Anna Rydbergs gård ligger omgiven av åkrar där det odlas både vete och korn. Här i Häggen strax utanför Myrviken i Jämtlands län bor hon tillsammans med sin familj.

– Det är så fint här för att det är så levande. Det är ingen avfolkningsbygd utan snarare tvärtom, säger hon.

Några kilometer från familjen Rydbergs hem planerar det australiensiska bolaget Aura Energy för en framtida gruva. Företaget ansökte i höstas om att få bryta vanadin, nickel och molybden – ämnen som används vid tillverkning av stål och batterier. Skulle förbudet mot uranbrytning tas bort, vill bolaget även bryta uran.

– Det här är ingen ny kamp, första projekteringen lämnades in för ungefär 20 år sedan, men det har aldrig gått så långt som det gjort nu, säger Anna Rydberg som ingår i gruvgruppen, en arbetsgrupp under Naturskyddsföreningen.

Sedan 2018 är det dock förbjudet att leta efter och bryta uran i Sverige. Men regeringen har öppnat för att ta bort förbudet och delvis slopa det kommunala vetot. Kommuner skulle i så fall inte kunna stoppa mindre gruvor eller gruvor där uran utvinns som en biprodukt. Flera av kommunerna runt Storsjön i Jämtland har protesterat mot förändringen.

Fakta.Uran

Sveriges urantillgångar utgör cirka 27 procent av Europas, enligt SGU. Av världens samlade urantillgångar anses 0,2 procent finnas i Sverige.

De äldsta uranfyndigheterna finns i urberget och är mer än 1,9 miljarder år gamla. Flera av dem ligger i norra Sverige. I dessa fyndigheter är uranhalterna högre än i alunskiffrarna, men storleken mer begränsad.

Sverige har i dag sex kärnreaktorer i drift, fördelade på tre kärnkraftverk: Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Uranet som Sverige importerar kommer ursprungligen från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.

Källa: SGU

Enligt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) finns det flera anledningar till att slopa förbudet mot uranbrytning. Främst handlar det om att behovet av kritiska metaller generellt kommer att öka i Europa de närmaste åren med anledning av klimatomställningen.

– Samtidigt är EU och Sverige helt beroende av andra länder, och ofta är det länder som har sämre arbetsvillkor, men också lägre miljöstandarder, säger Romina Pourmokhtari.

Ministern tror inte att det kommer att bli renodlade urangruvor i Sverige, utan att uran kommer att brytas i samband med att man bryter andra metaller och mineral. Att inte ta hand om uranet som finns i Sverige ser hon som ett ”resursslöseri”.

– I Sverige har vi en av världens mest strikta miljölagar, som gruvindustrin helt enkelt får rätta sig efter. Alternativet om vi inte bryter uran är att det bryts någon annanstans. Då flyttar vi på den påverkan som kan ske och det tycker inte jag är en långsiktig lösning, säger Romina Pourmokhtari.

Ministern har själv inte besökt området i Jämtland, men säger att hon följt debatten och känner med dem som är oroliga för hur en gruva ska påverka platsen.

– Det kommer vara viktigt att arbeta vidare med hur vi får med oss en större hänsyn till närboende, än så som det har varit hittills. Jag tror att det kommer vara viktigt framöver om den här näringen ska kunna växa, att man kan hitta bättre sätt att komma överens.

Vad kan kommuner och närboende få för att deras mark tas i anspråk för gruvdrift?

– Jag kan tyvärr inte ge några tydliga besked, utan det är helt enkelt ett pågående arbete.

För att förstå varför boende i området är så oroliga för en eventuell gruva åker vi hem till mjölkbonden Nina Jacobsson och hennes make Mats i Vällviken. Utanför parets köksfönster breder åkrarna ut sig ner mot Storsjön, eller ”livsnerven” som Nina kallar sjön.

– Det känns väldigt kortsiktigt att äventyra en sådan god jordbruksbygd som Storsjöområdet, för att vi kanske behöver uran eller vanadin just nu, säger Nina Jacobsson, som nyligen blev invald i Lantbrukarnas riksförbunds kommungrupp Åre.

Paret är den femte generationen som bor på gården. Området finns omnämnt redan på 1300-talet och på fastigheten har man hittat flera fornåkrar, spår av odlingar från forntiden.

– Det är väldigt bra jordbruksmark här och det hänger ihop med alunskiffern i marken som bland annat är väldigt kalkrik, berättar Nina Jacobsson.

Alunskiffer bildades för cirka 500 miljoner år sedan då Sverige var täckt av ett stort hav. Bergarten innehåller organiskt material, uran och sulfidmineral som kan utgöra en miljörisk, enligt en statlig utredning från 2020 om utvinning ur alunskiffer. Utan tillräckliga skyddsåtgärder riskar surt vatten eller vatten med höga metallhalter att läcka ut från gruvan och påverka grundvattnet och den närliggande miljön.

Utredningen påpekade också på att brytning av uran i alunskiffer innebär större miljörisker på grund av dess radioaktivitet. Dessutom är det oklart vilka metoder som kan användas för att rena uranhaltigt vatten och hur avfallet ska hanteras.

Kända uranförekomster i Sverige

Källa: SGU. Grafik: DN.

Nina Jacobsson tar fram en tjock pärm fylld med olika dokument och kartor kopplade till prospektering på deras mark och lägger den på bordet. Hon har själv brottats med tanken om hur man ska lösa behovet av mat, ny energi och metaller och mineral. Till slut landade hon ändå i att människan behöver livsmedel för att överleva på lång sikt.

– Kanske gruvan som planeras nu inte kommer förstöra marken för oss här borta, men skulle man få tillåtelse till fler gruvor i området eller att det sker en olycka som påverkar Storsjön, då tror jag definitivt inte att vi kan fortsätta driva jordbruket.

Hemma hos Anna Rydberg förbereder sig familjen för att demonstrera mot gruvplanerna. På köksbordet ligger stora vita pappersark, ett av dem med texten, ”Stoppa gruvan, rädda Jämtland”.

– Om vi säger ja till en gruva här, då öppnar vi dörren för urangruvor på fler platser där vi riskerar våra matjordar som exempelvis på Österlen, Västra Götaland och i Småland, säger Anna Rydberg.

– Det här är inte bara en fråga för Oviken eller Jämtland. Det här är en fråga för hela landet.

Kan det inte finnas en poäng i att bryta uran i Sverige i stället för att göra det i länder med sämre miljölagstiftning?

– Hade det varit en annan typ av berg, ja då kanske man hade kunnat titta på det på ett annat sätt. För alunskiffer finns det inte teknik för att göra det på ett säkert sätt, därför ska man inte göra det. Oavsett om det är på min bakgård eller någon annans.

DN har varit i kontakt med Aura Energy. I ett mejlsvar skriver företagets geolog Helena Karlsson att de ”givetvis förstår att det finns olika åsikter gällande en eventuell gruva.” Vidare skriver hon att bolaget nu inväntar att tillståndsprocessen ska ha sin gång och att deras ansökan ska utvärderas.

”Även om vi inte har ytterligare kommentarer i dagsläget så hoppas vi givetvis på ett bifall för vår ansökan. I det läget kommer vi naturligtvis att ha mer att kommunicera om projektet, på en regional nivå.”

Fakta.Vatten och uran

Enligt SGU finns det inga regler för hur nära en gruva får vara ett vattendrag, men ju närmare ett vattendrag desto större risk att det påverkas.

Det finns däremot miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten. Normerna ställer krav på vattnets kvalitet vid en viss tidpunkt. Från och med 2026 blir gränsvärdet för uran i dricksvatten 30 mikrogram/liter, det är i dag bara en rekommendation.

I inlandsvatten tillåts uranhalter med ett årsmedelvärde på 0,17 mikrogram/liter samt en maximal halt på 8,6 mikrogram per liter som inte får överskridas. Det går dock att tillåta naturligt förhöjda bakgrundshalter. För grundvatten finns i dagsläget inget gränsvärde eller motsvarande för uran.

Källa: SGU och Havs- och vattenmyndigheten

Läs mer:

Sverige kan tillåta uranbrytning – stark oro i Jämtland över gruvplaner

Share.
Exit mobile version