en tid av post-woke och i en feministisk backlash.
Män är de primära konsumenterna och de är villiga att lägga mycket pengar på innehåll som gör deras fantasier till verklighet
Sex-extremismen skapar normer där flickor och unga kvinnor kommer hamna allt längre ifrån pojkar och unga män, fortsätter hon. Det riskerar att skapa destruktiva relationer och en polarisering i det mest intima och i grunden kärleksfulla.
Men inte bara den teknologiska utvecklingen eller en antiprogressiv politik bär upp framväxten. I debatten klandras ofta Phillips och Blue, på Elon Musks plattform X kallas de för ”virus”, och att de borde ”sättas i fängelse” – mer sällan talas det om männen som betalar för, köar till och möjliggör sex-extremismen.
– Män är de primära konsumenterna och de är villiga att lägga mycket pengar på innehåll som gör deras fantasier till verklighet. Här får de oproblematiskt sex, kvinnor som älskar att knulla och en bekräftelse på att den lyckliga horan finns på riktigt, säger Emilie Roslund.
Exakt vad den extrema rivaliteten och utvecklingen ska utmynna i, hur långt den kan gå, är svårt att sia om.
Men liksom historiens pendelrörelse nu slagit över i antifeminism kan den lika gärna svänga tillbaka i en protest mot det, säger Irena Pozar.
– Jag tror och hoppas att vi snart ser en motreaktion, eftersom det som nu sker med exempelvis Blue och Phillips i sig är en reaktion mot kvinnors faktiska frigörelse och feministiska framsteg.
Läs mer: Onlyfans – prostitution eller porr-revolution?
