Du ska precis parkera dig i soffan framför en tv-serie och varva ner för kvällen när det plingar till i telefonen. Inte bara en – utan flera gånger. En stor nyhetshändelse har inträffat och medierna pepprar din mobil med små informativa meddelanden i form av pushnotiser. Kvällsfriden är som bortblåst, och i stället sitter du och scrollar genom flödet.
En bekant situation?
Sedan de smarta telefonerna tog över har pushnotiser blivit en del av mångas vardag.
2007 släpptes Apples första smarta telefon, och den hade pushnotisfunktion för att användarna skulle kunna hålla sig informerade om uppdateringar i apparna. Vad man inte visste då var att de små meddelandena snart skulle bidra till en radikal förändring av hur vi tar del av nyheter.
Nästkommande modell, Iphone 3G, var den första som lanserades i Sverige, och precis som namnet avslöjar hade den inbyggd möjlighet att surfa. Plötsligt kunde folk ha internet i handen, var man än var!
Expressen hade sedan tidigare erbjudit sina läsare sms-utskick med nyheter. Man kallade dem för ”sms-flash”. Användarna hade fått skicka in sina mobilnummer till tidningen, där alla nummer samlades ihop manuellt för att redaktionen sedan skulle kunna masskommunicera ut nyheter i telefonerna.
– Men kom ihåg att sms förr inte kom fram direkt, om det var många som sände meddelanden samtidigt kunde distributionen fördröjas… vilket ju inte var så bra vid breaking news, säger Thomas Mattsson, som vid den tiden var chefredaktör för Expressen.
Med de smarta telefonernas etablering såg Expressen nya möjligheter. I juni 2011 blev man det första rikstäckande nyhetsbolaget i Sverige att skicka ut en pushnotis, då omskriven som ”Iphone-push”, till sina läsare:
– Pushnotisen var effektivare och fungerade som en digital utmanare. Vi försökte vara först med nyheterna och därmed få publiken att börja med Expressen, i stället för att starta sin digitala mediekonsumtion hos Aftonbladet. Vi hoppades att pushnotiser skulle ge Expressen ett försprång, säger Thomas Mattsson.
Tajmningen kunde inte ha varit bättre, för sommaren 2011 kom att bli en av de mest händelserika på länge. De svenska journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson fängslades i Etiopien, attentatet på Utöya och i Oslos regeringskvarter skedde och sångerskan Amy Winehouse hittades död, 27 år gammal.
Tempot i nyhetsrapporteringen steg och kampen om tidningsläsarna intensifierades.
Fyra månader efter Expressens premiärutskick, i oktober 2011, skulle Aftonbladet ge sig in i pushmatchen. De hade inte bara sneglat på sin ständiga huvudkonkurrent, utan även på Google, vars dåvarande vd, Eric Schmidt, lanserat tankesättet ”mobile first” på en kongress.
– Det tyckte vi lät coolt, så det snodde vi, säger Niklas Silow, dåvarande mobilchef på Aftonbladet.
Det hade nyligen bildats en ny redaktion på Aftonbladet med journalister som bara skulle jobba med nyheter för mobilen, och pushnotiserna blev en del av satsningen. De lanserades under namnet ”Breaking news-funktion” och redaktionen märkte snabbt hur läsningen online gick upp när notiserna skickades ut:
– Det var ett helt nytt sätt att förmedla nyheter. Vi som medier och utgivare kunde nå ut till folks fickor direkt på sekunden. Nu behövde läsarna inte komma till oss – vi kunde komma till dem, säger Bjarne Frykholm som vid tiden var redaktionell utvecklare på Aftonbladet.
Till en början var det viktigt för Aftonbladet att inte skicka ut för många pushnotiser, och att begränsa publiceringarna till större händelser, för att det inte skulle gå inflation i dem:
– Vi var väldigt nyhetsfokuserade när vi drog i gång. Det skulle ha verkshöjd och handla om riktiga nyheter, inte dokusåpor och sådant. Det kräves mer för att man skulle göra en pushnotis då, än vad det gör i dag, säger Niklas Silow.
– Vi diskuterade en hel del om hur mycket man skulle säga i en pushnotis. Skulle man locka till en artikel eller säga allt? säger Bjarne Frykholm.
Ganska snart byggde Aftonbladet även in en funktion i appen så att användarna kunde skräddarsy vilken typ av pushnotiser de skulle nås av, om man exempelvis skulle avstå från nyheter som gällde matchresultat i handboll eller resultatet efter någon deltävling i Melodifestivalen.
Den 23 februari 2012 inträffade något som ledde till flera stora rubriker, ett enormt allmänintresse och en milstolpe i mobiljournalistikens historia. Kronprinsessan Victoria åkte in till Karolinska sjukhuset i Solna för att föda sitt första barn: en framtida svensk regent.
– Vi bevakade det intensivt, det var ju en jättehändelse, minns Bjarne Frykholm.
Redan vid 01-tiden skickar Aftonbladet ut den första pushen: ”Kronprinsessan färdas i ilfart till sjukhuset.” Sedan följer man skeendet och tidigt på morgonen meddelar Aftonbladet via pusharna att Prins Daniel kommer att hålla en presskonferens, trots att man inte vet exakt vad han kommer att säga. När den nyblivna, kungliga pappan sedan står inför en samlad presskår, meddelar att en prinsessa är född och att hans känslor är ”all over the place”, haglar pushnotiserna och trafiken strömmar till Aftonbladet som aldrig tidigare:
– Det blev ett rekorddygn, säger Bjarne Frykholm nöjt.
Dystrare var det på Dagens Industris redaktion när man 2018 skulle testa sin pushnotis-funktion. I testmeddelandet skrev man ”Just nu: Terror överallt”. Dessvärre råkade tidningen skicka ut pushen till sina läsare, och behövde därefter snabbt sända en rättelse. Missen ska ha orsakats av den mänskliga faktorn.
Under de tretton år som pusharna förekommit i Sverige, har de också förändrats – både sett till hur de används och hur de formuleras.
– Nyheter har generellt blivit mer alarmistiska och sensationella, och det har påverkat pushnotiserna också. Nyhetsredaktionerna tävlar om vem som är först, för då har man störst chans att få första klicket hos en person som har flera olika nyhetsappar, säger Elin Häggberg, teknikjournalist.
Hon pekar på också på en nackdel med det snabba nyhetsförmedlandet:
– Det ökar risken för att man publicerar sådant som i efterhand visar sig vara felaktigt.
Ett känt exempel är när terrordådet på Drottninggatan i Stockholm inträffade i april 2017:
– Det spreds information som visade sig inte stämma via pushnotiser, som att det skulle vara skottlossning på olika platser. Det skapade onödig stress och oro hos många, och ledde till att medierna fick rannsaka sig själva i efterhand, säger Elin Häggberg.
Hon bor i Örebro och har också upplevt hur en pushnotis ställt till med kaos på hemmaplan, när en lokaltidning skickade ut ett meddelande om bombhot i närheten av hennes arbetsplats:
– Det var stora avspärrningar och dramatik. Det tog ganska lång tid att komma fram till att det inte var någon bomb, men under tiden skickades det massor av pushar, och det ökade känslan av risk och oro, säger hon.
Elin Häggberg spår ingen lysande framtid för de små meddelandena:
– Jag tror att pushnotisen är på utdöende. Den påverkar vår stressnivå och koncentration och går alldeles för mycket på tvärs med skärmtidsdebatten och hur vi vill använda vår digitala teknik i dag. Vi vill själva styra över hur vi använder vår tid.
Orla Vigsjö, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet, är inne på samma spår.
– Något som är grundläggande för att använda pushnotiser är ”fear of missing out”. Men det borde finnas en större möjlighet till selektion, så läsarna kan välja mer exakt vad de vill ha pushnotiser om. Annars tappar de sin effekt. Det är en sorts balansgång mellan att försöka hålla folk uppdaterade samtidigt som man inte vill trötta ut läsarna, vilket man gör om man skapar nyhetsstress, säger han.
Orla Vigsjö har själv fimpat funktionen och understryker att de framför allt är ett säljverktyg från nyhetsbolagens sida:
– De skickar inte ut pushnotiserna för att de är snälla, utan för att de tjänar pengar på dem. Men det finns inte någon överväldigande entusiasm kvar bland läsarna.
Sex milstolpar i pushnotisens historia
2007: Den första smarta telefonen, Iphone, släpps och lägger grunden för pushnotistekniken.
2010 Ordet ”pushnotis” förekommer för första gången i printmedier. Det sker i tidningen Macworld. Första nyhetsmediet som nämner ordet är Göteborgs-Posten, 2011.
2011: Första riksmediet som introducerar funktionen är Expressen, tätt följd av Aftonbladet.
2012: Prinsessan Estelle föds och kvällstidningarna hårdbevakar, bland annat genom att hålla läsarna uppdaterade via pushnotiser.
2017: Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm inträffar, och flera medier publicerar information i sina pushnotiser, som sedan visar sig inte stämma.
2018: Dagens Industri råkar skicka ut ett testmeddelande av misstag. Det lyder: ”Just nu: Terror överallt.”
