Ryssland hjälper Iran att hitta och identifiera mål för sina motattacker, avslöjade Wall Street Journal i veckan. Även amerikanska mål, som baser i Mellanöstern.
På så sätt spelar Ryssland en roll i Mellanösternkriget som liknar den USA har spelat i Ukraina.
Ukraina har å sin sida skickat en stor mängd experter på drönarkrigföring till flera av Irans grannländer, de som den iranska regimen attackerar som en hämnd för USA:s och Israels bomber.
Ukraina har under hela det fyra år långa kriget mot Ryssland angripits av de iranska Shahed-drönarna, som numera också tillverkas på rysk mark. Det är kunskaper om hur man på bästa sätt skjuter ner och stör bort dessa drönare som ukrainarna nu delar med sig av.
Samtidigt kallade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj häromdagen Ryssland och Iran för ”hatets bröder”.
En sorts överlappning mellan två av vår samtids storkrig tycks därmed vara verklighet, om än just nu mest i form av informationsutbyte.
Alliansen mellan Iran och Ryssland har funnits länge. Medan det västinriktade Ukraina regelmässigt ställer sig på USA:s och Natos sida, inte minst för att landet hoppas få fortsatt hjälp för att kunna överleva.
Uppdelningen i två läger är alltså inte något nytt i sig. Men de verbala angreppen mellan dem har hamnat på en ny, och farligare nivå.
Kommer de båda krigen att kopplas ihop också fysiskt? Med iranska attacker mot Kiev eller ryska mot mål kring Persiska viken?
För en redan pressad omvärld vore det en mardröm. Men i Moskva tolkas detta perspektiv ofta som något positivt – för Ryssland.
Ett antal artiklar och tv-inslag välkomnar att en högt uppsatt iransk ledare häromdagen skrev på X att ”Ukrainas hela territorium är ett legitimt mål för Iran” eftersom han anser att landet har gett sig in i kriget på Israels sida.
I en intervju i tidningen Moskovskij Komsomolets spekulerar den ryske översten Levon Arzanov nu kring vilka ukrainska mål som Iran skulle kunna rikta in sig på. Han föreslår bland annat ”centra för beslutsfattande” – den ryska omskrivningen för attacker mot regeringsbyggnader och parlament – något som Ryssland ”av någon anledning hittills har avstått från”.
I artikeln noteras att Iran har ett stort internationellt nätverk av spioner som skulle kunna beordras att likvidera ukrainska ledare, också utomlands.
”Det är glädjande att Iran har intagit en logisk och korrekt position i denna fråga”, konstaterar artikelförfattaren Julia Grisjina.
Kriget i Mellanöstern har redan gynnat Ryssland konkret, genom att världsmarknadspriset på olja har stigit kraftigt. I spåren av detta har USA också mildrat sina sanktioner mot den ryska energisektorn.
Detta ger välkomna tillskott till Moskvas krigskassa.
Men det nya kriget har också indirekta konsekvenser som välkomnas av den ryska ledningen. De så kallade fredssamtalen mellan Ryssland och Ukraina, med amerikansk medling, har pausats på obestämd tid, vilket Putins talesperson Dmitrij Peskov bekräftade på torsdagen.
Från Moskvas sida har samtalen – som inte har gett några som helst resultat – mest varit en charad tänkt att få Donald Trump på gott humör. Men nu ökar Rysslands förhoppningar om att fixeringen vid Iran ska göra USA-presidenten mer benägen att lämna Ukraina åt sitt öde.
Trump är förstås medveten om Moskvas stöd till regimen i Iran, inklusive med underrättelser, men han verkar inte se det som någon stor sak. I förra veckan medgav han att Ryssland nog hjälper Iran ”lite grann”.
Flera ryska kommentatorer föreslår att de båda stormakterna skulle kunna göra en överenskommelse kring detta – att USA slutar hjälpa Ukraina med sina satellitobservationer, mot att Ryssland upphör med motsvarande stöd till Iran.
En sådan överenskommelse skulle naturligtvis skada Ukraina långt mer än Iran.
Förhoppningen är också att Trump nu en gång för alla ska ställa sig bakom de ryska krigsmålen, inte minst när det gäller ukrainska territorier: att hela Donbass ska tillfalla Ryssland. Att han ska pressa Zelenskyj att gå med på detta för att få slut på kriget.
Spekulationer om att USA snart ska erkänna Krimhalvön som rysk är vanliga i den ryska offentligheten, och de har nu fått fart igen.
Men det som gläder de Putintrogna observatörerna allra mest är den ökande klyftan mellan USA och dess europeiska allierade som har uppstått på grund av Trumps krig.
Européernas ovilja att hjälpa USA att hålla Hormuzsundet öppet är ”början till slutet för Nato”, skriver politologen Ruslan Pankratov i en analys. Han anser att detta visar att hela Västvärlden befinner sig i en fas av ”strategisk utbrändhet”:
”Så fort deras egna soldater eller deras egen infrastruktur löper en direkt risk, så backar de.” Underförstått är att Ryssland aldrig bryr sig om hur många av dess egna soldater som dödas – vilket ger en fördel gentemot de räddhågsna Natoländerna.
Den Kremltrogne statsvetaren Sergej Markov förutser på Telegram en kedja av händelser som börjar med att amerikanska soldater ockuperar ön Kharg, knutpunkten för Irans oljeexport.
Det fortsätter med att USA dras in allt djupare i Iran och glider allt längre från sina allierade i Europa. I det läget tvingar Trump Zelenskyj att gå med på alla Rysslands krav och kriget i Ukraina avslutas.
Sista punkten: Ryssland återupprättar normala förbindelser med Europa och USA.
Läs mer:
Michael Winiarski: En markinvasion i Iran kan sluta illa
Trump hotar spränga iranskt gasfält i luften
Pedro Sánchez – EU-ledaren som säger nej till Trumps krig
