Professorn varnar för en chockvåg i världen när Trump tar över

Mycket har stått på spel i år då över två miljarder väljare fått rösta i världen, i en tid när nationalistiska, auktoritära ledare lockar växande väljarskaror.

– Det finns några ljuspunkter, konstaterar Staffan I Lindberg, chef för det internationella demokratiforskningsinstitutet V-Dem och ger ett par exempel:

● Botswana där maktskifte ägde rum för första gången sedan självständigheten 1969.

● Taiwan där väljarna inte lät sig skrämmas av Kina.

Men i en ganska stor grupp länder har valen varit negativa för demokratin, enligt Staffan I Lindberg som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Dels i auktoritära stater där man slutligen undertryckt demokratiska krafter som i Ryssland, Tunisien och Venezuela.

– Och inte minst i USA med Trump som blivande president. En utveckling som är negativ för demokratin i hela världen och med nästan oöverskådliga konsekvenser för demokratin i USA, som jag menar med nästan 99-procentig sannolikhet går under i USA med Trump.

– För mig är det ofattbart att detta inte uppmärksammas mer. Vad blir konsekvenserna? Det finns nästan inga skyddsvallar kvar, säger Staffan I Lindberg.

Men nog finns det väl institutioner i USA som borde kunna stå emot?

– Vilka då?

Professorn menar allvar.

Han börjar uppräkningen av hur Donald Trump tagit kontrollen. Över det republikanska partiet där de som tidigare kunde ha opponerat sig är borta. Över kongressen där Trumplojalister gör sig redo att göra precis vad han vill.

Högsta domstolen har redan fastslagit att presidenten har åtalsimmunitet för alla aktioner han utför i sitt ämbete. Vidare har den tillträdande presidenten deklarerat att han ska börja med justitiedepartementet och rensa ut alla som inte vill vara lojala med honom.

Det är en skrämmande bild han målar upp.

– Det är realiteterna, säger Staffan I Lindberg.

Om demokratin monteras ned i USA leder det till enorma effekter för länder runt om i världen: en mängd ledare får bekräftat att det inte leder till några konsekvenser, från USA i alla fall, att avveckla demokratin.

– Kanske får man bara en klapp på axeln: bra gjort, stark ledare som tar tag i problemen, konstaterar han.

Hur går det för demokratin?

– Intrycket är att utvecklingen varit mer negativ än positiv. Det positiva tenderar precis som de senaste 20 åren ha hänt i länder med små befolkningar och ekonomier. Det har inte så stor betydelse för världen i övrigt.

– Undantaget är Brasilien, som går i positiv riktning sedan de lyckades göra sig av med Bolsonaro.

I Indien, anser statsvetaren, var det positivt för demokratin att premiärministern Narendra Modis BJP tvingades i koalition för att behålla makten. Å andra sidan beskriver han hur partier som tagit ett hårt grepp om makten har en historisk vana vid att tillgripa mer repression och ge sig på valfusk för att säkra makten i framtiden.

I Europa följer Staffan I Lindberg utvecklingen med oro i bland annat Slovakien.

Han talar om premiärminister Meloni som underminerat friheten för medier i Italien, om Le Pens parti Nationell Samling i Frankrike och om Alternativ för Tyskland, som växer.

Han pekar på Turkiet som ett exempel på ett land där gradvisa försämringar ägt rum utspridda över en följd av år. Förr handlade det om militärkupper som förändrade situationen över en natt.

– Nu handlar det om en förskjutning av normerna. Det är nästan så att man kan avdemokratisera ett land utan att någon märker det, om man gör det i små steg.

Max Rånge, doktorandstudent vid Åbo Akademi, vänder sig mot den mörka bild som ofta målas av demokratins tillstånd.

– I år pekar tendensen i en viss positiv riktning. Totalt sett har 21 länder förändrat sin övergripande demokratiska nivå. 13 i positiv riktning, 8 i negativ, säger han efter att ha analyserat 75 val i 68 nationer.

Syrien har avsatt en tyrann och folket i Bangladesh en auktoritär ledare.

Enligt Rånges forskning har däremot andelen invånare i världen som bor i en kvalificerad demokrati sjunkit från 47,6 procent för tio år sedan till 25,8 procent i dag.

– En del andra hävdar att alla länder som inte är kvalificerade demokratier är auktoritära. Räknar man så bor det fler människor i auktoritära länder i världen – fast det tycker jag är hårdraget eftersom svaga demokratier huvudsakligen är demokratiska. Har man en väldigt svart-vit syn på demokrati blir det lätt en väldigt mörk bild.