Professorn som vill att vi slutar ifrågasätta miljardärer

Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi, beskriver sin bakgrund som gediget borgerlig: uppvuxen i Sollentuna med akademikerföräldrar, farfar var bankdirektör och morfar präst.

När föräldrarna skiljde sig i 50-årsåldern valde de att sälja den gemensamma bostaden och flytta till varsin hyresrätt i Stockholm.

– Därmed gick de miste om en historisk värdeökning. Hade de i stället köpt varsin lägenhet hade de fått en rejäl förmögenhet i mina ögon och det hade även gjort att min privata ekonomi sett annorlunda ut, säger han.

Just förmögenheter och ägande står i fokus i boken Superrika och jämlika som släpps på svenska i september. Den har redan hyllats i Financial Times som en rapp replik till den erkände nationalekonomen och tidigare kollegan Thomas Piketty.

Piketty slog igenom på 2010-talet med sin teori om att kapitalism ofta leder till växande förmögenhetsskillnader och att det enklast motverkas med hjälp av skatter på kapital. Den bilden vill Daniel Waldenström motbevisa.

– Jag skriver om den ekonomiska utvecklingen de senaste 130 åren, en historia om hur vi blivit rikare och hur ojämlikheten i ägande påverkats.

För 100 år sedan ägde 10 procent av befolkningen över 90 procent av tillgångarna. I dag är bilden en annan. Två tredjedelar av svenskarna äger sin bostad, medelsvensson sparar på börsen och aktiefondernas intåg har lyft värdet av vårt pensionssparande till rekordhöjder.

Som resultat har svenskarnas förmögenhet sjufaldigats bara sen 1980-talet.

Daniel Waldenström beskriver det som en demokratisering av ägandet.

– I dag har 6 av 10 ett bostadsägande av något slag. Det har ökat i takt med att fler fått en utbildning, höjt sin inkomst och att banker blivit bättre på att låna ut pengar.

Slutsatsen i boken är förvånande, menar han.

– Jag tycker att det är en historiskt omvälvande tankebild att klyftorna inte har exploderat trots att vi fått fler miljardärer.

Därmed går han även tvärtemot det narrativ som presenteras i den uppmärksammade boken Girig-Sverige. I den argumenterar journalisten Andreas Cervenka för att Sverige gått från att vara ett jämlikt land med hög skatt till miljardärparadis. Som exempel pekar han på att det under två år tillkom 330 nya miljardärer.

Rent statistiskt motsäger inte bilderna varandra, enligt Daniel Waldenström.

– Det stämmer att antalet miljardärer ökat. Men det har inte gjort att förmögenhetsojämlikheten dragit iväg, eftersom de inte är tillräckligt många för att påverka den större bilden.

Däremot försöker Daniel Waldenström rikta ljuset mot ett motsatt perspektiv, en mindre kritisk bild av utvecklingen: att miljardärernas framfart även gynnar samhället.

– De skapar nya jobb, de bidrar med stora skatteintäkter, de levererar sånt som folk vill ha – från strömmad musik, spel och kläder till finansiella tjänster. Den synen vill jag lyfta in i diskussionen, för jag tycker mig se en tendens att misstänkliggöra framgångsrika personer. Hade vi föredragit att de gått med förlust eller att deras värdering sjönk i botten?

Han vill förändra synen på fördelningspolitik som ett nollsummespel, där den som har mer måste ge till den som har mindre för att välståndet ska öka.

– Det går att skapa en situation där allas förmögenheter växer, både toppens och bottens, och samtidigt minska skillnader i förmögenhetsfördelningen.

Daniel Waldenström var tidigare professor vid Uppsala Universitet och Paris School of Economics men jobbar numera på Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Forskningen är opartisk och oberoende, men institutets styrelse tillsätts av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv.

– Vi har en benhård akademisk disciplin. Allt vi gör granskas av vetenskapssamhället innan vi står för våra slutsatser.

Daniel Waldenström räknar med att röra upp känslor. Det reflekteras inte minst i titeln på boken.

– Jag hoppas på respons. När man skriver om ekonomi skriver man ofta för en smal läsekrets. Jag kan tänka mig att de finns de som kommer säga att jag sitter på en piedestal, att jag inte fattar att folk kämpar ekonomiskt. Min analys är på populationsnivå och fakta får stå för sig.